Jobbade ca 2 år på Einars sågverk och efter detta bestämde jag mig för att satsa på någon slags utbildning. Jag kompletterade min humanistisklinje i Sveg 1986-1989 med naturorienterande ämnen på komvux i Östersund (matte, fysik , biologi, kemi), tror det var 2002-2003. Efter detta började jag intressera mig för kemi och sökte direkt in på högskolan i Sundsvall på kemiprogrammet. Jag genomförde utbildningen mellan 2003-2007. Gjorde mitt examensarbete 2007 på Pharmacia I Uppsala i ca 6 månader.
Under utbildningen i Sundsvall träffade jag Linda (från Jönköping) som jag fortfarande är tillsammans med. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till Sundsvall och doktorera båda 2 på Mittuniversitetet. Efter ytterligare 5 års studier doktorerade jag 2003 i ämnet organisk kemisk syntes. Fick efter detta direkt jobb som kemist på AstraZeneca i Mölndal där jag fortfarande jobbar som forskare. Jag utvecklar nya processer för att ta fram nya läkemedelskandidater dvs ta fram några hundra gram av nya lovande substanser som sedan ska testas på tex hund eller råtta innan den går vidare till människa. Till vår hjälp har vi alla tekniska instrument man kan tänka sig. På de största skalorna använder vi oss av en 100L reaktor där vi kan ta fram ca 1 kg substans. När vi utvecklar nya processer försöker vi undvika explosiva intermediat samt cancerogena substanser som vi helst inte vill hantera. En sådan utveckling av en sådan process brukar ta några månader att genomföra. Ett mycket fritt jobb med nya spännande utmaningar varje dag.
Linda och jag har 3 barn tillsammans (födda 2001, 2004, 2008) och de heter Johanna, Axel och Simon. Linda jobbar på Södra i Väröbacka som forskare. Vi bor i villa 1 mil söder om Göteborg. Mina intressen numera är matlagning, snickeri och trädgårdsarbete samt att glida runt med min MC på småvägar. Till Hede är jag sällan. Brukar ialla fall svänga förbi runt Jul för att hälsa på farsgubben samt Benny och Lisa. Stannar några dagar hos brorsan i Duvberg för att åka lite skoter och jaga orre och tjäder.
Text och foto: Staffan Karlsson