Ljus för våra saknade..


-Oj så vackert det var igår kväll vid Hede kyrka. Gravljus och marschaller lyste på hela området.

I den mörka novemberkvällen såg jag bara siluetten av andra som också tände ljus för nära och kära.

Jag upplever att när man går där i mörkret, känner man sig liksom lite i fred, men samtidigt inte ensam. Mörkret gör att man blir lite mer för sig själv, lite anonym, nästan som i en bubbla. Där kan man sörja, sakna och minnas. Ja, det är väl klart att alla känner och tänker olika, men så är det för mig i alla fall.

Något som jag uppskattar i Hede är att kyrkogården ligger vid kyrkan och mitt i byn. Det känns som att man även efter att livet är slut fortfarande får vara med och vara kvar i samhället. Fast på ett annat vis.

Kyrkans plats i byarna var ju varit central från början. Idag kanske det är en galleria eller ett köpcentrum. Men jag tror att tänket om att kyrkan är samlingsplatsen fortfarande lever vidare, oavsett hur troende eller icke du är så är det en mötesplats. Ett ställe där man träffades, där man sökte tröst och stöd. Firar glädje och sorg.

En otroligt fin gest som Hedebygdens församling hade ordnat var några såna här "korgar" som stod utplacerade. Perfekt för oss som kanske besökte kyrkogården efter att affären stängt eller som åkt ifrån gravljusen hemma. Otroligt fint gjort!

Ja, det är ju vackert på alla kyrkogårdarna runt om i Sverige i dessa allhelgonatider, men jag tände ljus i Hedes minneslund för mina nära och kära som jag saknar och vilar på andra ställen.


Text o bilder: Olivia, Hedeinfo




TIDIGARE

INLÄGG