Några minuter med bendarr och hög puls

Lördagen den 29 juni var ju lyckad minst sagt. Tanken var att åka ut och luncha vid Ljusnan och som vanligt åker spöet med i bilen. Sist jag drog en stor öring i Ljusnan var kring månadsskiftet juni/juli år 2010 så jag visste att det eventuellt skulle finnas en chans till bra fiske.

Käkade lunch och tog sedan spöet för att göra några försök. Blåsten och vädret gjorde att jag tvivlade lite och till en början var det trögt. På vägen tillbaka mot bilen fiskade jag mig nedströms. Jag stannade för att göra några sista kast vid ett ställe jag tidigare haft lyckade fisketurer. Jag bad sällskapet som var med för dagen att välja bete som en rolig grej. En fiskliknande vobbler i blålila med vit underdel.

Första kastet resulterade inte i något. Jag gör ett nytt försök och låter draget sjunka till botten. Draget börjar närma sig landa och precis när jag ser draget ca 2 meter från land kommer det en rejäl öring och nyper i rejält. Rullen skriker när fisken rusar och sekunden senare flyger den rakt upp i luften. Då inser jag att det är den största fisk jag någonsin krokat.

Efter några minuter med bendarr och hög puls lyckas jag med lite hjälp landa fisken. Lyckan var total! Hem till mor och far för vägning och mätning av fångsten. Vågen stannar på 5,1 kg och tumstocken 76 cm. Ljusnan levererar ännu en gång, nästan på dagen nio år sedan min förra stor-öring.

Text: Kevin Dahlberg

Foto: Kajsa Thunell