top of page

TIDIGARE

INLÄGG 

Hur jag träffade min fru första gången!

Den 19 mars 1983 var en stor, betydelsefull och överväldigande dag för mig. Den kvällen knackade jag som vanligt på grannens dörr på ”Bangladesh” i Hede, där jag på den tiden bodde. Anledning var för att byta tidning med Kent och Monica Magnusson som vi brukade göra. Jag öppnade dörren och gick in. Där möttes jag i hallen av Kent, som står bortvänd från mig och framåtböjd med näsan och händerna fumlande i en resväska modell större. Det enda som var synligt var Kents rumpa. Jag sa då till honom ”här är min tidning Kent, har du redan läst din”? Jag fick dock konstigt nog inget svar, så jag upprepar min fråga, dock återigen utan svar. Till sist sparkade jag lätt irriterad Kents för en spark direkt inbjudande rumpa framför mig och sa ”vad är det med dig, har du tappat hörseln”? Då reste han sig och vände sig om, såg mig med ett brett leende rakt i ansiktet och sa ”var så god”!


Alla som känner mig vet att jag inte är lätt att överraska eller chockera och att jag kan slänga käft med vem som helst utan att backa. Men den här gången blev jag alldeles stum, som träffat av en blixt och backade helt förskräckt med vid gapande mun in i ett hörn vid dörren. ”Kent” visade sig nämligen inte vara Kent, utan en vilt främmande fruntimmer med namnet Saga från Töcksfors i Värmland, som jag aldrig sett förut i mitt liv, som tydligen kommit upp till Härjedalen för att åka skidor.


Någonting hände den kvällen, för det sa tydligen ”klick” efter sparken och så klick en gång till. Som tur var fattade Saga också tycke för mig och bara 4 dagar senare, den 23 mars friade jag till henne på Värdshuset Sonfjället över en fin middag. Som tur var tackade Darling Saga ”ja”!


Bara 3 dagar senare, den 26 mars, förlovade vi oss på utförsåkarnas Mecca VEMDALSSKALET med en fin middag på restaurangen, där Saga också fick den ”obligatoriska” förlovningsringen som present. Denna otroliga affären fortsatte med rasande fart. Den 21 maj och därmed bara 2 månader efter första ögonkastet gifte vi oss på GT-gården i Hedeviken med hela det fantastiska Sonfjället och Vikarsjön som inramning och bakgrund. Gissa om vi chockade både Sagas familj och människor omkring oss för att det gick så fort? ”Det där kommer aldrig att hålla” var bara en av alla kommentar.



Kort därefter såg jag en tävling i tidningen Allas som sökte gifta par för att berättar om hur de träffades första gången. Det stora priset var en komplett uppsättning svindyra sovrumsmöbler, en stor dubbelsäng med madrasser, kuddar, nattbord, sängöverkast o.s.v. Även Saga såg tävlingen och hoppades i det stilla att jag inte läst om den. Men det där passade gubben perfekt och då hade jag redan i hemlighet skrivit till Allas med min berättelse om att vår första kontakt var en spark i rumpan på min blivande maka.

Jag var helt övertygad om att vi skulle vinna, för hur vanligt är det att ett bröllop kommer till stånd genom en ”kvinnomisshandel”? Plötsligt så fick jag ett samtal från redaktionens chefredaktör Nina Jansson som alldeles bubblande gratulerade till vinsten. Hon berättade bl.a. att man i redaktionen höll på att ”skratta ihjäl sig”, att vår första träff var så unik att det var självklart att vi skulle ha förstapriset. Det dröjde inte länge och en vacker morgon stod lastbilen utanför huset med leveransen av en jätte fin och komplett sovrums uppsättning som fortfarande idag är i bruk. Det har blivit några sängkläder byten under åren som gått, men annars så står möblerna kvar i all sin kvalitet och prakt, tack vare ALLAS veckotidning och Hilding Anders Möbel AB i Hästveda, och inte att förglömma - - - en vänlig spark i rumpan!



Även vår ”bröllopsresa” var unik, eller bättre sagt annorlunda. Resan gick inte till någon fjärran söderhavsö utan från ”Bangladesh” till (ja det stämmer!) Fjällstugan Orren på Särvfjället som då ägdes av den tyvärr numera avlidna Tore Pettersson, som han då välvilligt och alldeles gratis ställde till vårt förfogande! I våra i förväg packade ”his and hers” Volvo Amazon och direkt efter bröllopet for vi direkt upp till ”Orren”. Alldeles ensam i hela anläggningen och utan störning, en hel vecka i den fantastiska naturen och storslagna, överväldigande fjällvärlden som vi både älskar så mycket. Ännu en gång ett hjärtligt tack till Tore och Eivor, för en de finaste och mest minnesrika veckorna i våra liv!


Summa summarum av detta giftermål? Det där med att ”vänta tills ni lär känna varandra” är bara strunt, dumhet och bortkastad tid! Man ska lyssna mer på sin ”magkänsla” än sitt förstånd, utom när man har ätit ärtsoppa, bruna bönor eller mycket lök! När man ser något man vill ha och speciellt när det säger ”klick” i skallen, ta för dig snabbt som faaaan, och om det behövs ”FIGHT FOR IT”- innan någon annan tar det! Och nu 36 år senare är vi trots alla tveksamma kommentarer STILL MARRIED AND STILL GOING STRONG!


Tack till min underbara fru Saga för en Saga som blev verklighet, för numera underbara 36 år av mitt liv och speciellt för att hon skänkt mig den underbara flickan jag alltid drömt om att få, DADDY´S LITTLE PRINCESS, ”Lisa af Herjeådalen”!


Foto och text: Horst Kühne

bottom of page