Hedeinfo

BRÄNNA DESIGN, EVENT & KONSULT

redaktion.hedeinfo@gmail.com

070-73 79 740

Olivia Söderlund

Långå Bränna 451, 840 93 Hede

  • Instagram
  • Facebook Social Ikon

INNEHAR F-SKATT

BANKGIRO: 5414-1650

Gratis skiss på din hemsida? Testa Weblify.se

Kultur - traditioner - gammalt hantverk

Skriven av Horst Kuehne 1 april 2019





Ett välriktat skott + Margareta Selin och hennes kunskap = En underbar rävluva!

I gamla tider fick Härjedalingarna kämpa för att överleva. Som tur är finns det fortfarande några personer kvar som upprätthåller kulturen, gamla traditioner och gammalt hantverk för att bevara och föra allt detta vidare till kommande generationer. Vävning, rotslöjd, näverslöjd, träsnide, läder- och pälsarbete, tillverkning av varmakläder och skor, leksaker för barnen, matberedning och konservering är bara några exempel på vad som då var nödvändigt att göra i den ständiga kampen om överlevnad.

Jakt och fiske t.ex. gav inte bara mat på bordet, de övriga ”oätliga” delarna av bytetanvändes effektivt för att framställa redskap, verktyg, bonader för hemmet och inte minst varor till försäljning eller byte mot andra varor som bl.a. forbönderna gjorde under sina resor till Norge. Framställning av järn ur myrmalm var ännu ett livsviktig inslag föratt kunna överleva, som många blästerugnar talar om än idag. Bär- och svampplockning var ytterligare en del av det dåvarande livet. Tänk vad vår härliga natur med sin oändliga och fantastiska rikedom levererar för tillgångar, alldeles gratis, år efter år, generation efter generation, och gör det än idag! Vad det fortfarande finns (tyvärr oftast dolda) för kunskaper när det gäller kultur och inteminst gammalt hantverk är otroligt! Flora och fauna bjuder oss alla på det bästa under alla 4 årstider och människor har lärt sig att ta vara på dessa naturens tillgångar,åtminstone än så länge.

Jakt och fiske ger betydligt mer än ”bara” mat på bordet. Som indianer, eskimåer, samer och andra ”indigenous people” har bl.a. även härjedalingar lärt sig att använda ALLA delar av ett byte. Vilken tur att alla dessa kunskaper ännu finns levande här och där, att det finns människor i landet som fortfarande försöker bevara det som ”de gamla” gjort,eller tvingats göra, för att överleva. En stor eloge till alla som på ett eller annat sätt ”håller flaggan högt” och vårdar kulturer, traditioner och gamla hantverk! Jag har sedan några år tillbaka en trekvarts lång bäverjacka, en bävermössa samt bäverhandskar. Dessa är inte enbart snygga utan också otroligt varma. Men när en vänfrån Tyskland plötsligt dök upp en dag för att jaga tjäder på toppjakt blev jag alldelesmållös. Han hade då en fantastisk rävmössa sittande på skallen. Något vackrare hade jag aldrig sett och jag blev helt tagen. På stående fot beslöt jag mig för att en sådan skulle även pryda min skalle!

Nästföljande vintern var förväntningarna stora att det skulle dyka upp en fin räv i sin bästa vinterpäls. Vintern kom som ett brev på posten och det dröjde inte länge innan jag kom till skott och en ovanligt stor rävhanne låg framför mina fötter.En vänlig gubbe i byn flådde den åt mig till ett ”vänskapspris” av en flaska whisky. Några dagar efter var det numera djupfrysta skinnet på väg söderut för garvning. Men nu var goda råd dyra, hur i fridens namn skulle jag hitta någon som sydde i päls och som hade erfarenhet av att sy pälsmössor? Veckorna gick utan att jag lyckades och jag började bli förtvivlad. Men det går som det alltid går, allting ordnar sig förr eller senare.

Plötslig fick jag överraskande ett tips från en vän, jag skulle ringa en dam i grannbyn Långå som gjorde precis det, bl.a. sy rävmössor. Hennes namn är Margareta Selin, som till vardags var tandhygienist i härliga Härjedalen. Många har nog blivit behandlade av henne under åren, men förmodligen är det få som vet vad hon annars håller på med påfritiden. Jag ringde henne direkt och hon visade sig vara villig att sy en rävmössa åt mig. Då hade jag också hört talas om hennes fingerfärdighet och hennes kärlek till gamla hantverk som hon är ivrig att bevara för framtida generationer.

Mitt första besök hos henne i den vackert belägna lilla byn Långå längs Ljusnan var en”kingsize” chock för mig. Föga anade jag vad som väntade mig! Vad allt denna kvinna gör och kan göra med naturens fantastiska gåvor som arbetsmaterial, är otroligt! När hon visade mig några av sina alster blev jag alldeles stum. Här fanns det gammalt hantverk av alla de slag, t.ex. älgöron och juver som under hennes skickliga händer blivit påsar, renskinn som blivit till fantastiska sittunderlag på fåtöljer, mössor av olika slag och av olika material, handskar som värmer händerna i även den strängaste kyla, knappar till kappor gjort av älghorn o.s.v. Det fanns t.o.m. garvat fiskskinn (!) av öring, röding och gädda som hon gör olika alster av! Bara att få se allt detta var en upplevelse utan like. Då, när jag såg alla dessa underbara alster i det trevliga hemmet, visste jag att”min rävmössa” var i goda händer, att den skulle bli en ”one-of-a-kind”, en äkta klenod!

När jag lämnade hennes hem efter besöket och hela vägen hem i bilen kunde jag bara tänka på vilka fantastiska kulturskatter som döljer sig i hennes hus.Efter några veckor fick jag plötsligt ett samtal från Margareta. Hon frågade om jag ville vara med när hon ritade upp de olika delarna till luvan på rävens numera garvade skinn. Mönstret, formen samt layout av de olika färger på rävens skinn skulle väljas. Det fanns ju rävrött, vitt, grått, beigeaktigt, även svart på fötterna, som hon också ville använda. Naturligtvis ville jag vara med denna stora dag! Jag slängde i all hast på mig en jacka, hoppade i tofflorna och for iväg mot Långå där nya, positiva samt oanade överraskningar väntade mig. Att se Margaretas flinka händer i arbete, rita upp mönstret på skinnet, skära ut de olikadelarna med en specialgjord kniv och rakblad för att sedan sy ihop mössans olika delarför hand med äkta lintråd, var för mig en upplevelse av högsta grad!

Naturligtvis har jag tagit massor av bilder på de många olika arbetsmoment för att dokumentera Margaretasfantastiska kunskap, skicklighet, fingerfärdighet och enastående handarbete. När man ser hur väl, precis, smidigt och flytande Margareta arbetar, blir man omedelbart imponerad och medveten om att det inte är första gången hon tillverkar en rävmössa. Det syns och känns att hon har hela sitt hjärta i detta arbete, ett gammalt hantverk som hon gör sitt yttersta att bevara för framtida generationer. Det är en fröjd att se henne hur hon steg för steg tar fram sina alster som vår härliga natur välvilligt ställer tillförfogande för oss alla, utan krav på ersättning!

Det är verkligen något att fundera på, speciellt för jägare, varför inte fler tar tillvara alladelar på ett byte, må det vara en älg, en tjäder, en bäver eller som i det här fallet en grannfärgad räv? Bara att se dessa färger på en räv gör att hjärtat slår lite snabbare och pulsen sätter fart. Problemet är förmodligen att många inte vet vilka delar man kan använda och till vad. Ett annat problem idag är att det finns få människor som kan jobba med päls. Men tittar och letar man så hittar man någon ”som kan!

I dag är jag en mycket stolt ägare av en rävluva i sann ”Daniel Boone” och ”DavyCrockett” anda, som numera tillhör mina mest uppskattade ägodelar. Mössan har t.o.m.en avtagbar rävsvans, som kan läggas runt halsen när det blir riktigt kallt ute. Även skinnet från rävens svarta fötter har Margareta som en färgnyans sytt in i mössansuppslag! Sånt fantastiskt arbete kan man inte betala med pengar. Sånt är kultur i allrahögsta grad, sånt är gammalt härjedalskt hantverk, som Margareta fortfarande och medmycket kärlek utövar.TACK Margareta, du är en fantastisk kvinna, full av liv och kunskap. Nu behöver jag inte längre frysa öronen av mig eller vara rädd för att gamlahjärnan förvandlas till ett isblock! En dröm har i alla fall gått i uppfyllelse för mig, tackvare dig! Tack Margareta! Det är ett privilegium för mig att jag haft förmånen att lära känna dig!