Hedeinfo

BRÄNNA DESIGN, EVENT & KONSULT

redaktion.hedeinfo@gmail.com

070-73 79 740

Olivia Söderlund

Långå Bränna 451, 840 93 Hede

  • Instagram
  • Facebook Social Ikon

INNEHAR F-SKATT

BANKGIRO: 5414-1650

Gratis skiss på din hemsida? Testa Weblify.se

Jag är ingen "reseguru" eller "lifecoach

Skriven av Joel Arnesson 5 augusti 2018

Som det flesta av er redan vet befinner jag mig återigen på svensk mark sedan 4 veckor tillbaka. Min sista tid vid världens ände var inte speciellt händelserik eller intressant men väldigt minnesvärd och givande. Fick återse en del av familjen under 17 dagars tid och därmed uppleva landet vintertid och dessutom i förarsätet denna gång. Då våran tid runt ön var rätt begränsad krävdes det en del framförhållning och uppoffringar för att lyckas se det vi ville. Men med en välorganiserad planering fick vi en vyer i berg,strand,skog och kustmiljöer och även deltog i aktiviteter såsom delfinkryssning, vinprovning, bergvandringar, och bungyjumping.

Vi startade i Akaroa där jag bodde och styrde sedan skutan emot östkusten genom Kaikoura och Marlbourough sounds, upp genom "Abel tasman national park", ner till Greymouth och därefter neröver "West coast" spenderade än större del av tiden i Wanaka/Queenstown regionen och gjorde ett par dagsturer såsom Milford sound och Mt Cook och slutligen tillbaka till Christchurchs flygplats. Resan var allt annat än avkopplande men på det stora hela rätt svårslaget med ett dagligt uppdrag och ingen chans till att bli uttråkad och trots alla outhärdliga mil i bilen (274 totalt med norskt väglag) fanns det alltid något att fästa blicken på. Vi tog ett relativt smärtfritt farväl och sedan var det dags att blöda igenom det sista sex arbetsveckorna innan hemfärden.

Då lågsäsongen hade trätt i kraft blev det rätt magra arbetsveckor med ett snitt på 18 timmar. Detta gav mig löjligt mycket fritid men små möjligheter att använda den. Det blev drygt tre biovisningar i veckan, sena nätter, netflixmissbruk och lååånga sovmorgnar. Lyckades skrapa ihop lite drickspengar som jag använde till valsafari i Kaikoura där jag fick chansen att se tre Kaskelotter, sju Hector delfiner, elva sälar, samt en albatross i deras naturliga miljö. Kaikoura har det ända kommersiella företaget i världen som erbjuder detta och med lite tur kan man även se däggdjur såsom narvalar, späckhuggare, pingviner, vithajar och även den mäktiga blåvalen. Med den vetskapen kändes det dumt att missa tillfället och en självklarhet att genomföra det vilket är lite att jämföra med resan i sig.

Varför skulle jag inte genomföra det? Vad har jag att förlora? Vad kan gå fel? Många av oss går i tankebanorna såsom "Du kommer att dö" eller "världen är farlig och förrädisk" ungefär som att man är trygg och berättigad ett hundrafemtioårigt liv hemma i sverige.Nog för att vi ligger mycket bättre till en en exempelvis Irak eller Somalia men kom inte med illusioner att vi är bosatt i himmelriket utom räckhåll ifrån sorg och motgångar. Det är ju den naiviteten som leder till finanskriser och invasioner. Det var inte speciellt länge sedan vi själva råkade ut för en terrorattack och vi har även haft attentat och pågående konflikter i Malmö och en del förorter. För att inte tala om tragedin på Utöya för ett par år sedan.

Trots detta anses ju inte skandinavien, europa eller Usa som oroliga länder. Så vi kanske inte ska stämpla eller svartmåla resten av världen för att vi läst en artikel 2011 utan kanske tillämpa lite praktisk erfarenhet i våra liv. Det finns allt för många "headline readers" i vårat samhälle, alla är pålästa och vill komma med åsikter om andras val men ingen verkar faktiskt ha stått på slagfältet. Så ska man verkligen ta till sig detta? Vad som är rätt och fel i livet är ju väldigt subjektivt och kommer ju tillbaka till ens egna värderingar och ditt perspektiv på situationen. Är vägarbete slavgöra eller en guldgruva? Är kaffe beskt eller uppfriskande? Är Indien fattigt eller billigt? Är en depression en sjukdom eller en chans till självrannsakan? Ingendera är ju en felaktig uppfattning men om du väljer att fastna i negativa tankemönster kommer det resultera i negativa handlingar och slutligen sätta dig i negativa situationer.

Min avsikt har aldrig varit att såga hela befolkningen eller sätta mig själv på en pedistal. Jag är ingen "reseguru" eller "lifecoach" utan försöker leva på mitt svärd och låter inte andras åsikter diktera mina handlingar eller uppfattning. Vad jag än bestämmer mig för att göra så är det för att jag själv väljer det och inte för att upprätthålla en "image" eller "status" inte heller för att släcka ett tommrum med uppmärksamhet eller popularitet. Jag ville upptäcksresa, dyka, äventyra etc långt innan det var "trendigt" och "sexigt" och för mig kommer det alltid finnas ett nytt berg att bestiga eller en ny drake att dräpa. Vare sig det är ett nytt land, jobb, raggningsreplik, dryck, träningsupplägg etc så kommer jag fortsätta testa och lära och med lite tur navigera livet till någon form av sinnesro.

Så om ni tar med er någonting av det jag spottat ut det senaste året så borde det vara att om du befinner dig i ett dåligt ställe i ditt liv så beror det oftast på att du handlar i strävan efter uppskattning eller vill bevisa något. Min skalle är väldigt tyst i dagsläget då jag agerar i linje med mina mål, försöker att inte peka finger när min egen hand är smutsig, förväntar mig aldrig något av någon annan och reflekterar över mina misstag. När man öppnar upp ögonen kommer man på sikt upptäcka mönster i sitt beteende och sin omgivning om vad som står i vägen för en. Vare sig det är dåliga vanor, rädsla för misslyckande eller destruktivt umgänge. Istället för att be om ett enklare liv kan du utveckla ett starkare psyke.