Skriven av Leena Graaf 24 januari 2019
Mina föräldrar Per-Olof och Margaretha Graaf köpte Pensionat Norrhede 1979. Så med buller och bång lämnade vi Stockholm bakom oss och kom till Hede. Jag hade precis fått reda på att jag var diabetiker Typ 1 så som 14 åring var inte flytten ett välkommet inslag. Jag började i Hede Centralskola klass 8 B vår skolavslutning var 1981. Mina klasskamrater var bla Patrik Hedälv, Peder Persson, Anette Hansson, Annethe Sundin och Pelle Frisk mfl
Under mina år i Hede hann jag med mycket saker både på gott och ont. Jag fick en del fina vänner vissa finns inte kvar idag och en del har jag ännu kontakt med. Mina år i Hede blev en fin upplevelse och många skojiga minnen. Bland dessa kan jag nämna Parken, bygden, umgänget, dansresorna till Norge och Gubbarna på pensionatet (Sankan, Knut-Olov, Mauritz mfl).
Jag tror att vi lämnade Hede i slutet av 1981 för mamma och pappa skulle köpa ett stadshotell vilket inte gick i lås. Så familjen återkom till Stockholm.
Hade jag och min man hittat jobb i Hede så hade jag lätt kunnat flytta upp igen. Idag lever vi i Stockholm (Haninge) med utflugna vuxna barn. Vi har också barnbarn, 2 stycken med 2 ben och 1 stycken med 4 ben. Mamma och Pappa bor i Sala.
Jag har dom senaste 30 åren arbetat inom bemanning som bemanningschef och koordinator. Har som mest på egen hand ansvarat för 150 anställda fördelat på 114 kunder. Just nu driver jag även en egen hemsida om Diabetes och psykisk ohälsa (Den envisa diabetikern) och håller på att bygga upp mitt eget företag Tutorconsulting.se
Min diabetes har skapat en hel del problem för mig med synnedsättning och trasiga fötter men viljan att skapa en framtid trots problem finns ännu. Och längtan att kanske kunna flytta tillbaka och skaffa en Leonberger eller 2 är stor. Men som sagt det handlar om jobb. Planer ligger på att komma upp och hälsa på snart. Så vi får se hur det blir till sommaren då det är ett par år sedan vi var uppe sist.
Passar på att Hälsa till var och en av er som jag känner.
Comments