Vart tog du vägen Leena Graaf?

Mina föräldrar Per-Olof och Margaretha Graaf köpte Pensionat Norrhede 1979. Så med buller och bång lämnade vi Stockholm bakom oss och kom till Hede. Jag hade precis fått reda på att jag var diabetiker Typ 1 så som 14 åring var inte flytten ett välkommet inslag. Jag började i Hede Centralskola klass 8 B vår skolavslutning var 1981. Mina klasskamrater var bla Patrik Hedälv, Peder Persson, Anette Hansson, Annethe Sundin och Pelle Frisk mfl

Under mina år i Hede hann jag med mycket saker både på gott och ont. Jag fick en del fina vänner vissa finns inte kvar idag och en del har jag ännu kontakt med. Mina år i Hede blev en fin upplevelse och många skojiga minnen. Bland dessa kan jag nämna Parken, bygden, umgänget, dansresorna till Norge och Gubbarna på pensionatet (Sankan, Knut-Olov, Mauritz mfl).

Jag tror att vi lämnade Hede i slutet av 1981 för mamma och pappa skulle köpa ett stadshotell vilket inte gick i lås. Så familjen återkom till Stockholm. 

Hade jag och min man hittat jobb i Hede så hade jag lätt kunnat flytta upp igen. Idag lever vi i Stockholm (Haninge) med utflugna vuxna barn. Vi har också barnbarn, 2 stycken med 2 ben och 1 stycken med 4 ben. Mamma och Pappa bor i Sala.

Jag har dom senaste 30 åren arbetat inom bemanning som bemanningschef och koordinator. Har som mest på egen hand ansvarat för 150 anställda fördelat på 114 kunder. Just nu driver jag även en egen hemsida om Diabetes och psykisk ohälsa (Den envisa diabetikern) och håller på att bygga upp mitt eget företag Tutorconsulting.se

Min diabetes har skapat en hel del problem för mig med synnedsättning och trasiga fötter men viljan att skapa en framtid trots problem finns ännu. Och längtan att kanske kunna flytta tillbaka och skaffa en Leonberger eller 2 är stor. Men som sagt det handlar om jobb. Planer ligger på att komma upp och hälsa på snart. Så vi får se hur det blir till sommaren då det är ett par år sedan vi var uppe sist.

Passar på att Hälsa till var och en av er som jag känner.

Vart tog du vägen Nisse?


Nils-Erik Nilsson är född 1958 och här är hans berättelse om vart han tog vägen:

Tror jag flyttade från Hede runt 1966-67 för då fick han som jag trodde var min far jobb i Garpenbergs gruva. Ruth Andersson var min mor och gift med Uno Andersson. Elin och Per Wagenius var min mormor och morfar men dom är borta allihop så det är bara morbror Lars Wagenius kvar i Hede. Kanske ni vet vem lillasyster Lillemor Andersson är. Det är hon som håller på med släktforskningen.

Det jag kommer ihåg från Hedetiden var att man fick vara i Lunnäset med korna. Tror det var han som bodde bortanför mormor, i västibyn som ägde korna. Namnet kan har varit Karl Andersson. Man har så klent minne! var även uppe vid Mittåkläppens fäbod och mjölka getter. Vi var väl släkt med Svea har jag för mig. Hon som hade fäboden vid kläppen.

En lustig grej var att för några år sen kom min morbror ner till oss och hälsa på. Då hade han en "gubbe" med sig och fast jag inte sett honom på typ 40 år så kände jag igen honom på en gång. Det var Owe Petterson och tyvärr är han nog den enda jag kommer ihåg från skoltiden i Hede. Finns några till namn som fastnat ....

Gick i skolan till 6:an i Garpenberg sen flytta vi till Borlänge  och där bor jag fortfarande. Till Hede är man och hälsar på morbror Lars minst en gång om året. Då brukar Owe Pettersson komma dit. På semestern brukar vi vara i Funäsdalen.

Vart tog du vägen Kenth?

Jag föddes på BB i Hede i oktober 1955 då Jenny Tapper lyfte ut mig i dagsljuset och därefter växte jag upp Västibyn med mormor och morfar, Alma och Lars Nordlund. Nått år efter skolan var jag bosatt i Fjällnäs ett par år och sen tillbaka till Hede drygt ett år innan flyttlasset gick till Östersund i början av -77. I Östersund stod jag ut till 1984 då jag köpte hus i Häggenås och där är jag kvar fortfarande.

Under åren här (21 av dom) har jag bland annat jobbat åt en annan Hede-son under vintersäsongerna. Jag har packat maggot och gjort paket och varit lite kontorist åt maggotkungen Ivar Grinde som numera inte finns bland oss. Åren innan jag flyttade från Hede höll jag mest på med gamla Volvo-bilar och det gjorde jag även ett par år i stan tills jag började med gamla Saab:ar istället. Där fastnade jag och blir säkert kvar där tills jag lämnar in.

1979 började jag hushålla ihop med modern till mina 2 vuxna söner Lars-Gunnar och Tony och vi höll ihop till 1999 då hon fick kalla fötter och flyttade hem till Valsjöbyn. Efter ett par år blev det en ny kvinna i huset och så kom den yngste sonen Simon till 2002. Numera finns en ny kärlek i huset som jag gifte mig med kvällen före julafton 2017 och då fick jag 2 halvvuxna bonusbarn i huset så nu får det vara färdig bytt!!!

Vart tog du vägen Jessica Eriksson?


Jag är född 1978 och f
lyttade till Stockholm 1997, skulle absolut inte bli säljare! JAG skulle bli personlig tränare, kostrådgivare och gruppinstruktör!

Jobbade på ett företag i några år som vände sig till ex SAS IF Ica Securitas med träning, friskvård. Såg att team Sportia sökte personal och tänkte att jag kunde jobba extra, en månad eller två för att fylla dagar. Där blev jag kvar i 14 år som säljare , har man vuxit upp i den familjen jag har , är det att sälja man har i blodet - Tack till min mor och far! Utöver detta på team Sportia så var jag inköpsansvarig på sportkläder, som extra resurs vid nybyggnationer, upprustning av gamla butiker - dvs utseende i butik , på olika ställen i landet.

En dag sa en gammal kollega att jag skulle åka till XXL sport och vildmark för att söka jobb. Mitt direkta svar blev nej, jag har ett jobb! Men efter att ha tänkt på den idén, då jag haft samma jobb i 14 år, insåg jag att en förändring kan vara nyttigt. Jag åkte dit och sökte jobbet som säljledare på sportkläder .

Idag är det 3 1/2 år sedan jag bytte företag och om jag hade vetat vilken förändring det skulle vara , hade jag gått tidigare. Mina arbetsuppgifter är liknande med undantaget inköp som jag inte har hand om. Just i skrivande stund sitter jag på flygplatsen på väg hem från en utbildning jag går, som utgår från Norge .

Sedan dryga åtta år tillbaka bor jag med mannen i mitt liv. Mattias Wolf är en halvtysk Ullricehamnsbo med hjärtat på rätt ställe. Han gör mig till ett bättre jag och varje dag med honom är jag tacksam för. Han har 2 söner 17 och 19 år. Deras mor (Malin) och far (Mattias) har gjort ett fantastiskt jobb. De är två grymma killar, Hannes och Samuel.

Mattias och jag skaffade "barn" för 6 år sedan. Hon heter Zoya och är en chinchilla-perserkatt. Vi har fortfarande två lägenheter i Täby efter dessa åtta år, vilket gör att vi har svårt att välja vart vi skall bo på kvällarna. Men jag får oftast min vilja igenom. Skämt åsido, snart behöver barnen en av lägenheterna. Vi älskar att promenera, laga mat och njuta av de små sakerna i vardagen -  Det som sätter pricken över i:et.

Vad jag kan tycka är tråkigt, är att jag valde att flytta lite för långt från Hede. Jag önskar att jag åkte dit oftare! Ska hem till Täby och planera nästa resa dit nu. Vi ses där!

Daniel Larsson

Daniel Larsson är född 1971 och gick fordon/transport i Sveg/Krokom på gymnasiet. 1989 fick han anställning på Sonfjällstugan i Hede. Lumpen gjorde Daniel på A4 i Östersund år 90-91. Efter 1994 då det varslades på Sonfjällstugan blev det lite av varje som tex taxikörning, skogsarbete och maskinkörning på torvtäkterna. Han prövade också lyckan en sväng 1995 i Stockholm som taxichaufför. En bra och rolig erfarenhet enligt honom själv. 

I februari 1998 tog Daniel sitt pick och pack och drog till Trollhättan där han fått anställning hos Saab-Scania som truckförare. Där stannade han t.o.m 2004 då han sa upp sig därifrån och började inom torvbranschen igen men denna gång i södra Dalsland och senare även också med en anställning på SKF (Svenska kullagerfabriken) i Göteborg. Sen 2007 kör Daniel mestadels dumper på olika anläggningsarbeten (vägbyggen m.m) och han har jobbat i hela södra Sverige från Trelleborg till Hallstahammar inkl även några infrastrukturprojekt i Norge som bla byggande av nya sträckningar av E18/E6. 

2012 träffade han Anna Lindström på nätet och flyttade 2013 från Trollhättan för att bli sambo med henne i Västerås. Daniels stora intresse är musik och då mestadels heavy- metal. Han samlar på vinylskivor och går gärna på konserter. Han är en riktig livsnjutare som gärna går ut och äter en god middag, ser sig om i världen och umgås med vänner. 

Jag har ända sedan jag flyttade varit mycket hemma på helger/ledigheter säger Daniel då han övertog en stuga belägen mellan mellan Lunnäset och Ryn 2001. 2014 köpte dom sig en modernare stuga vid Särvfjället och dit försöker han åka minst två gånger i månaden. 2017 befann han sig där i 94 dagar säger han. Det blir många mil i bilen (med ett skratt) På vintern är det skoteråkning som gäller & Nysäteruggen är ett perfekt utgångsläge att ge sig iväg från säger han med en riktigt säker snötillgång.