Dag tre. 04:00 uppstigning. Börjar känna mig väldigt sliten efter bara två dagar. Vad är det frågan om. Jaha regn och ännu mer dimma, tjock dimma. Härligt, ser framemot denna dag. Kängorna har inte torkat sedan igår. Dom lär inte hinna bli torra innan jul heller för den delen, för jösses så blöt dom var och mina fötter likaså. Så i dag får det bli stövlar, och lika bra det för jag ska gå över en stor blötmyr.
När vi kom upp i berget låg dimman tät, men ett litet uppehåll i regnande . Alltid nått. När jag väl hade klaffsat mig över blötmyren, som verkligen var blöt, och kämpat mig upp mot passet så kom regnet tillbaka och höll i sig hela förmiddagen. En älg fick vi i alla fall upp men åter igen en löpvillig rackare. Den sprang snabbt förbi passkytten, säkert med ett stort leende. Passkytten hävdade att även denna kom i fyrkutandes galopp.
Vi bröt och tog en ny såt. En såt som är skapligt älgsäker, tidigare har det varit så, men inte i dag naturligtvis. Det fanns inte ett spår någonstans. Otroligt. Vad är det som händer. Glädjen var stor bland oss då såten var färdig så vi kunde åka hem. Nu har vi lagt upp en ny plan. Så det känns mycket hoppfullt inför morgondagen. Nu måste vi lyckas. Inget kan gå fel.
God natt! Älgarna - Jägarna 3-0
Dag 4. 04:00 uppstigning. Strålande morgon, inget regn eller dimma.
Hundföraren släppte hunden från mitt pass. Hunden for iväg som ett skott och upp i berget. Det tog ett litet tag sedan kom dom första skallen. Gångståndet gick uppför berget och nerför berget. Gångståndet passerade flera passkyttar men kom inte inom räckhåll. Efter ett tag vände gångståndet och började gå nerför berget....mot mig.
Nu blev det mycket spännande. Pulsen ökade och jag kunde höra "domp domp domp" Det var mitt hjärta. Gångståndet började komma mer och mer närmare. Skallen från hunden blev tydligare och tydligare. Nu var det nära, mycket nära. Jag stod och tittade ut något ställe för en älg att komma fram. Men dom kom inte fram utan dom passerade 120 m från mig i ungskogen. Men jag var helt lugn, för det gick mot min passgranne. Jag stod och väntade och plötsligt bröts lugnet av en smäll. Årets första älg låg i backen.
Som ni ser så flöt hela dagen på, inga missöden..... Meeen så skulle jag gå från passet. Det gick bra ända tills jag skulle nerför sista branten. Alltså, det finns dom som säger att det finns så mycket farligt i skogen som björnar, vargar, huggormar.....fel fel fel fel!!! Farligaste i svenska skogar är enl. min personliga uppfattning VITMOSSAN. Tillbaka till sista branten.
Mitt i branten klev jag på denna förb****de vitmossan. Fick onödigt och ohälsosamt bra fart nerför branten. Som genom ett under överlevde jag turen nerför, men tyvärr inte utan skavanker. Det första och plötsliga rycket från fotparaden i vitmossan parerade jag med ryggslutet. Ett dåligt beslut. Men efter en Voltaren så rättade det till sig.
God natt! Älgarna - Jägarna 3-1
Text och foto: Thomas "Mini" Mattsson