Brovallvålen

Den skogsklädda dalgången Lill-Råndan och större delen av fjället Brovallvålen ingår i det här reservatet. Lill-Råndadalen är kuperad och blockrik med en särpräglad karaktär. I Reservatets södra del är dalgångens sidor branta med en trappliknande botten, där avsatserna kan vara upp till tio meter höga.

Skogen domineras av tall, med vissa bestånd av välvuxen gran. Andelen torrskog är påfallande stor, särskilt nära fjället. Många av träden bär spår av brand, så kallade brandljud.

Där Lill-Råndans dalgång är djupast och brantast ligger Lillråndafallets kanjon - en vacker och vild plats med säregen natur. Stigen som går upp till vattenfallet söderifrån är en gammal basväg för timmerkörning Här i den branta sluttningen cirka 40 meter ovanför ån körde man timret med häst, på den smala och farliga vägen.


Hede urskog

Hede urskog är ett litet naturreservat på 15 ha som är undantaget på grund av att skogen är helt orörd. Vissa högresta tallar är upp till 400 år gamla. Vad som är unikt inom naturreservatet är den stora andelen torrakor och vindfällen. I den fuktigare delen med granskog kan man finna en stor del rödlistade svampar och lavar. Man kan även se spår efter den senaste skogsbranden för ca 180 år sedan. Genom reservatet går en 2 km lång stig. Att besöka Hede urskog är lämpligt både för familjen och för den som vill göra en kortare vandring och samtidigt känna på urskogens trolska magi.

Från Hede kör man vägen mot Råndalen och svänger av till vänster efter ca 10 km. Väl framme finns vindskydd med eldstad , toalett och information om urskogen.


Henvålen

Henvålens naturreservat omfattar bland annat fjällområdena Henvålen, Lövkläppen och Graftruet, samt delar av myrområdena Aloppkölen och Käringsjökölen.

Den dominerande naturtypen är myrmark med sumpskogar, källor och olika typer av myrar. Det fågelrika myrkomplexet Käringsjökölen och Aloppkölen är ett av de största och mest värdefulla våtmarksområdena i regionen. De lavbehängda skogsområdena är klassade i näst högst skyddsklass i Naturvårdsverkets fjällurskogsinventering.

Inom reservatet finns två äldre och numera övergivna bosättningar, Lövkläppen och Henvålen. Båda är nybyggarhemman från slutet av 1700-talet respektive tidigare delen av 1800-talet. Lövkläppens två gårdar har förklarats som riksintresse för kulturmiljövården.


Inger Grannes led

Efter denna månghundraåriga sig kan man känna historiens vingslag. Den här stigen använder troligen av Hedeborna vid sin flykt från svensken under Baltzarfejden år 1611. I boken "Inger Grannes och Brudkronan" av Per Nilsson-Tannér kan man följa historien om hur Hede ödelades och folket flydde när Härjedalen skulle återföras till Sverige. Detta gör vandringen till en historisk upplevelse där man följer de flyende Hedeborna förbi Gromyren, igenom Mammerdalen och upp till Västsätern. I berättelsen kan man läsa om hur Inger och Jon grävde ner den brudkrona som hon skulle bära vd det stundande bröllopet. Man kan också följa fjällkorna som varje år buförs efter samma led till och från fäboden Östvallen, vilken ännu är i drift.

Ledens början är inte särskilt utmärkt men kom gärna in på Turistbyrån så hjälper vi er med direktioner, leden är dock utmärkt på Fjällkarta z61 "Sonfjället".


Kilbäcksskiftet

Reservatet kom till 2002 för att bevara ett relativt ostört skogs- och fjällområde på Särvfjällets sydostsluttning. Reservatet består av ungefär lika delar kalfjäll, myr och skogsmark. Granen är det dominerande trädslaget, men här och var finns också ett stort inslag a björk och rönn. Hållfjället och Fjällskaftet byggs upp av näringsfattig kvartsit med gångar av hård diabas. I de lägre liggande delarna består berggrunden av graniter och däremellan löper ett tunt stråk av Tännäs-ögongnejs, Härjedalens landskapssten.

I slutet av 1960-talet hittade en vandrare en spjutspets av järn på Hållfjällets topp. Den var 16 centimeter lång och troligen från sen vikingatid eller tidig medeltid. Den lilla myren väster om vägen mot Kilbäcksvallen, Malmtäktmyren, har troligen använts för framställning av myrmalm någon gång mellan 1600- och 1800-talen.

Stigarna i området leder från fäbodvallarna Västerhållan eller Kilbäcksvallen, genom gammelskog och myr upp mot Fjällskaftet och Hållfjället. Stigen från Västerhållan leder också vidare upp genom Henvålens naturreservat.


Lillråndafallet

Lillråndafallet är ett vackert och vilt område i Härjedalen med djupa raviner, lodräta stup och många vattenfall efter varandra. Man når fallet efter en lättare vandring på 2km. Lillråndan är intressant ut historiskt perspektiv då man använde ån för flottning av timmer.

Vägbeskrivning:
Från Hede beger du dig söderut mot Råndalen, strax innan Råndalen tar du av mot höger, denna väg blir dock väldigt dålig ganska snart så parkera gärna bilen och gå den sista vägen. God tur!


Lövåsen-Fillingsåsen 

Lövåsen-Fillingsåsen är ett skogsområde som domineras av gran och tall, blockig terräng och små myrar. Den största delen är gammal granskog men här finns också stenig mark med gles tallskog. Här finns plats för både friluftsliv och orörd natur.

Den största delen av reservatet, över 1000 hektar, är täckt med gammal granskog. Stammar i olika dimensioner, hängande lavdraperade grenar och omkullvälta träd skapar en flerskiktad skog och en trolsk värld med sällsynta lavar som knottrig blåslav och skrovellav. Gränstickan är ett exempel på en ovanlig vedsvamp som klänger sig fast på undersidan av de liggande stammarna.

Här vittnar hål i träden om den tretåiga hackspettens framfart, och mycket mindre hål i barken visar att träden också är hem åt reliktbockens larver. För att bevara den brandpräglade karaktären i skogen är Lövåsen-Fillingsåsen ett av flera områden där Länsstyrelsen planerar att naturvårdsbränna i framtiden. Det finns också ett stort antal fäbodar i närområdet.


Mittåfallet

Vill man bada i ett vattenfall är Mittåfallet perfekt, med en stor djuphölja nedanför det högsta fallet och små bavänljiga höljor vid de övre fallen. Klipphällarna gör sig utmärkt för en picknick. Fallet ligger ca 80 meter från bilväg.

Vägbeskrivning:
Från Hede åker du till Långå, svänger in i den stora infarten, åker genom hela byn tills du kommer till en skylt "Här slutar allmän väg", fortsätt förbi denna, du kommer efter det till ett vägskäl där du ska ta av mot Grundsjön. Fallet ligger på vänster sida av vägen, så håll utkik efter en lite större parkering på vänstra sidan, vid denna parkering ser du även en liten skylt där det står "Mittåfallet". God Tur!


Rändåfallet

Rändåfallet är ett lättåtkomligt vattenfall väl värt ett besök. Fallet är vid normal vattenföring imponerande med sin totala höjd av sextio meter. Här passerar även Romboleden.

Vägbeskrivning:
Från Hede åker du mot Långå, passerar den stora infarten och forsätter i 7 km till du ser en gul skylt som pekar mot höger med texten "Långå 7" sväng in här på en stor parkering. Vid parkeringen ser du en stor skylt med karta till fallet. God tur!


Romboleden

Utdrag från: www.pilgrimsleder.se

Romboleden brukar allmänt sägas ta sin början i Köping, och via Skinnskatteberg, Smedjebacken, Ludvika, Nås, Mora fortsätta genom Härjedalen mot Trondheim. I Härjedalen passerar leden många små och större orter, bl a Snösvallen, Rombovallen, Ljusnedal, Funäsdalen, Hedningsgärdet, Bruksvallarna, Ramundberget och Ljungdalen. I Skavdörrspasset passeras den nuvarnade norska gränsen och Romboleden och Jämt-Norgevägen slår följe den sista biten mot Trondheim. Rombolandet var namnet på de öppna mälarlandskapen där den kyrliga makten hade sitt säte under medeltiden. Att resa från ”Rombolandet” till dåvarande Nidaros kunde vara både praktiskt besvärligt och farofyllt.

Dagens pilgrimer slipper det förflutnas faror men bereds istället möjligheten att vandra på leder som trampats av otroligt många genom den tid som flytt. Förutom pilgrimer har Romboleden varit viktig för de jämtländska och härjedalska forbönder på sina handelsresor söderut och västerut.

Utmed Romboleden har dagens pilgrimer också möjlighet att stifta bekantskap med den samiska kulturen, som är rikligt representerad i form av både historiska lämningar och den nutida rennäringen. Spännande upptäckter och friluftsliv i tält eller vindskydd kombineras med möjlighet till bekvämt boende. 

Läs mer om Romboleden här
 

Sonfjällets Nationalpark

Sonfjällets Nationalpark med Nyvallens och Nysäterns Naturreservat är ca 113km² stor. Parken når man enklast via tre "portar" Nyvallen som ligger på den norra sidan, där man även kan besöka ett litet naturrum med information om parken, Nysätern som ligger på den västra sidan och Dalsvallen som ligger på den södra sidan av parken.

Det finns informationstavlor vid varje "port" och lederna i parken är välmarkerade. Du behöver inte gå eller skida länge förrän du är mitt i nationalparkens hjärta. Det finns en tur för alla oavsett fjällvana. Det finns en raststuga i Sododalen, men den är inte till för övernattning. Det råder skoterförbud både i nationalparken och i de två naturreservaten.

Nationalparken inrättades redan 1909 och var en av de första i Europa. En av anledningarna var att skydda den då utrotningshotade björnen. Idag har Sonfjället och dess omgivning en av Skandinaviens starkaste och största björnstammar. Dessutom är området känt för de andra stora rovdjuren - järv, varg och lo. Nationalparken är Jämtlands läns enda.

Sonfjället, vars högsta topp är 1278 m.ö.h., har en säregen och karaktäristisk form skapad av den senaste istidens tillbakagång. Den har också satt sina spår i form av skvalrännor och sadelskåror. Fjället har en ofantlig rikedom på stenblock. Blocken har ofta ordnats i rutmönster, så kallade stenringar. Marken är näringsfattig som i sin tur ger en artfattig växtlighet. Istället breder stora lavmattor ut sig, främst med vitlav och renlav. Bäckdalarna runt fjället är dock frodiga med tät granskog som sedan övergår till gles gammal tallskog.

En av världens äldsta granar, ”Old Rasmus”, finns på Sonfjället och med sina minst 9500 år delar den förstaplatsen med en liknande fjällgran på Fulufjället.


Storåsen

Storåsens barrskogsklädda sluttning samt en del av kalfjället och några myrområden innefattas i detta 1057 hektar stora reservat. Större delen av reservatet täcks av barrblandskog. I de mer sluttande partierna blir marken mer näringsrik. Här dominerar granen och skogen blir bördigare.

Vid Västvallstjärn, strax utanför reservatet, ligger flera fäbodar. En av dem - Östvallens fäbod - brukas fortfarande traditionellt. Hit tar man med djuren varje sommar den 12 km långa vägen från hemgården i Hede. Korna mjölkas morgon och kväll och betar fritt i skogen på dagarna. Under natten stallas djuren in. Mjölken förädlas till ost och messmör på plats i fäbodens kokhus och jordkällare.

Hede Turistbyrå 

Hösttider
Vardagar: 09:00 - 17:00

Ljusnevägen 4
840 93 Hede

0684-500 50
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
www.hedeturistbyra.se