En trevlig midsommar önskar jag er!


Jag passar på att önska alla läsare och annonsörer en riktigt trevlig midsommar! Vi ser i år ut att ha tur med vädret och vaknar upp till en klarblå himmel, solsken och värme. Ja ingen av dessa tre är väl en självklarhet när man bor i Härjedalen. Det kan vara både hällregn och blötsnö, och ofta kallare än nyårsaftonen! I år verkar långkalsongerna och dunjackan få hänga var i hallen här hemma. Ja, för av erfarenhet är vi nog många som inte har plockat undan de än. Den enda gången jag själv har åkt av vägen med bilen var just midsommarafton i "bölesbackan" i blixthalka. I efterhand ett rätt roligt minne..


Midsommar i år blir ju också lite annorlunda. År 2020 är det året vi kommer minnas sedan över att vi har varit flexibla, vi har tänkt nytt och kanske (förhoppningsvis) har dämpat ner på tempot och kraven på oss själva. Om nått år, tänker vi nog tillbaka och säger:

"-Ja det var ju år 2020 som vi började med den här nya traditionen". Inget ont som inte har nått gott med sig, måste vi nog tänka.


Vemdalens Hembygdsförening bjöd i år in till ett virtuellt firande som ni kan se härhttps://www.facebook.com/vemdalenshembygdsforening/



Midsommar är efter julen, kanske den viktigaste högtiden i Sverige. För många människor är det början på semestern. Om man vanligtvis firar julen med familj och släkt, så är midsommaren den högtid som man gärna firar med goda vänner. Vi äter mycket färskpotatis med olika sill, röror, kanske en gravad eller rökt fisk. Dessutom gärna gräddfil till matjesillen. Efter maten vill vi gärna njuta av en jordgubbstårta och till all denna goda mat, passar vi på att dricka en del alkohol. Det sjungs snapsvisor och dricks bubbel.


Men hur kom det sig egentligen att vi firar midsommar, just runt 20 juni och med en lövbeklädd midsommarstång samt hur kom "små grodorna" in i bilden? Jag hittade bra information om just midsommar på nordiskamuseet.se för en tid sen som jag delar med mig av idag:

"Historiskt sett går både midsommar och midsommarstången tillbaka på ett firande i norra Europa av vårens spirande växtlighet. I bondesamhället innebar midsommar en brytpunkt i arbetsåret, medan själva midsommarnatten ansågs vara full av magiska krafter och övernaturliga väsen. Midsommardagens ursprungliga funktion som kyrkohögtid är numera nästan obefintlig.


Midsommarstången är midsommarens främsta attribut. Ibland används också den lite äldre termen majstång – att jämföra med engelskans maypole – som inte kommer från månaden maj utan från ordet maja, som betyder ’att smycka med löv’.

Midsommarstången kom sannolikt till Sverige från Tyskland under medeltiden. De tidigaste avbildningarna hittar vi i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, utgiven successivt under sent 1600-tal och 1700-talets början. Antagligen användes midsommar- eller majstången av djäknar – den tidens studenter – och drängar som drog runt i städer och byar och ”sjöng maj” samtidigt som de tiggde mat och pengar. På gamla bilder kan man se en majstång med ringarna trädda över själva pålen, sannolikt ganska vanlig för denna tid. Men i själva verket fanns det länge en stor variation på midsommarstångens utseende och det var först under 1800-talets första hälft som den fick det utseende vi ser mest idag: en påle med en tvärslå, prydd med två lövade ringar. Men det finns fortfarande variationer i olika delar av Sverige. På kontinenten syns majstängerna ofta tidigare på året än i Sverige. I Tyskland hänger kransarna inte från en tvärslå utan istället runt själva pålen, alltså samma utformning som i Suecia Antiqua.


Midsommarfirandet var ursprungligen en kyrkohögtid, ägnad Johannes Döparen, vars kalenderdag infaller den 24 juni. Detta var den ursprungliga midsommardagen i Sverige. I Danmark och Norge ansluter namnet S:t Hans dag tydligare till de bibliska berättelserna. Den 23 juni var midsommaraftonens fasta datum fram till 1952. För att bättre passa in i arbetsveckan bestämdes 1953 att midsommardagen alltid skulle firas på en lördag och den är nu rörlig mellan 20 och 26 juni.

Det är inte känt huruvida midsommarfirandet var spritt under förkristen tid eller skulle haft en motsvarighet i en påstådd festlighet kring sommarsolståndet. Midsommarfirandets eventuella förkristna kopplingar är med andra ord spekulativa och källor saknas. En av de tidigaste källorna som finns är biskop Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555. Där skildrar Magnus att ”på den helige Johannes döparens afton ... plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt träda i dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas”. Intressant nog nämner Magnus här midsommareldar, ett bruk som funnits kvar ända in i vår tid.


I likhet med julnatten var midsommarnatten också föremål för magiska föreställningar. Växtligheten tillskrevs särskilda magiska krafter och de övernaturliga väsendena antogs vara särskilt aktiva. Därför var midsommarnatten lämplig för att samla läkande växter men också för att spå in i framtiden. Att rulla sig naken i midsommardaggen var stärkande för hälsan liksom att spara en krans och lägga den i julbadet. Ett sätt att sia om framtiden som fortfarande lever kvar är att lägga sju eller nio sorters blommor för att under huvudkudden på midsommarnatten. I drömmen får man då se vem man ska leva sitt liv med.

En spridd föreställning är att midsommarstången representerar en fallossymbol och en kvarleva av uråldrig fruktbarhetsdyrkan. Visserligen finns fruktbarhet som ett tema i form av lövning och en förhoppning om god sådd, växtlighet och sedan skörd. Men detta skall kopplas till bondesamhällets hårda villkor där magi snarast var ett sätt att bemästra tillvarons oförutsägbarhet. Kopplingarna till en sorts omedveten, historiskt ärvd fruktsamhetskult måste på vetenskaplig grund tillbakavisas helt. Detsamma gäller tolkningen av midsommarstången som en fallos – ingenstans i våra rika arkivkällor nämns den kopplingen.

Ett inslag som växt sig starkare under 1900-talet är inslaget av lek. Melodin till ’Små grodorna’ är ett exempel på detta, som för första gången dök upp i en sångbok på 1920-talet. Melodin blev snabbt populär och kopplades samman med grodleken och midsommar. Själva melodin går tillbaka på en fransk sång, som brittiska soldater under napoleonkrigen vid 1800-talets använde som en nidvisa om fransmännen."

Läs mer här (nordiska museet)


Text: Hedeinfo & lånat från nordiska museets hemsida.

Bild: Hedeinfo/wix

Adress:

Hedeinfo

Olivia Söderlund

Långå Bränna 451

840 93 Hede

bankgiro: 5414-1650

Swish: 070-7379740 - märk Hedeinfo

Innehar F-skatt

  • Instagram
  • Facebook Social Ikon

HEDEINFO

BRÄNNA DESIGN, EVENT & KONSULT

redaktion.hedeinfo@gmail.com

070-73 79 740