www.hedeinfo.se

Är du en utflyttad Hede-, Långå- eller Vikarbo? Då vill jag att du skriver några rader om dig själv. Om när du flyttade, varför och vart. Om familj, jobb och fritid. Skicka gärna med ett foto också. Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det   

Lina Eriksson är uppvuxen i Hedeviken. Efter att gått klart skolan flyttade jag till Östersund där jag gick 3 årig hotell / restaurang utbildning. Efter studenten flyttade jag till Sveg och jobbade på Knuten samt Skoogers. År 2004 flyttade jag ner till Stockholm. Det var kärleken som fick mig att lämna Norrland. Flyttade först till Ingarö för att sedan bege mig till Nacka där jag fortfarande är kvar. Här bor jag med min sambo Fredrik, sonen Zion och rottweiler tiken Kiara.

Trivs otroligt bra i Stockholm och har fått ett stort umgänge samt lärt känna nya underbara människor. Det bästa med att bo i en stor stad är nog alla möjligheter, det sämsta är tyvärr stressen. Men eftersom jag är en människa som gillar högt tempo så passar detta mig perfekt. Då min sambo Fredrik jobbar som personlig assistent så är vi i Thailand en månad varje år. Vilket är en underbar fördel. Så på vintern blir det Norrland samt Thailand. Mycket resande men otroligt roligt. Två av mina fyra systrar har jag kvar i Hedeviken, medans två bor här nere. Försöker åka upp så ofta det bara går för att hälsa på familjen, men en lång resväg gör att det tyvärr inte blir så ofta.

Började jobba som dagis fröken vilket jag gjorde under en period tills jag fick fast anställning på Engström Telecom. Där sitter jag kvar än i dag men numera heter vi Anovo Nordic AB. En service verkstad för mobiltelefoner. Genom jobbet där gick jag en grundläggande chefsutbildning året 2008. Har haft flera jobb vid sidan av Anovo. Bland annat som garderobiär/ inträde på olika krogar i stan. Jag jobbar även extra på Djurgårdsbrunn som servitris. Samt för en månad sedan började jag arbeta för SCM. Dom är ansvariga för all försäljning på konserter, musikaler etc. Mitt uppdrag hos dom är att sälja artisternas souvenirer. Bland annat jobbade jag på Kiss konserten på Stadion nu i år. På fritiden är det massa olika aktiviteter som gäller. Bl.a. träning och vänner. Då jag bor i en stad med otroligt många bra restauranger så blir det en hel del middagar ute. Stockholm har en fantastisk matkultur att erbjuda, men visst saknar jag det norrländska köket ganska ofta. Just nu är jag mamma ledig med vår 4 månader gamla son, Zion. Min tanke är att börja jobba igen i februari 2011.

Sussie Östberg kommer från Norrköping och kom till Hede 1985 för att gå på Wemerskolan. Hon träffade Tomas Ljungkvist 1988 och blev kvar. Samma år var hon ute och red på en lånad häst då hon ramlade av så axeln hoppade ur led. Tyvärr var det samma axel som bröts 1979 när Sussie blev nedknuffad ur en rutschkana. 1989 köpte hon och Lotta Svärd kiosken av min mamma Ketty Halvarsson. Dom drev den till 1992. Tomas och Sussie fick 3 tjejer 1991 och 1994 men separerade 1996. Hon bodde först i Brunflo men flyttade till Norrköping igen 1997. Sussie blev sjukpensionär 2000 för axeln som aldrig blir riktigt bra. 2002 träffade hon Benny och fick året efter en dotter till. Dom har nu också tyvärr separerat. Sussies intressen är hennes 3 Norska skogskatter, att umgås med vänner och hon syr gärna på maskin. Till Hede åker hon ungefär vartannat år och hon har fortfarande kontakt med tjejkompisarna här uppe. Jag är en av dom.

 

Ronnie Westlund flyttade till Fagersta 1997 och körde lastbil med specialtransporter i ca 1.5 år. Sen drog jag till USA 1999 och jobbade där i 2 år och för att komma tillbaka till ett skoter jobb i Östersund. Tröttnade på att jobba med min hobby. Det blev bara för mycket så jag flyttade ner till Malung i Dalarna och hittade hem. Har bott här nu sen 2002 och har samlat på mig en veteranbils samling. 2005 blev det slut på min skoterkarriär när mitt knä gav upp i Jokkmokk på en WSA-cup tävling. Satt i rullstol efter första operationen och gjorde därefter 2 operationer till hos en specialist kirurg. Har idag ett konstgjort knä men det funkar jätte bra för omständigheterna.

Fick ihop 3 SM-guld, 2 SM-silver, 3 SM-brons och 2 nordiska guld så jag är nöjd med min karriär. Körde snöskotercross aktivt i 17 år. Prövade också ett stort antal olika jobb innan jag fastnade i Norge (Alvdal) som ansvarig konstruktör/reparatör med kanon arbetstider och jätte trevliga jobbar kompisar. Jag har mer tid med min sambo och son Ricky med Norgejobbet än om jag hade jobbat hemma. Hobby idag ligger i amerikanare (klassiska amerikanska bilar) och jag bygger även racing stötdämpare till dessa bilar och även lite bil lackering. Har mitt timmerhus från 1890 och har fått byggt till ett stort garage för att bevara min hobby. Hobbyn ses på denna adress som är en del av min fordonssamling.  www.garaget.org/cougar69

 

Hejsan, jag hette Ewa Larsson (Leidesdorff) som ogift. Jag är ju ingen infödd Hede-bo, utan kom hit som 9 åring 1959 från Mörsil. Gick i skolan med Hans Göran Sundeberg, Majlis Halvarsson, Håkan Håkansson bland andra. Vi bodde i Norra Hede vid järnvägen.  Handlade hos Grindes. Fick åka taxi till skolan på vintern om det var mycket kallt, annars var det bara att gå hela vägen, över Lunån och Ljusnan. Jag har en hel del fina minnen från Hede, Folkets Park t.ex., och Folket Hus där jag såg Sven- Ingvars.  Min första puss fick jag av en av Grindes pojkar (fniss). Eftersom min pappa arbetade vid SJ och järnvägen la ner även i Hede så blev det flytta av igen 1964, när jag var 14 år, det blev mycket tårar vid den flytten, för jag ville inte flytta från Hede, men en fjortonåring "har ingen talan", det var bara att "bita ihop" och flytta med . Man hade ju även sina små "skol-förälskelser", Hans Göran Sundeberg från Långå och Gösta Söder från Hallviken. Känsligt att byta skola i andra terminen i 7:an, men så blev det. Och vi hade inget som gjorde att jag kunde åka tillbaka heller, ingen släkt eller så som bodde där. Jag har ibland funderat hur allt skulle blivit om jag varit kvar i Hede....... men det tillhör drömmarna nu. 

Vi kom till Kilafors i Hälsingland, bodde där mellan 1964-1969, flytt igen, då järnvägsstationen där min pappa arbetade la ner, nu till Stockholm.  Här blev vi kvar, mina föräldrar, min lillasyster och jag, mina 3 bröder bor norrut i landet. Och äntligen fick man "rota" sig. Jag har varit tillbaks till Hede på en skolträff 1986, och det var en upplevelse, synd att det inte händer ofta, och nu är ju mina skolkamrater 60 år, och ingen har väl såna intressen längre av att "återförenas", och det är ju synd. Jag är utbildad hårfrisör och inom bokförings-redovisning, och det är det sistnämnda jag sysslat med de senaste 30 åren. Jag är gift sedan 30 år och har en son som är född 1973, han är sambo med en tjej från Skåne, jag har ännu inga barnbarn men väl två katter som "mina barnbarn" (skratt). Mitt stora intresse har varit hundar, är ju uppfödd med hundar, (schäfrar). Har varit engagerad i speciellt ett hundhem i Barcelona Spanien och sytt hundtäcken och hjälp till med olika saker. Min första egna hund var en berner sennen, sen en riesen och en mellan-schnauzer under 15 år, och just nu en dvärgschnauzer som vi adopterade 2004. 

Är också mycket intresserad av fåglar & djuren i naturen. Vi bor alldeles intill Mälaren på Ekerö, där vi året runt har nöjet att mata de "vilda". Jag står på djurens sida i alla väder, och är även månadsfadder i Djurens Rätt. Jag har som en liten hobby 2 hemsidor, har tyckt om att "leka" med fotoshop med bilder och sånt. Gör allting själv och är "självlärd" vid datorn. www.dixel.se och www.hugoprinsen.se. Får väl se då om jag passar in här bland andra utflyttade Hede-bor. Jag tycker de flesta är så unga, och jag känner inte igen någon, förutom Sundebergs son Mattias och bara till namnet då. Så de i min ålder bor väl förmodligen kvar i Hede med omnejd eller? Ha det bra alla och som jag brukar säga, framförallt......ha kul. Tiden går ju så himla fort. Vill man ta kontakt med mig så maila gärna Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det

 

På Morgan Hedälvs bröllop träffade jag även hans syster: Kickan Sandström. Hon gick beklädnadsteknik i Östersund i 2 år. Sommarjobbade på PIAB och var en vintersäsong på Värdshuset i Lofsdalen. 1989 for Kickan till USA som aupair men stannande bara i 4 månader. Hemlängtan var för stor. Jobbade en säsong i Åre. 1990 flyttade hon till Malmö med en jobbarkompis från Åretiden. Hon började där med att sy slipsar och 1991 fick hon jobb på HM som dekoratör och avdelningschef. 1996 flyttade Kickan och maken till Göteborg. Dom har 2 söner på 6 och 11 år. Kickan känner att hon inte har någon fritid för den går åt till familjen och huset. Hon är sällan hemma i Hede och hälsar på.

Hej till läsarna hälsar Urban Hedälv som jag träffade på Morgans bröllop. Kanske lite väl sent på kvällen så Urban var inte så språksam. Han flyttade fån Hede till Östersund 1994 och gick en AMU-utbildning som kock och fick jobb på Statskällaren. 1997 gick flytten till Vänersborg och 1999 vidare till Göteborg. Där jobbade han på Jacobdals och blandade korvsmet. Sen 2005 jobar han som produktions ansvarig på Signal & Andersson. Sambon Birgitta Meyer träffade Urban på krogen samma år. På fritiden pysslar han i huset och tar hand om parets 5 katter. Urban åker gärna hem till Hede på påskarna och bor då hos brorsan i hans stuga

Efter grundskolan i Hede bar det av till Östersund för 2,5 år textila studier. Agneta Pettersson hade tankar på att bli textillärare. Jag jobbade ca ett år på skolan i Hede, tänkte till och ”sadlade om” och började plugga El-teknik i stället. Jag fick en praktikplats på Vattenfalls vattenkraftstation i Midskog utanför Östersund. Där blev jag oerhört inspirerad av Elkraftbranschen och fortsatte på en internutbildning och flyttade till Hallsberg några mil söder om Örebro. Fast anställd och utbildning i 2,5 år – vilken drömförutsättning för en ung tjej på ett mansdominerat yrke med många möjligheter och förutfattade meningar. Jag jobbade som montör på transformatorstationen några år och ”klängde i ställverken” på 40-400 kV men blev snart erbjuden en plats på driftcentralen i Motala och började där 1988 samtidigt som jag flyttade ihop med Thomas, en av montörerna i Hallsberg.

Jag pendlade de 7 milen till Motala i många år och jobbade 3-skift i DC. Det blev senare dagtidstjänst med driftplanering, IT-samordning och projektledarjobb. Flera interna utbildningar och nya arbetsuppgifter under årens lopp har gett mej en personlig utveckling som man troligen bara har chans till i stora företag. 1992 föddes vår son Christian och samma år köpte vi Thomas föräldrahem Odensvi Gård i Hallsbergs kommun. På gården ägnar vi oss åt ardenneravel, odlar spannmål och hästfoder. Vi bedriver ett aktivt skogsbruk och tidigare hade vi också några amkor och höns för husbehov och vi jagar älg och rådjur.

Min arbetsplats i Motala blev flyttad till Linköping 2002 och det blev allt för lång resväg för mej. Med familj och djur där hemma bestämde jag mej att sluta på Vattenfall och startade ett eget företag i hästbranschen. Något år innan hade jag haft studieledig ett läsår för studier på Naturbruks-gymnasiet i Örebro. ”Skogsentreprenörs utbildning med hästkörarprofil”. Under 4 års tid jobbade jag med mina hästar på heltid. På vintern högg och körde jag mest i skogen. På somrarna hade jag ardenner-turridning på mina hästar. Lite upplevelse turism och andra udda uppdrag blev det också, bl.a. många bröllops körningar. Det var en underbar och hälsosam tid – att arbeta nära naturen och med hästar.2006 blev jag tipsad om ett arbete som verksamhetsområdeschef på Vattenfall i Motala vilket jag sökte och fick. Ett mycket inspirerande arbete och en riktigt stor utmaning på en distributions avd. med 45 ”gubbar”. Jag fick chansen till ytterligare utveckling, bl.a. kompletterade jag min teoretiska utbildning och plockade ut min allmänna elbehörighet. Jag stannade i nästan 2 år innan jag kände att jag ville vidare.

Kom då till det arbete jag har idag, som underhållsingenjör på Vattenfalls Servicebolag. Ett intressant jobb där jag tillsammans med några kollegor planerar underhållet på 130-0,4 kV nätet åt ägarbolaget. Vi ansvarar för olika delar av Sverige, och arbetar med olika kompetenser. Jag arbetar med 20-0,4kV och har bl.a. Bergslagen och Sydmälaren på min lott. Jag har därutöver kompetensansvarig för distribution vilket innebär att jag håller ihop de frågor som rör distributionsnätet specifikt, ekonomi, utveckling och arbetet på Sverigenivå. Jag arbetar även med utveckling av vårt underhållssystem som påverkar vårt arbetssätt. Det innebär att jag reser rätt mycket runt i Sverige. Mest i Svealand, till bl.a. Stockholm, Enköping, Uppsala men också till Norrland och Västsverige då och då. Jag trivs verkligen med mitt arbete i Elkraftbranschen. Jag har inte ångrat en dag att jag sadlade om tidigt i livet till ett tekniskt och för mej utvecklande yrke. Rekommenderas varmt till alla ungdomar för branschen kommer att ropa efter duktiga medarbetare framöver.

För ett par år sedan flyttade jag ifrån Odensvi. Nu bor jag i ett eget litet hus, i en liten by 5 km därifrån som heter Östansjö. Det är min 17 åriga son Christian, som pluggar andra året på IT-gymnasiet i Örebro och min katt Dajm som bor hos mej. Jag har hästarna kvar på gården i Odensvi, och hästar är min stora hobby. Jag rider, kör och kör in unghästar så mycket jag bara hinner. Jag har 4 ardennerhästar varav ett hingstföl (till salu), 2 nordsvenska bruks och en korsning ardenner-ridponny. Inga föl på gång till 2010 tyvärr. Jag är också engagerad som suppl. i Avelsföreningen för den svenska ardennerhästens styrelse. Visst längtar jag till Hede då och då. Främst på vintern då jag vill åka till min stuga vid Särvfjället, umgås med mina föräldrar, syskon och vänner och åka skoter förståss! Till alla mina vänner och alla andra HEDEINFO läsare vill jag säga: -Vi ses säkert vid Orren eller kanske på Facebook. Till dess Ha det gott! Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det

Sommaren -96 klippte jag, Mattias Sundeberg av navelsträngen från Mamma Åsa o Pappa Hans-Göran i Långå o flyttade till Sundsvall, nästan sjukt vad tiden går fort. Hade några kortare jobb då i början som var vikariat på bl.a. Telia och i en järnaffär. Provade även på att vara reklamdistributör. Min första fasta tjänst var på Hemglass, ett jobb som jag tyckte var otroligt kul. Efter några år där så ville jag prova på ngt annat o lyckades då få in en fot på Polfärskt (fd. Allbröd). Efter 3 år där så var det dags för varsel inom företaget. Sist in först ut så då var det bara för mig o tacka för den tid som varit som jag också tyckte var ett väldigt roligt jobb. Sista dagen på Polfärskt var en fredag så måndagen efter anmälde jag mig på arbetsförmedlingen som arbetslös. När jag sitter där o kollar runt på plastbanken så kommer en ny annons upp på skärmen. Hemglass sökte en säljare på en av bilarna. Jag for raka vägen dit o pratade med chefen som jag kom mkt bra överens med från den tid jag jobbade där innan och vips så satt man i bilen igen o spelade den välkända Hemglass melodin. Efter ca 2 1/2 år där var det varsel så tack för den tiden Hemglass! Kändes lite surt att regeln sist in först ut finns för jag tyckte det var lika kul o jobba där som första gången. Därefter var arbetslös i 3 veckor o sedan började jag som semester vikarie på Poståkeriet. När sommaren var slut tänkte jag att det var nog dags o börja kolla efter nytt jobb när vicket snart var slut, men så vart det inte. Dagar blev veckor som blev månader sen rullade det på. Nu har jag jobbat som lastbilschaufför där i 3 1/2 år. 

I slutet på sommaren 05 dök hon med stort M upp som en käftsmäll från en älgklöv. Madelene o jag flyttade ihop hösten -05. Maj -06 köpte vi hus i Bjärme som ligger ca 1,5 mil nordväst om Sundsvall som vi flyttade in i i början på juni. Vi renoverade insidan så gott som hela sommaren o tur var väl det för sommaren därpå var Madde gravid o våran älskade lilla Sally föddes 070904. Vi stortrivs här ute med toppen grannar o en sjöutsikt som man kan ligga o titta ut över från vardagsrumssoffan när ytterdörren är öppen. Fritiden ä väl inga problem o fylla ut när man ä småbarnsförälder o husägare. Nu när vintern närmar sig kan man ibland längta hem till Långå o skotern o fäbodvallen o Lillfjället så man nästan blir sjuk. Då är det tur att det faktiskt inte är längre än 28 mil hem till dit så det är ju ingen Rom resa o fara dit direkt. Nu får ni hade så bra allihopa.

 

Jag träffade Lena Evertsdotter på Morgan Hedälvs bröllop i Norge och fick mig en pratstund i köket. Lena är från Garpenberg och var bara 16 år när hon träffade Alf Hedälv 1965. Han jobbade i gruvan där. De gifte sig 1966 och flyttade till Hede 1970. Vi fick 3 barn och jag var hemma fru till 1985 då jag började på PIAB berättar Lena. Det året gick Lena och Alf skilda vägar. På hösten samma år träffade hon Mikael Nygren som hon gifte sig med 1989. Tyvärr blev Lena änka 2001 och sjukpensionär 2003. Året efter flyttade hon till Orsa för att hon ville hem igen. Där bor även brorsan och stugan finns där. Lena trivs jätte bra i Orsa och på fritiden pysslar hon gärna i hemmet, målar och tapetserar och tar promenader. Hede är en del av mitt hjärta avslutar Lena.

                        
Våren 1995 ville jag göra något nytt och åkte till pappa som bor i Oslo. Under min semestervecka där hann jag få erbjudande om 2 jobb på Aker Brygge och jag tackade ja till ett av dom. Det var på D/S Louise, en stor A´la Carte Restaurang med 350 sittplatser. Tog tunnelbanan hem till pappa och sa, jag har fått jobb, flyttar hit om 3 veckor. Inte mycket planering här nej. Jaha säger han, då måste du väl ha en plats att bo. Ja, det behöver jag. Han hjälpte mig att hitta första lägenheten och renoverade upp den, det var en hybel på 17 m2 och gemensam dusch i korridoren, denna låg i Stavanger gata 46 på Bjølsen (i Oslo) jag bodde i 6 våningen och hade utsikt helt ner till Oslofjorden.
Härliga tider. I slutet av maj flyttade också 2 kompisar ner. Sara och Annelie hade ingen lägenhet så dom flyttade in till mig. 3 tjejer på 20/21 år på 17 m2, jag vet inte hur vi fick det till men på något sätt gick det. Så bodde vi i 2 månader, så fick dom äntligen en egen lägenhet och jag fick "hela palatset" för mig själv. Men hösten 1995 flyttade jag till en tvårummare i Ullevålsveien 7, mitt i stan och där bodde jag i 2 år. (Kronprins Haakon bodde också där när han träffade Mette Marit). Under mitt heltidsjobb på DS Louise bestämde jag mig för att jag ville studera mera och hoppade på en heltidsutbildning på Hotel högskolan och studerade administration och ledarskap för hotelldrift på dagarna och jobbade i restaurangen på kvällarna. Det gick det också.

Fick ett nytt kockjobb hösten 1997 på Norsk Hydro och det var ganska tråkigt. Men 1998 fick jag ett kanon erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Började i Möllergata 19 i Regeringskvarteren och där lagade jag all mat till socialministern och hälsoministern. Jätte roligt men efter ett år fick jag inflammation i höften och var tvungen att sluta. Då tänkte jag, nu eller aldrig. Såg en spännande annons och utbildning hade jag, så jag sökte platschef jobbet i 3 C Transac (som jobbade med elektronisk betalnings system mot hotell och restaurant branschen). Jobbet fick jag och plötsligt hade jag ansvaret för hela norska verksamheten. Det var så otroligt roligt jobb. Reste jätte mycket, till Svalbard 2 gånger, var flera resor till huvudkontoret i Luxembourg, for och flög till  Bergen, Stavanger, Bodø och såg jätte mycket. Trivdes som fisken i vattnet. Jag jobbade där i 4 år så blev det bestämt att norska och danska kontoret skulle flyttas till Stockholm, men jag blev kvar i Norge. Styrde på lite med något extra jobb någon månad men så i 2003 startade jag en egen baguett affär (franchise) som hette Big Bite, det gick bra, hade 10 st anställda på deltid. Jobbade mycket själv, ca 60-70 timmar per vecka. Blev till slut le och sålde kontraktet vidare till en ung kille på 21 år.

Januari 2005 flyttade jag till Trondheim för jag ville komma närmare "hem" mamma och storebror Tomas i Östersund, samt stugan i Lunnäset. Sommaren 2005 började jag i Kinnarps som interiør konsulent, fick mycket utbildning internt. Jag hade ju aldrig jobbat med detta tidigare, men människor och kundkontakt har jag haft i många år. Våren 2006 träffade jag Ole, och det var ju bara "klick" ¨på en gång, det var en konstig historia. Jag har ju redan berättat så mycket om mig själv att jag kan ju berätta hur vi träffades också. Före jul 2005 separerade jag från ett förhållande på 6 år. Vi sålde huset och delade pengarna och jag tänkte köpa mig en lägenhet men visste inte vart jag ville bo i Trondheim. Därför hyrde jag mig en lägenhet i stället. Var på 15 visningar tror jag men aldrig var det bra nog. Jag har ju katt så jag var också tvungen att tänka på henne men till slut var jag på visning hemma hos Ole (i källarvåningen) och dit flyttade jag. Bara någon liten månad senare "träffades" vi när han bjöd ut mig på en öl, och efter det har vi varit tillsammans.

Jag köpte in mig i huset och vi flyttade i hop. September 2007 föddes vår älskade dotter Anna Oline och mina 2 bonusbarn på 8 och 16 blev storasystrar. Vi har också byggt oss en härlig stuga (någon kallar den hus för att den är på 150 m2) men vi kallar den stuga, i Oppdal, med precis närhet till slalom, fjället och underbar frisk luft. Augusti 2008 gifte vi oss i Östersund, och i dag har jag ett härligt liv här i Trondheim. På fritiden är vi mycket i stugan. Vi tycker om att resa också och nu i slutet av augusti åker jag och Ole till Tunisien (utan barn den här gången). Annars har vi tänkt börja på någon danskurs till hösten, vad ? Det vet jag (läs vi) inte. Det här var "några rader" om mitt liv så långt. Jag har mött många klasskompisar och barndomsvänner på Facebook, men är det någon annan därute som jag känner kan jag kontaktas på Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det .  

Jag flyttade till Stockholm 1997 för att få jobba med vad jag älskar: hälsa och träning. Gymmet på Hede IK var lite litet. Utbildade mig till personlig tränare – spinning – aerobicsinstruktör - kostrådgivare etc. Jobbade några år på olika gym och på ett friskvårdsföretag som vände sig till större företag. Mellan två gym tog jag ett jobb på Team Sportia i Täby, (där jag också bor sedan nio år tillbaka) och skulle jobba där en månad. Det har gått åtta år nu. Är inköpsansvarig på konfektion och bara älskar mitt jobb, mina säljare och kunder. Naturligtvis är jag kvar i gymvärlden än idag, men bara som fritidssysselsättning. Bodde några år (sex år) med sambo plus barn, men är numera glad singel i Täby.

Jag försvann inte så långt. Honflyttade till Sveg 1982 och gick kontorslinjen i två år. Roger fick jobb som busschaufför hos SJ. Jag hade turen att få jobb direkt efter skolan och började på Härjelast 1984. Vi fick vår äldsta son Johan 1987 och 1989 gick flyttlasset till Vemdalen då vi övertog Statoil-macken och drev den i ett år. Sen kom sonen Emil 1990 och vi blev kvar i Vemdalen och trivs jätte bra. Jag har jobbat på Turistbyrån i 15 år och Vemdaliahuset sen 2005. Vid årsskiftet fick jag möjlighet att börja på Dollarstores huvudkontor i Svenstavik som redovisningsassistent. Tog tjänstledigt ett halvår från mina jobb i Vemdalen. Jag trivdes från första dag och är nu tillsvidareanställd som samordnare på ekonomiavdelningen.  Det är otroligt mycket jobb eftersom det är 20 butiker som är utspridda över Sveriges norra halva.
Men jag trivs när det är fart och man får nytta av sina kunskaper och erfarenheter som man fått under dessa 25 år sen man slutade gymnasiet. Mina intressen är skidåkning på vintern, men sen har jag hittat min grej på sommaren. Jag åker in-lines med stavar. Det är så otroligt kul. Dom rullar lättare och då har man lättare att följa Rogers takt som åker rullskidor. Skulle jag åka rullskidor skulle jag nog inte hänga med eftersom det är jobbigare. Men man kanske blir så tränad så att man kan hänga med på det också. Man kanske blir äldre så man kanske behöver rullskidor med extra stödhjul. Men jag ska nog åka inlines så länge jag håller balansen. Trivs att vara hemma och umgås med familjen. Lillasyster kom hem från USA i midsommars och det var efterlängtat. Mvh Anne-Christine Westlund

Sommaren 1998 efter att Sabina Hellstadius gått ur 9:an gick flyttlasset till Östersund där jag gick tre år på gymnasium med inriktningen hantverk textil. 2001 tog jag studenten och i augusti det året flyttade jag ner till Uddevalla och påbörjade ett år på folkhögskola blev sen kvar i Uddevalla och jobbade i vården och pluggade på komvux under några år. Sista året bodde jag tillsammans med min kompis och 2005 slog kärleken till, jag hade blivit kär i min kompis kusin (Jimmy), kärleken finns ibland på närmare håll än vad man tror. Den sommaren fick jag jobb som personlig assistent i Göteborg och flyttade då in hos Jimmy. Våren 2007 upptäckte vi att vi väntade barn och den 18 december 2007 kom vår underbara lille son Kevin till världen och jag har sedan dess varit föräldraledig med busfröet samtidigt som jag har läst till personaladministratör på distans. I början av Mars är det meningen att jag ska börja jobba igen och återigen blir det nog vården ett tag till. Ja det var lite av vad jag haft för mig. I Hede har jag knappt varit sen jag flyttade då min pappa numera bor i Östersund så det är där jag brukar hålla till när jag är upp. Min blogg www.zupersabina.blogg.se/

1992 gick jag ut gymnasiet i Sveg och drog in i lumpen på I5 i Östersund året därpå. Jobbade 3 somrar på torven innan jag for till Göteborg och jobbade på Securitas 1996. Trivdes inte så jag for hem 1997 och hade lite ströjobb. 1998 for jag och Niklas Larsson till Elverum i Norge och blev båtmontörer. 2004 köpte jag in mig i firman och jag jobbar kvar än som teknisk ansvarig. 2000 träffade jag Elise på nattklubben i Elverum och nu har vi 3 tjejer som är födda 2002, 2005 och 2007. Det året byggde vi också vårt hus. Fritiden tillbringar jag med familjen och på långhelgerna i vår stuga i Hede. Det är trevligt att vara i Hede men det är skönt att åka till Norge igen. Kika gärna in på jobbets hemsida: www.unomarine.no

Johanna Grindal till vänster. Flyttade från Hede 1998 då jag skulle börja på ett ridgymnasium i Vansbro. Bodde där i fyra år. Sedan gjorde jag Lumpen på I5 i Östersund 2002-2003. Därefter Flyttade jag ganska snabbt ner till Kungsbacka och jobbade med hopphästar hela 2003. 2004 ville göra något annat så jag flyttade till Göteborg och arbetade som väktare på Skandia bevakning i ett halvår innan jag fick fullständigt panik. Det var inte min grej. Sommaren 2004 halkade jag in i ett Galoppstalll av misstag. Hade bestämt mig för att sluta med hästar så jag vet inte riktigt hur det gick till. Där jobbar jag nu tre och ett halvt år senare. Bor alltså i en trea i Göteborg tillsammans med min Sambo Tobias och min älskade hund Bassi. Efter jobbet tränar jag eller äter godis allt som oftast utövar jag bägge grejerna. 

Ivar Grinde hittade jag när jag besökte Hede Möbler för någon vecka sen. Ivar bodde på byn och där golfbanan ligger idag var Hede barnens vilda västern. Där lekte dom indianer och vita. Ungarna på byn krigade mot norrsidans ungar. I Ivars lag fanns bla Sven-Olof Kvarnström, Kjell Dahlin och Nils Linde som var hövdingen. På norrsidan fanns bla Alf Hedström, Reidar Färnlund, Henry Klang och hövdingen Herje Pålsson. 1958 när Ivar var 18 år for han iväg för att studera. Först blev det realexamen i Marielund och sen "storskolan" i Uppsala där han läste naturämnen. 1967 jobbade han som biologilärare i Uppsala. Ivar har alltid varit intresserad av fiske, djur och natur. I början på 70-talet flyttade han upp till Lit och fick idén att börja odla maggot. I början for han runt 300 mil och presenterade sin Idé. Nu levererar han maggot till hela Sverige och mycket i Norge. Full fart är det runt mars-april då de flesta brukar pimpla. 1990 i Furuparken mötte han frun Birgitta. Ivar har 3 barn och 2 barnbarn. Dom bor i Häggenås och sen 2005 har sonen Albin tagit över företaget som nu heter Grindelit. På fritiden motioneras det med löpning och skidåkning. Jag tror jag är den ende som sprungit alla sträckor i ST Olofsloppet säger Ivar. Fiske och jakt står också på listan. Hede Känns fortfarande som hemma för mig avslutar Ivar.   www.maskochmaggot.se

1975 gick Öyvin Grindal två år på gymnasiet i Östersund och efter det på högskolan i Sundsvall och blev verktygsmakare. Gjorde militärtjänst i Boden och flyttade till Stockholm 1980 där jag jobbade som skyddsvakt. Sen gjorde  jag FN-tjänst 81-82 och 1986 utbildade jag mig till lokförare. Jobbade sen vid SJ fram till 1998. Bodde i Jämtland 98-99, men sen flyttade jag tillbaka till Stockholm och fick jobb som kock i Fruängen och har jobbat där sedan dess. Jag är gift och har 2 barn. Mina intressen är musik, mat och allt annat roligt.

Charmtrollet Tony Leek flyttade till Östersund 1994 för kärlekens skull och blev kvar där. Han har haft många olika jobb. Det första var i en skivaffär. Sen blev det ett dagis i 6 år. Var en sväng på JC innan han blev butikschef på Carlings. På fritiden sjunger och spelar han gitarr i bandet Matador. Dom har haft en spelning i Amsterdam. Han är även medlem i motorcykel klubben Wyatt Earps och var i Norge i helgen på träff. Hede besöker han mer sällan. Tony hälsar att han är singel.

Jo, jag tog mitt pick & pack & stack hit till Stockholm en solig dag i januari anno 1990. Började genast arbeta på SJ som växlare i några år. Sedan blev det Banverket ett par år och efter det jobbade jag åt en mark & anläggnings firma i 9 år. Sen kände jag att nu är det nog så jag började plugga. Läste först in en del gymnasieämnen jag saknade. Därefter gick jag en högskolebaserad linje och pluggade till projektledare/projektör inom gatu & väg, som jag tog examen från i september i fjol. Sökte på Skanska där jag fick en tjänst som produktionsledare där jag började veckan efter examen och troligen blir kvar ett tag. Jag trivs utomordentligt! Annars är jag gift med en underbar kvinna som heter Alem sen 4 år tillbaka (varit ihop i 13 år). 2005 fick vi en liten kille Sebastian (VILDE). Vi bor i villa i södra Stockholm sen några år tillbaks som vi renoverat på sen dess, kan man säga. Rucklet är byggt 1946, så där har ni min fritid just nu! Annars är det väl att umgås med familj, vänner osv,osv,,over and out från ett blåsigt Stockholm see ya!,,,,PERRA STAFFANSSON.

Jag, Marie-Louise "Milis" Johansson, gick ut nian 1984 och flyttade ner till Sveg och gick Samhällsvetenskaplig linje i tre år. Då bodde jag inneboende hos min syster. På somrarna då jobbade jag på Frösötornets kaffeservering i Östersund. Efter gymnasiet när mina kompisar drog till USA för att arbeta som au-pair sökte jag skola och familj i Paris istället och meningen var att jag skulle vara i Frankrike ett år. Men så blev det inte, istället började jag fritidspedagoglinjen i Gävle på hösten 1987 och till Frankrike som barnflicka kom jag aldrig. Julen 89 gick jag ut fritidspedagoglinjen och fick arbete i Gävle direkt i januari efter att ha jobbat på statoilmacken i Vemdalen i tre veckor.
I maj 90 träffade jag Micke som jag gifte mig med 1995 och är fortfarande gift med. Hösten 1992 började jag läsa grundskollärarlinjen i Gävle och gick ut den julen 94. Efter skolan fick jag jobb på en grundsärskola i Gävle. Där blev jag en termin innan jag hösten 94 fick fast jobb som lärare i Valbo utanför Gävle. Under min tid i Gävle så jobbade jag även som aerobic instruktör i ett antal år tills vi flyttade norrut.
Vi började leta hus i Gävle, men som tur var, kan man väl säga, så hittade vi inget som passade oss i smaken. Ett par kompisar i Järvsö (Mickes hemby) tyckte att vi skulle börja tänka på att flytta uppöver istället. Sagt och gjort, jag sökte jobb och fick anställning i Ljusdals kommun 1996 på hösten. Vi började med att flytta hem till svärmor, men sen till lägenhet i Järvsö. Hösten 1997 köpte vi Mickes hemgård i en by utanför Järvsö när svärmor tyckte det var dags att flytta in till Järvsö. 1997-1999 arbetade jag som lärare i åk 1-3.
1999 föddes Lina, vår dotter. 2000 kom Albin som trädd på ett snöre. Livet blev ganska fullt av liv och rörelse. 2002 började våra barn på dagis som vi var med och startade upp som föräldrakooperativ och jag började arbeta som lärare i åk 4-6 i Järvsö. 2005 började jag arbeta som kompanjonlärare med att punktskriftsanpassa undervisningen för en synskadad elev som började högstadiet. Det gör jag fortfarande, men nu är jag på naturvetenskapsprogrammet i Ljusdal. Jag har även undervisat på högstadiet i franska under en termin under denna tid.
Så här ser livet ut idag.. jag jobbar heltid och läser specialpedagogprogrammet på Stockholms universitet på distans och halvfart.. Skjutsar barn till träningar och sitter med i styrelsen på barnens friskola. Jag har som ni kanske förstår sällan tråkigt. Jag försöker vara ute så mycket som jag hinner med och gillar att åka längd och slalom vintertid. Nu på hösten är jag gärna ute i skogen och plockar kantareller. Jag trivs mycket bra i Järvsö efter mina 9 år i Gävle. Det känns bra att inte ha så långt till mina gamla hemtrakter. Nu har jag närheten till fjällen och ända nära till så mycket annat.

Mats Andersson flyttade från Hede till Kalmar -93. Innan jag flyttade ner till Kalmar så ficka jag ett jobb på en sportbutik (Stadium) där jag var ansvarig för skid- och vildmarksavdelningen. Var man från norrland, så fick man väl ställa upp och hjälpa smålänningen med rätt utrustning för fjäll och äventyrsaktiviteter. Efter några år på Stadium började jag som projektledare på Kalmar Kommun där jag blev kvar fram till -98 då jag blev erbjuden ett jobb som Travel Manager på en resebyrå (Bennett BTI Nordic) på deras Grupp- och Konferensavdelning. -03 fick jag erbjudande om att jobba som Interiöransvarig på Beijer Byggmaterial AB i Kalmar samtidigt som jag kände mig klar med resebranschen. Det blev för många resor i arbetet och det tog kraften och energi att vara ute så många dagar per och arbeta. Men på Beijer trivdes jag förträffligt. Efter en tid så blev det så att man skapade många intresanta och viktiga kontakter med enreprenörer inom byggbranschen. Så det slutade inte bättre än att ett av Sveriges idag största byggföretag (Peab) ville anställa mig. Så sedan -06 jobbar jag som entreprenadingenjör på Peab i Kalmar. Jobbet inebär att jag har ansvar för alla inköp som görs till olika projekt. Jag tar hand om alla prognoser, kalkyler, juridiska handlingar, kvalitetskontroller, miljöplaner mm mm. Jag har inte skaffat hus ännu, då priserna är sjukt höga här nere i Kalmar regionen. Tittar just nu efter ett fritidshus på Öland med omnejd. Ett fritidshus som man kan fly till om man vill ha lugn och ro om helgerna. Men vi får se hur det går med det. Får återkomma senare med ytterligare information! Idag bor jag i en lägenhet på ca 90m2 inne i centrala delarna av Kalmar med min lille son som snart fyller 6 år och jag har en flickvän som har 2 barn (tvillingar) på 9 år sedan tidigare. Så vi har inga fritidsbekymmer. På min fritid umgås jag mest med familjen och vänner eller när tillfälle dyker upp, så tar jag en sväng på motorcykeln med mina kamrater.Men i sommar har det mest blivit dagsturer med familjen i min båt. Det blir mest resor över till Öland och deras underbara badstränder vid Haga Park...

 

Cissi Knutsson är lyckligare än någonsin och bor med sin älskade sambo Erik i Strömstad. Där har hon bott i 6 år. Hon har inga barn än men en motorcykel som är som hennes bebis just nu. Hon är butikschef i en hårdrocksaffär som heter Rockmerch. www.rockmerch.se. Hon är fortfarande bästis med Anna Åsberg. En Hede tjej det också. Dom har bott långt ifrån varandra de senaste 11 åren. Inget kan stoppa äkta vänskap säger Cissi. Ibland saknar hon en riktig vinter, skoter och skidbacken och att ha närmare till alla i sin älskade familj. Hennes intressen är motorcykeln, musik och konserter, dans, inredning, mode, tatueringar, film,(ja allt som är kreativt igentligen) och älskar djur.

Elisabeth Sundin till vänster flyttade till Östersund 2002 för att studera på Palmcrantzskolans estetiska linje med inriktning musik. Jag hade sång som huvudinstrument och började med klassisk sång mitt sista läsår (04/05) och har fortsatt med detta även efter gymnasiet. Under 2005 och första halvan av 2006 jobbade jag som säljare samt växeltelefonist/receptionist på ADITRO och tog sånglektioner för Agneta Borgh vid sidan av, sedan på hösten 2006 började jag på Birka Folkhögskola i Ås utanför Östersund. Där blev jag kvar i två läsår, första året på musiklinjen och andra året på musikerlinjen. Jag hade Lena Moén som sångpedagog. I våras avslutade jag studierna och flyttade till Trondheim där min pojkvän Jonatan har bott sedan hösten 2007, han studerar violin på musikhögskolan som finns här. Just nu jobbar jag på en butik som heter Nøstebarn (vi säljer otroligt fina barnkläder tillverkade av obehandlad ull) och jobbar vidare med sången. Mitt mål är att komma in på musikhögskolan nästa år, men det är mycket hård konkurrens. Jag har skaffat en pedagog som heter Dominique Guyot och hon hjälper mig jättemycket. Jag och Jonatan (vi gick i samma klass i gymnasiet och ett år tillsammans på Birka) har varit ett par sedan cirka vårvintern 2007. Vi bor i en mycket fin tvåa mitt i Trondheim och trivs fint där! På vår fritid tycker vi till exempel om att umgås med vänner och att laga mat samt baka.

Gerd Olsson hade länge tänkt på att flytta men visste inte vart någonstans. Eftersom jag var zonterapeut fick jag ofta förfrågan om jag ville massera också och det ville jag lära mig. Jag var 53 år första gången jag besökte arbetsförmedlingen. Ville höra var det fanns utbildning. I Stockholm och Linköping. Det blev Linköping 1993, eftersom det inte var så stort som Sthlm. Kände 2 pers här som jag träffat på en semester på Playa Ingles. Fick lägenhet hos en tant (Astrid Göransson) och där var jag kvar i 6 mån. Då hade jag fått nog. Det var värre än att bo inneboende. Nåväl, jag var en hel dag för tidigt på kursen. Fanns en kvinna i receptionen och var är alla elever tänkte jag? Frågade och hon svarade att kursen är inte förrän i morgon. Sensmoral: jag kom i alla fall i tid den gången. Var lite småkrasslig så jag lade mig i solariet. Kursade ett halvår ungefär sen var det dags att söka jobb. Måste ju ha nåt att leva av. Städade på skola först tillsammans med en jättegullig tjej som heter Jenny, som jag tappat kontakten med tyvärr. Blev förflyttat till Saab, inte lika kul jobbarkompis. Var nog inte min grej att städa. Den första juni -94 cyklade jag till jobbet och cyklade omkull. Slog upp ögonbrynet och tack vare det hade jag tid att ringa om ny lägenhet. Jag hade ju sagt upp den andra innan jag hade en ny. Det ordnar sig alltid och jag fick en 3:a mitt i stan. Hade blivit bekant med dottern till kvinnan som jag kände och hon tipsade mig om hemtjänsten. Där får du jobb!!! Slog upp telefonkatalogen och tog det som låg närmast. Fick komma på intervju och träffade en tant som hette Lucia som sa: hoppas du får jobbet. Med de orden ringande i öronen stegade jag in och fick jobbet och blev kvar i 10 år med lite utvikningar som bla personlig assistens (6mån). Trivdes i hemtjänsten för det mesta med "gamlingarna" och jobbarkompisarna. Allt var ju nytt. Jag fick låna ett rum på jobbet där jag började massera och så småningom fick jag en egen lokal också mitt i stan. Bytte sedan till en ännu bättre som jag har kvar. Jobbar inte så mycket just nu för det är ju lågkonjunktur! Skönt att få vara "panchis". Har ju inte testat det så mycket. Mats (sladdisen) bor här och har 2 pojkar som jag träffar ibland. Döttrarna bor i Göteborg. Marianne har egen skola där hon utbildar zonterapeuter. Annika stannar nog också kvar där. Fritiden har jag inga problem med. Jag är med i Norrlandsföreningen där jag är vice ordförande och vi äter surströmming en gång på hösten. Vi är ungefär 70-80 personer och det är mycket omtyckt. Så är jag med i hellas vanner. Nu vi har en hemsida som ni kan gå in på. Vi har gjort 3 resor till Gerkland. Jätte härliga resor. Ordförande är grekinna annars är det svenskar som gillar Grekland. Ja, det skulle kunna bli en hel bok. Jag har verkligen varit med om mycket och än så länge sätter inte åldern några gränser. Jag är frisk som en nötkärna. I kväll ska jag på Janne Loffe Karlssons storband, Musik det är mitt liv det se. I dag snöar det!!! Den varan har vi inte haft mycket av. Det blev ett långt brev hoppas Ni förstår mina hopp. Det var riktigt kul att skriva.

Håkan Westlund blev djupt förälskad en midsommarnatt på parken i en Stockholmstjej som hette Helena Moberg (föräldrar från Råndalen och Älvros förresten). 9 månader senare, våren 1988, (hade inget med något barn att göra) flyttade jag ner till henne och en annan Hedepojk, Jocke Hoffman, hjälpte mig att få jobb på ABAB som ordningsvakt. Jag arbetade där till hösten 1989 då jag stack till USA och gick en trafikflygarutbildning. Under den tiden tog det slut mellan Helena och mig och jag stannade kvar ett tag och jobbade som pilot. 1991 kom jag hem till Sverige och konverterade till svenska certifikat, jobbade som vakt och levde ungkarlslivet i Stockholm. Flygjobben lyste med sin frånvaro och jag började läsa ekonomi på Stockholms Universitet. 1993-1994 luffade jag runt i Asien och hamnade i Hong Kong där jag jobbade som engelsklärare. 1994 när jag kommit hem träffade jag min ex fru, Helena Godinho (många Helena i mitt liv), 1995 gifte vi oss och jag började jobba som kopiatorsäljare. Vi flyttade runt i Stockholm och 1996 fick vi David. Jag jobbade en tid som säljare åt Head Tyrolia tills vi 1998 fick vår andra pojke Andreas. Jag började jobba på Telia och 2001 flyttade vi ut till Ingarö. Bytte även jobb 2001 till Anixter, ett Amerikanskt IT företag. 2002 sprack IT bubblan och även vår lust att bo kvar i Stockholm. Vi sålde av allt, tog vårt pick och pack och flyttade upp till Järpen. Där drev vi ett eget företag med sportbutik, bilimport och solglasögonförsäljning. 2007 började jag på Jämtbygdens Kontorsmaskiner i Östersund som säljare (tillbaka till ruta 1). Hösten 2007 separerade vi av olika anledningar och jag lever sedan dess som singel (om någon gammal Hede donna undrar). Jag jobbar fortfarande kvar på samma jobb och bor fortfarande kvar i Järpen. Pojkarna är idag 11 och 13 i år, tränar hockey alla dagar så några fritidsproblem har jag inte. Jag har bott på många ställen men Hede är alltid Hede och det är alltid hemma.

 

Hejsan. Lena Wennberg här. Jag har flyttat till Lofsdalen för jag träffade min pojkvän som bor där och vi är nu förlovade. Har kvar hunden Pepsi och har även skaffat en katt som heter Cola. Jag har inget heltidsjobb, det är ganska svårt att hitta här när man bor i en by som är så beroende av säsongen. Så jobb finns sommar och vintertid. Så den kommande vintern kommer ni att hitta mig sittandes i kassan här på ICA. Har prövat det mesta av jobben som finns här så nu tar jag an nästa och hoppas att man trivs så pass bra att man stannar kvar där fler säsonger. Till sommaren så har vi småfunderat över om vi ska flytta lite mer söderöver. Eller Norrtälje har vi planerat. Mattias har bott där innan och känner folk där och jag känner mest folk i Sthlm men vill verkligen inte bo mitt i smeten så några mil utan för att bli perfekt. På fritiden så gör man de så många andra gör. Kör skoter, åker bräda, umgås. Sen tar man varje tillfälle i akt att kunna åka någonstans. Kort eller långt spelar inte så stor roll men Lofsdalen är så pass litet att man  

gärna vill se nånting annat då och då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ella Mattsson flyttade ifrån Hede sommaren 2002 och bor i Klövsjö med sambon Janne Miller och våra två barn Anja 6 år och Alvin 3 år. Tidigare har jag jobbat som personlig assistent i Vemdalen, Svenstavik och Gillhov. Jag jobbade en säsong som stugvärd på Katrina men det var inte min grej. Det senaste året har jag pluggat till undersköterska på utbildningshuset på Frösön. Så det blir några mil i veckan, men vi tar examen den 4 december och det ska bli väldigt skönt! Då ska jag börja jobba som personlig assistent i Svenstavik igen. På fritiden försöker jag att sysselsätta mina barn. På kvällarna har jag och min kära granne börjat att "gå runt byn". Jag lyssnar mycket på böcker och är gravt beroende av sjukhus serier!!!  Det blir ganska många turer till Hede när jag är ledig, man längtar ju hem. Annars är det fullt upp med skola och barn.

2003 flyttade Emelie Frånlund som 16-åring från den lilla byn Hede till Sundsvall, för att utbilda mig till Frisör. Började på en gymnasieskola som heter John Bauer. Läste där en treåring IT-inriktad frisörutbildning. Fast under åren kom jag fram till att det var inte riktigt det jag ville hålla på med. Men beslutade mig ändå för att fullfölja studierna. Så 2006 tog jag den efterlängtade studenten och började därefter arbeta på butikskedjan Lindex, men fick sedan chansen att utbilda mig inom Nordea och började jobba där inom Kundservicen. Vintern 2007 ville jag ta ett litet break från arbetslivet och fundera på vad jag ville göra. Så jag sa upp mig från banken, och fick då chansen om att vara med på ett äventyr som jag aldrig kommer att ångra! Träffade många nya trevliga och härliga människor från Sveriges alla kanter. Fick prova på en massa grejer jag tidigare aldrig gjort och som jag heller inte själv hade valt att göra på egen hand. Så vinter 2007 för mig är ett minne för livet! Idag jobbar jag på ett Bemanningsföretag som heter Adecco här i Sundsvall, där jag just för tillfället sitter i växeln och receptionen på Länstyrelsen i Härnösand. Där trvis jag kanon bra! Bor i en liten etta ute i Timrå, men funderar kanske nu på att skaffa en större lägenhet inne i stan. På fritiden umgås jag med mina vänner och med pojkvännen Joel.
Sen så ska jag ju inte sticka under stolen med att det blir en och annan utgång för att svänga sina lurviga och rocka loss lite grann tillsammans men mina nära och kära!  Over and Out! / Emelie Frånlund

Man kan väl säga att Hans Mårtensson "flyttade" från Hede i 2002 pga. arbetssituationen. Norge hade mer tillbud i flygbranschen och lönerna är generellt högre. Jag jobbade då som flygtekniker för SAS Commuter, där mötte jag också min nuvarande sambo Tove som även hon var  anställd i SAS.Vi flyttade till Svalbard och Longyearbyen 11 december i 2007 när jag fick jobb som hangarförman i Lufttransport. Med i flyttlasset var också Toves 2 minsta barn, Kristian 14 år och Ronja 12 år. Lufttransport opererar med dagliga flyg från Longyearbyen till Sveagruvan och till forskarbyn Ny-Ålesund. Vi flyger både passagerare och frakt.I tillägg har vi kustvakt flygningar i Barentshavet, nästan till Nordpolen i norr, Grönland i väst, Ryska gränsen i öst och ända ned till Bodø i söder. På fritiden blir det ju en hel del skoteråkning förstås. Svalbard är ett eldorado för det ändamålet, en vanlig eftermiddagstur kan bli på ca 15 mil. Vi har i stort sett hela Svalbard att åka på men längre turer kräver god planläggning. då enda bensinstationen ligger i Longyearbyen och bensinen kostar 7 kronor litern. Vi jagar också Säl, ren och ripa samt fångar Polarräv. Isbjörn är heller inte ovanligt att man ser. Det var väl i korta drag lite om oss.  Hälse Rannsôndingen. N`Hans på Norstrånda

Hej. Jag heter Sandra Eriksson. Jag flyttade till Hede när jag var 5 år och flyttade därifrån när jag var elva. Är född i Jämtland och har bott i Hälsingland i sju år, men är Härjedaling i själ och hjärta. Jag gick nyss med i gruppen Hede på Facebook och där stod det att du ville veta lite om oss som lämnat härligheten. Jag har som sagt bott i Hälsingland i sju år, i Ljusdal. Här trivs jag sådär. Det är inte lika fint här som hemma. Jag saknar Sôna och skogarna och fisket. Som tur är bor jag fortfarande vid Ljusnan, bara 10 meter ifrån faktiskt. Jag var bara elva år då. Mamma ville flytta och då var jag tvingad att följa med. Vi flyttade till Ljusdal för att min moster bor här. Jag går sista året på gymnasiet. Det ska bli så skönt att ta studenten. Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag ska söka till University of Edinburgh i Skottland, men jag vet inte om jag kommer in. jag har också funderat på att jobba som Au pair i USA. Eller så kanske jag stannar hemma och jobbar ett år. Jag planerar att börja på universitet här i Sverige 2010. Jag bor här i Ljusdal med min mamma på helgerna. På veckorna bor jag på skolans internat med mina bästa kompisar. Jag har nästan ingen fritid för jag har så otroligt mycket att göra i skolan. Jag pluggar hela kvällarna och hela helgerna. Men den lilla tid som jag på något mirakulöst sätt ändå kan vara ledig på brukar jag umgås med mina kompisar. Det händer att jag gör något hantverk ibland (ganska sällan, på grund

av tidsbrist).

 

Mitt liv efter byn…
Stina Håkansson föddes år 1981 och har vuxit upp i Hede i Härliga Härjedalen. Mina föräldrar kommer från Hede och bor fortfarande kvar i byn. Vid 16 års ålder flyttade jag från min hemby Hede till Östersund med min syster. Där gick jag teaterlinjen på gymnasiet i 3 år, eftersom den estetiska linjen inte fanns i Sveg. Under gymnasiet och nåt år efter studenten (2000) arbetade jag med diverse, som exempelvis på Svenska dagbladet som telefonförsäljare, inom hemtjänst och på Åhléns. År 2002 flyttade jag till Stockholm då jag kom in på Calle Flygare teaterskola. Då det är en privat skola var jag tvungen att arbeta på halvtid, vilket jag gjorde i en skobutik. Då började mitt enorma skointresse få liv. Än idag arbetar jag extra på en skobutik i Stockholm. Efter Calle Flygare där jag gick i två år la jag teatern på hyllan för gott. Däremot tog det ett tag innan jag insåg vad jag ville göra, så under tiden pluggade jag lite sociologi på Stockholms universitet och läste lite på komvux. En dag kom det som från en klar himmel: Jag skulle ju givetvis bli socionom! Vårterminen 2006 började jag på socionomprogrammet i Östersund vilket betyder att jag kommer ta min examen till sommaren 2009. Under min studietid har jag även spenderat en hel del tid i Stockholm, dels på somrarna för att jobba, dels då jag haft praktik på 30 veckor totalt, och mycket av min lediga tid. Stockholms känns ju som mitt hem. Där finns min lägenhet, alla mina syskon, mina vänner och förhoppningsvis massa intressanta jobb att söka till sommarn och till mitt framtida yrkesliv.