Krönikör




Lyssnade på hårdrock och läste Fantomen


Var iväg en dag på Dala festivalen Sabaton Open Air (Fd Falun Rockstad) och som vanligt sprang jag på exil Heare, alltid lika roligt! Det brukar inte vara några band för mig att se där då det är lite för mycket power metal för min smak. Men på fredagen i år spelade geniala Grekiska Rotting Christ och då var jag ju bara tvungen att gå. Bandet har hållit på sedan slutet av 80-talet och skiftat ganska mycket i olika stilar under åren. Från Black Metal till Goth och nu tillbaka till en egen form av Black Metal. Det var en ganska gles skara av folk som hade letat sig till scenen men de som var där var sk Die-Hards och visste vad som vankades, välspelad Metal i yppersta kvalitét.

Innan Rotting Christ hann jag värma upp med att se en grupp som jag missat tidigare, Månegarm. Vikinga Metal sjungen mestadels på svenska. De låter som ett thrashigare Amon Amarth med lite mer melodier. Gitarristen ryckte även upp en fiol emellanhand så det fanns gott om folkmusikinslag. Inte lika bra som ovannämnda Amon men inte alls dåligt heller. Skulle dock önskat att de kört någon av deras låtar med lite mer fart i, som Sons Of War; https://www.youtube.com/watch?v=cfOBpMpYAxc

Sista bandet jag såg för kvällen var den sjungande köttbullen Udo Dirkschneider som nu under namnet Dirkschneider turnerar runt och bara spelar Accept låtar. Meningen var att han skulle sluta spela Accept låtar och bara köra sin egna UDO låtar efter en sväng med Dirkschneider, men efterfrågan var större än vad han hade kunnat tro vilket har gjort att turnen har pågått lite längre än vad det var tänkt ifrån början. Och ingen blir ju gladare för det än vi Accept fans.

Första gången jag hörde Accept måste ha varit hemma hos min dåvarande granne i Hede, Anders "Vargen" Karlsson, som hade Breaker skivan som kom 1981. Inne hos honom spenderade jag och Mikael "Lillen" Loft många timmar lyssnades på hårdrock och läsandes Fantomen tidningar som Anders hade i en stor låda under sängen.

Men ett minne som satt sig djupt är när jag hörde Fast As A Shark första gången från plattan Restless And Wild, som kom året efter Breaker, 1982. Håkan Westlund hade köpt den och brände på den hemma i vardagsrummet på Långtjärnsgatan för oss småpojkar så korkmattan rullade ihop sig och krukväxterna vissnade. Att någon kunde spela dubbelkaggar så fort var för mig lika otroligt som om någon hade haft en flygande bil. Och nu för tiden klarar de detsamma med en fot...

Lite anekdoter ...


Gick igenom lite saker hemma då jag plötsligt fann en gammal lapp. En lapp som jag hittade för 19 år sedan uppsatt ovanför innertaket på en av toaletterna på högstadiet i Hede...

Men jag skall kanske ta det från början. Jag och Peter Dahlin var kanske inte de lättaste att ha att göra med under högstadietiden. Blev något besök till rektorn och en del tid ute i korridorerna. Det hyss jag skall berätta om nu hör väl dock till ett av de mest kreativa som vi gjorde. Vi hade sett att man kunde lyfta på innertaket på toaletter på högstadiet (där det är toaletter på rad). Hävde du dig då upp ovanför innertaket så kunde du komma åt de andra toaletterna uppifrån. Vi fick då en idé om att vi skulle skrämmas lite.

Vi tog plankor ifrån slöjden som vi lade ovanför innertaket som vi kunde sitta på. Sedan kopplade vi in en brytare till ljuset på granntoaletten så att vi kunde tända och släcka den som vi ville. Vi spelade sen in ett band med lite "hemska" ljud. Ljuden bestod bla av krossande av en lampa (i en påse då såklart, vi orkade ju inte städa), slängda böcker på ett bord och ett himla oväsen med kastruller och stolar innan en av oss sa "NUU KOMMER JAAAG !!!". Vi spelade in allt detta på en Freestyle (för er alla yngre, Freestyle var alltså en portabel liten kassettbandspelare. Jaha just det ja, ni vet inte vad en kassetbandspelare är...).

Vi öppnade upp bandspelaren så att vi kunde påverka hastigheten när vi spelade in och på så sätt få ljudet att låta mycket långsammare senare vid uppspelning. Sedan tog vi med bandspelaren och kopplade in en extern 6 x 9 högtalare som vi placerade riktad mot granntoaletten. För att snabbare få napp så låste vi alla toaletterna utom just den som vi hade preparerat. Det tog inte så lång stund innan första offret kom, en kille som gick på förskolan. Han och hans fröken hade varit på biblioteket och på väg tillbaks så kände han väl att han behövde gå på toaletten. Väl därinne så väntade vi en stund innan vi startade bandet och började blinka med lampan. Med en smäll for toalettlocket ner och dörren flög upp. När han kom fram till sin fröken så hörde vi han säga "Lampan tändes och släcktes tre gånger!!!". "Ja ja ja nu går vi" sa fröken och så var det inget mer med det. Man undrar ju lite vem killen var och om han kommer ihåg detta än idag... 

Just det, lappen som jag nämnde i början. När vårat avgångsår firade 10 år (1998) så gjorde vi som brukligt är, dvs besökte skolan för att få en liten rundtur. Jag kom då på hysset vi hade gjort tio år tidigare och sa till Peter "Du, vi går och kollar om grejorna är kvar !" Sagt och gjort. Vi avvek från resten av gänget och styrde mot toaletterna. Vi öppnade sakta innertaket och på en vägg däruppe ovanför innertaket satt då denna lapp som ni ser på bilden skriven av vaktmästaren Sune Svensson. Den var lite gulnad redan då, så den hade säkert suttit där i flera år. Hoppas att Sune och Alf Olsson kunde skratta lite iallafall åt vårat illdåd, nu vet ni vilka det var. Kan säga att vi skrattade så det ekade i rast aulan när vi hittade lappen !!!

I mitten på juli så var jag på gästriklands riviera, Strandbaden i Årsunda, och såg Ewert Ljusberg uppträda. Han har varit här under flera år men detta var första gången jag lyckades pricka in hans besök. Ewert levererade som vanligt och det blev en härlig kväll med många skratt och fina sånger. Många minnen och anekdoter om Arne fick vi också till livs under de två akter som han körde denna kväll.

Att bero på Ewert så kontaktade jag SVT angående filmen om honom som sändes på 70-talet, ”Det kom en man från Hede”, och undrade om de inte kunde lägga upp den på Öppet Arkiv. Svaret jag fick var att den ligger på film och är inte digitaliserad. Programmet är därför lågprioriterat för dem i nuläget, av kostnadsskäl, men de skrev upp det på deras önskelista över framtida publiceringar på Öppet Arkiv. Så om fler mailar dem på adressen  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. och önskar detta så kanske chansen är större att den flyttas fram i kön.

Var även detta år på Gefle Metal Festival


Var och såg den eminenta reggae orkestern The Backbeat Conspiracy på Hede Hembygdsgård i slutet på juni där Anders Åström spelar gitarr. Inte många alls i publiken trots en kanonfin kväll. Väldigt tråkigt både för bandet och de som arrangerar men jag hoppas på att denna trend snart vänder. En av deras bästa låtar i mitt tycke är denna, Soft and Warm; https://www.youtube.com/watch?v=UFTWY0fmYIo

Var även detta år på Gefle Metal Festival och sprang som vanligt på en bunt grea Heare. Festivalen bjöd på en del nya och några gamla bekantskaper musikmässigt. Bandet Avslut från Stockholm spelar black metal och var för mig en ny bekantskap. Gillade dem verkligen och tycker att de blandar svensk black metal med norsk black metal och gör det riktigt bra. Destroyer 666 gjorde som vanligt en helgjuten konsert. Synd bara att det krockade med Amon Amarth så jag hann bara ut och se slutet på Amons konsert. Första gången jag sett Amon Amarth live men de var nog festivalens bästa band. Det märks att de turnerat mycket för de har bra kontroll på allt på scenen och sin publik. Messiah Marcolin, tidigare sångare i Candlemass hoppade också upp och sjöng på en låt.

Förra året kom ju Ghost sångaren och gästade Candlemass på en låt så det verkar vara ett återkommande tema att det dyker upp gästsångare. Onda Dark Funeral kämpade på i solljuset men nådde aldrig riktigt de höjder som de normalt brukar komma upp på. Tyska thrasarna Sodom (ett av mina favoritband) var tyvärr tvungna att ställa in då sångaren Tom Angelripper skadat sitt ben. Grave ersatte men Tom hade nog kunnat spela blockflöjt och ändå varit mer intressanta än Grave... Det goda i allt detta onda är att Sodom istället kommer nästa år då även Venom är bokade.

Finska Insomnium hade jag ingen koll på innan festivalen. De spelar ganska släpigt och malande med långa låtar men var riktigt bra. Lite grand som ett Tiamat i sina bästa stunder. Tydligen låg deras platta etta i Finland när den kom ut så detta tilltalar en ganska bred publik även fast de bitvis är lite råa.

När jag var hemma i Hede så var jag och tittade om jag kunde finna Hedningskällan uppe på Husberget där en mycket tidig nybyggare kallad Stor Enar skall ha bott. Hittade källan och tog en bild på den som ni ser här ovan.

Vart får kommunen bäst avkastning?

En investering som inte bär sig och ger för dålig avkastning skulle i näringslivet läggas ner eller omlokaliseras omedelbart. Hur mycket man historiskt lagt ner i pengar är då en icke fråga om man kan få bättre avkastning någon annanstans. Kommunen har inget vinstintresse, men ett ansvar att förvalta skattemedel så effektivt som möjligt samt försöka få till en infrastruktur och företagsklimat som genererar så mycket skatteintäkter som möjligt samtidigt som man servar så många kommuninnevånare som möjligt.

Att helt säga nej till att ens utreda frågan var man får bäst avkastning kan inte vara ekonomiskt försvarbart eller försvarbart från politiskt håll.

Av Härjedalens totalt ca 10 500 invånare bodde år 2014 5006 st i Svegsbygden (där också Lofsdalen ingår), 4 624 st i Hede/Vemdalen/Funäsdalen (då ej inräknat Bergs kommun där Storhogna/Klövsjö och Ljungdalen ligger) och 872 st i Ytterhogdalsbygden. Antalet skattebetalande i turismregionen som ej är skrivna i kommunen är betydligt fler eftersom det finns säsongsjobbare som är skrivna på andra orter, företag som kommer från många andra regioner osv (vilket är ett problem i sig som också Anders Häggqvist uppvaktat regeringen om). Härjedalens kommun är den absolut största arbetsgivaren med över 1300 st anställda på totalt ca 8 800 st invånare som är äldre än 16 år. Av invånarna i Hede/Vemdalen/Funäsdalen lever den stora merparten direkt och indirekt av turistnäringen, så även i Lofsdalen. De anställda på kommunen är många också anställda tack vare turismen, t.ex byggnadsinspektörer m.fl.

Turismnäringen är således den överlägset största arbetsgivaren i Härjedalen, direkt och indirekt, vilket skapar höga skatteintäkter för kommunen.

Turismnäringen (och hit räknas även företag som indirekt lever på turismen, t.ex bensinstationer, detaljhandel, matvarubutiker m.fl) investerar enorma belopp i landskapet för att skapa fler arbetstillfällen (läs skatteintäkter) och reseanledningar. Turismnäringens åsikter och önskemål torde då väga rätt tungt. Vissa anser att man ska låta näringen betala för en flytt alternativt ny flygplats. Att vältra över kommunens ansvar om infrastruktur på turismnäringen för en investering som inte är större än gondolbanan i Funäsdalen och som kan ge bättre avkastning för kommunen låter i mina öron väldigt konstigt.

De satsningar som hittills gjorts i Funäsfjällen med Röros har förvisso inte varit så lyckade, men jag tror det skulle vara en helt annan sak om alla destinationerna skulle kunna gå samman om flyg, ha rimlig transfer och kunna paketera på ett bättre sätt. Givetvis krävs en satsning och ett samarbete mellan destinationerna, kommunen och företag för att det ska fungera. Första steget för att nå dit tror jag är att ha en plats som alla är villiga att samarbeta om, den platsen verkar i alla fall inte vara Sveg eller Röros. Helt klart är att flygplatsen i Sveg inte är lönsam och att andra alternativ bör utvärderas. Jag tror också att fler icke turister skulle välja eller utvärdera att ta flyget från Hedlanda.

Antalet tågresenärer till Destination Vemdalen var inte många tidigare när man kom till Sveg, Ljusdal eller Östersund, men med nuvarande Snötåg har däremot genom satsning/paketering och kortare transfer samt direkttåg nått framgång och varit en succé i jämförelse. Med den närhet som Hedlanda kan erbjuda kan man också ha event kopplade direkt till flygplatsen (t.ex skoterturer, slädturer etc). Folk vill spara tid, 1 timmes extra transfer är mycket. Om man räknar på total restid från Stockholm är ökningen ca 25-30%. Det finns en anledning till varför hotell och konferensanläggningar runt Arlanda blomstrar och att det ploppar upp nya hela tiden, folk vill spara tid.

I debatten framförs att man ska visa på behovet och användningen av befintlig flygplats först. Att jämföra befintlig användning av Svegs flygplats med potentialen av Hedlanda är som att jämföra användningen av tåg till Svegs tågstation innan Skistar började med Snötåget till Rätan, den var i stort sett obefintlig. Så länge som flygplatsen ligger i Sveg tror jag inte användningen kommer att öka särskilt mycket i absoluta tal (men kanske i % eftersom nuvarande användning är så låg) varken från turismnäringen eller andra.

För företag som anordnar konferenser är total restid och hur väl de kan utnyttja varje timme en väsentlig faktor då varje timme kostar mycket pengar och tiden vid konferenser och event är knapp. Att då ha en total restid som är 25-30% längre tror jag definitivt är en faktor att välja bort resmålet. Många värderar tid mer än pengar, med det inte sagt att alla kommer att flyga, givetvis kommer den stora massan fortfarande att välja bilen. Vi måste dock skapa förutsättningar för att så många som möjligt ska kunna välja det färdsätt som passar varje enskild person och företag bäst för att öka användningen av flygplatsen.

Jag tror inte att flyget till Hedlanda kommer att ”frälsa” turistnäringen med en outtömlig ström av turister och att det kommer att innebära en väsentlig ökning av turismen. Vägburen turism kommer även fortsättningsvis att vara det främsta och huvudsakliga sättet att ta sig till Härjedalen. Man får dock komma ihåg att staten och Trafikverket ansvarar för vägarna, det gör inte kommunen. Kommunen äger däremot flygplatsen och har då ett ansvar att den blir använd så mycket som möjligt. Avkastningen av flyget och flygplatsen måste bli högre vilket denna fråga handlar om. Detta står inte i motsats till att satsa på vägar!

Ett annat alternativ som dyker upp med jämna mellanrum är att ”man” istället ska satsa på tåg. Denna investering skulle hamna i miljardklassen vilket jag tyvärr tror är helt ogörligt. Tror inte varken stat eller kommun skulle stå bakom en sådan investering. Tåg är dock bra!

Jag tycker det var bra att Sykes och Robert Kallin gav sig in i debatten och att det visar på betydelsen av närhet och centralisering för att gynna så många som möjligt. Att Sykes överväger flytt för 6 mils transfer medan turistnäringen med potentiellt betydligt fler resenärer (och betydligt fler sysselsatta) skall acceptera och samarbeta om en plats som ingen av dessa tycker är bra säger rätt mycket. Sykes kan inte ha transfer på 6 mil medan turismnäringen ska satsa på transfer på upp till 15-16 mil.

Man måste skilja på kostnad och investering. Jag tror inte kommunen har investerat i Svegs flygplats, det har varit en kostnad, pengar som läggs på Hedlanda tror jag skulle vara en investering.

Jag och andra har full rätt att tro och tycka vad vi vill, men det är just tro och tyckande, ingen har fakta om utfallet utan kan bara argumentera för sin sak. Det är förståeligt att framförallt (inte enbart) de som bor i Sveg argumenterar för att ha kvar flygplatsen där, men låt oss utreda frågan en gång för alla i en gemensam utredning (näringsliv och kommun) för att skapa ett bra beslutsunderlag. Nuvarande destinationers, företags och andras erfarenheter bör då givetvis utvärderas och tas med i underlaget. Om den ska få trovärdighet bland alla måste också kommunen vara med för att den inte ska bli kallad "beställningsjobb" vilket man hör i debatten om den tidigare utredningen som klart visar på fördelarna och bra avkastning!

Att utreda frågan och skapa ett bra beslutsunderlag ser jag som den enda vägen att gå, det som ter sig som självklart för mig och andra verkar lika självklart åt andra hållet för de som argumenterar emot. 

Och ni som vill kommentera, håll tonen på rätt nivå och använd sakliga argument.

Chuck Berrys sista platta


Chuck Berrys sista platta Chuck, och första på 38 år, är framförallt en familjeangelägenhet. Hela plattan är dedikerad till Chucks fru Themetta och många av låtarna handlar också om hans fru och deras barn. Familjen är också med och spelar på skivan som är inspelad mellan 1991 och 2014. Den är kanske ingen ny klassiker men absolut en värdig avslutning på en otrolig karriär. En rolig sak som följde med skivan, som jag beställde direkt från skivbolaget Unisound, var en handskriven notering om vem som hade packat ordern och vilken favoritlåt den personen hade på skivan. Big Boys, Lady B. Goode och Dutchman är de låtar som jag fastnat mest för.

John Lindberg Trio släppte nyligen sin sjunde platta Straight From The Heart vilken har blivit mitt soundtrack till denna sommar. Inte en svag låt, otrolig sång och ett jäkla driv. Järbopöjken vet sannerligen hur man skriver låtar som både har förankring i den gamla rocken men som också bryter ny mark. Hoppas att många passade på att uppleva dem live på Härdalsyran.

Linköpings Ash And Coal första fullängdare Legacy är en platta som kastar mig tillbaka till In The Colonnades (kolla upp om ni inte har hört dem) storhetstid. Det är mörkt, malande och mässande. Svartrock med lite Thåström känsla, men lite hårdare och mörkare. En riktigt bra skiva som de som gillar ovanstående beskriving bör kolla upp.