Mina Barndoms somrar i Nysätern - Del 4


Den som ägde fäboden hette Mauritz Sundt och han hade en bror som hette Helmer. En sommar var dom uppe på vallen för att klyva ved. Jag var också ute och sprang runt omkring när jag fick höra att nån skrek till. Då fick jag se att Mauritz höll i den vänstra armen framför sig och blodet pumpade över hans huvud och landade på ryggen, när han gick in till stugan. Han hade huggit av pulsådern i vänstra handleden. Han lade sig på sängen, och folket på de andra vallarna kom in och började snöra av armen. Jag minns att det var så tyst inne i stugan, och om någon pratade så var det nästan som viskningar. Sylvia var på väg ut när hon svimmade och slog huvudet i dörren med en smäll.


Olov Bäck gick hem till sin vall, sadlade sin häst och kom tillbaka efter några minuter.

Mauritz hjälptes ut och sattes upp på hästen och jag såg att han var kritvit i ansiktet. Olov och Helmer halvsprang när de lämnade fäboden, framför sig hade de 18 km. ner till byn. Stämningen i vallen var tryckt och de vuxna satt i stugan och samtalade med låga röster. Mamma hade redan tvättat bort blodet på golvet och bort till yttertrappan, men det var blodspår kvar lite här och där. Dagen efter när Olov Bäck kom tillbaka så fick vi höra att Mauritz hade klarat sig, och vi kunde andas ut.