Skriven av Bertil Westlund 5 november 2017
På den här tiden, 1954, fanns fortsättningsskolan Slöjden och här är ett gäng busiga grabbar:
st.fr.v. Henry Forsgren, Ingvar Persson, Elof Mattsson, Bertil Westlund, Ivar Grinde, Karl-Erik Backman, Sven-Gösta Näs, Åke Andersson och Göran Eriksson.
Sittande Tore Hansson, John Larsson, Henry Klang, Harry Olsson, Evert Kristoffersson, Gösta Jonsson, Alf Hedström, och slöjdläraren J.O. Fjellner.
Rolf Hansson skriver på Facebook: Trots att folkskolans långa pinoperiod för min del äntligen tagit slut 1956, återstod ett par terminer fortsättningsskola för oss som inte fortsatte sin skolgång på annat håll eller redan var anställda. Efter 5 års tillkortakommanden i försöken att få tapparna att passa ihop med varandra, så hoppades jag och ett halvdussin av mina f d klasskamrater att vi i stället skulle få lära oss att laga mat i skolköket.
Min mamma hade också visat intresse för att anställa mig på sitt pensionat någon gång framöver. Men icke! En inflytelserik lärare (inget namn) satte stopp för detta försök att utvidga de traditionella könsrollerna, presumptivt å ena sidan med en förvärvsarbetande make som behövde återhämta sig på kvällar, helger och under semestern och å den andra med en utschasad hustru som tar hand om allt i hemmet och som saknar behov av avkoppling från rutinarbetet. Ett kortvarigt och misslyckat 50-talsförsök att, som en konsekvens av denna missade chans har jag aldrig lärt mig laga mat. Lyckligtvis finns det numera gott om mat i frysdisk och konservburkar att värma upp i mikrovågsugnen.
Slöjdläraren ovan var den som också vi hade och som väl inte alltid verkade lycklig över våra omogna sätt att uttrycka leda över situationen. Man kan väl säga att träslöjden redan hade spelat ut sin roll i det framväxande välståndssamhället. Däremot har det mer och mer satsats på uteätande och fina bjudningar i hemmet. Finns det någon fiskbullefantast där ute som vill dela på en burk med mig?