Mina barndoms somrar i Nysätern - Del 5

Inne i fjället, 5 km från Nysätern, finns en dalgång som heter Sododalen efter bäcken som heter Sodan. Det är som en oas mitt i fjället med bäcken och stora ytor med gräs och enbuskar. Vattnet i bäcken var alldeles klart och så kallt att det var svårt att dricka en hel mugg i ett svep. På den tiden gick det hästar och betade där på somrarna. Det kunde vara mellan tio och tjugo hästar, som var från Hedeviken och Ransjö. Sylvia och Ingrid gick ofta dit för att rida på dem, fastän mamma hade sagt ifrån. Hon var väl mest rädd för att det skulle hända dem något, och hon hade väl rätt med tanke på hur långt det var ner till byn och läkare. Jag följde också med dem några gånger, men jag red aldrig där.


När vi kom dit så kom hästarna i full galopp fram till oss, för dom blev väl glada när det kom människor. De finns en liten grund tjärn upp mot en topp som heter Korpflyet, och genom den red de med alla hästar efter sig så vattnet stänkte. En gång när dom hade varit där och hade kommit tillbaka hem, så fick dom se att en häst hade följt efter dem. Det var bara att sätta en grimma på honom och gå tillbaka till de andra hästarna, så det blev en extra mil att gå för dem.