Skriven av Helena Börjesdotter 4 januari 2018
(Bilden har inget med texten att göra.-2015)
Nu är gåvornas största tid över för den här gången - om man nu ska räkna bara materiella gåvor vill säga. Jag är kanske lite mer för andra sorters gåvor, såsom: upplevelser tillsammans med de jag tycker om - eller med främlingar för den delen – att få hjälpa någon som behöver hjälp. En spontan kram, ett tack fastän man gjort något – i sitt tycke – självklart, att få känna att man är behövd, att tala om för någon eller några att de är behövda. Att alltid ha en vän att luta sig mot och att kunna göra detsamma tillbaka närhelst det behövs, att glädja apotekstjejen med att säga att hon är fin i håret o.s.v.
Ett visdomsord som jag tycker särdeles mycket om är: ”Det du ger till världen, får du tillbaka från världen.” För mig innebär det, att om jag ger av mig själv, försöker ha överseende, förståelse, visa empati och ödmjukhet mot andra, så får jag det tillbaka. Jag kanske inte får tillbaka det av samma personer eller ens i samma form, men sammanlagt får jag tillbaka det jag gett, på det ena eller det andra sättet.
Om man ständigt gnäller och klagar och samtidigt inte är förstående inför andras bekymmer, så blir man till slut utan sympatier från andra också. Om man däremot visar empati och förståelse för andras situationer – även om man inte förstår fullt ut – så får man, när man själv klagar, sympati, värme och stöd tillbaka. Sätter man sig själv främst i alla situationer, så hamnar man för det mesta sist hos andra - om man däremot delar lika mellan sig själv och andra, så kommer man ofta långt i andras hjärtan.
”Ja, men...” säger ni kanske, undrande ”jag ger och ger och ger, men får aldrig något tillbaka” Ja tyvärr är livet inte alltid rättvist, men det kanske är så att man inte ser den hjälp man faktiskt får. Om man anser att till exempel: bjuda på middag kräver en middagsbjudning tillbaka, en skjuts till krogen kräver en skjuts tillbaka en annan gång, ett lyssnande öra alltid kräver ett lyssnande öra tillbaka – då är man nog lite fel ute. Inte att förväxla med lånade saker eller pengar, de lämnar man alltid tillbaka – även om man ibland behöver bli påmind.
Man kanske får julkort varje år av någon man aldrig hör av sig till, man kanske får hjälp att packa kassen på affären av någon som ändå väntar på sin fru, man kanske får 300 kronor från en främmande ängel som man aldrig kommer träffa igen - när man fått soppatorsk i Uppsala.
Ett exempel: En liten flicka sitter i skolan och målar en tavla med en fin prinsessa på, som hon ska ge till sin vän i födelsedagspresent - hon har inga pengar att köpa något för. Flickan målar i flera timmar på papperet och funderar på vilka färger som passar, om prinsessan ska vara blond eller inte osv. Hon är nöjd över resultatet och plitar stolt ner sitt namn på den. På baksidan skriver hon grattis på födelsedagen och ritar en stjärna bredvid. På födelsedagen ger hon sin vän tavlan, vännen tittar lite förstrött på den, lägger den på bordet och öppnar ett annat paket. DET paketet innehåller ett par plastskor till hennes barbiedocka – ett par likadana som tre av hennes andra gäster gett henne och hon ropar: ”Ååå...tack, så fina!” Jag tror och hoppas att ni alla kan känna hur den lilla flickan känner sig då.
Uppskatta det ni får, uppskatta det ni ger och uppskatta glädjen ni får tillbaka när ni gett någon en osjälvisk gåva. I vår moderna tid, ge åtminstonde ett ”gilla”för en vänlig mening eller tanke.Jag ska inte säga att jag alltid levt som jag lär, men jag har blivit klokare med åren och dragit lärdom av de misstag jag gjort. Idag vet jag vad lite som behövs för att göra stor skillnad i någons liv. Det jag fått genom åren från världen, ger jag idag tillbaka till världen.