Lördagsmorgon och klockan närmar sig snart nio. Det verkar bli en skaplig dag idag, soluppgångens färger vittnar om det. Tempen i bilen visar -4 grader när jag kör in i Hedeviken. Jag hoppar ur bilen och går några hundra meter ner mot vattnet. Strax efter mig kommer en kvinna med ett spett i ena handen och en kasse i den andra, En stund senare dyker ytterligare tre kvinnor upp med både spett och spadar. Hade jag inte vetat vilka jag skulle träffa hade jag kanske blivit fundersam. Men det är alltså vinterbadarna som jag bestämt träff med. Gunilla börjar direkt hacka hål i den igenfrusna vaken. De andra är inte sena att hugga i. Skor med broddar är nästan ett måste när de går på den isiga kanten. Ja, dom ska ju snart i, men kanske inte med dunjackor och täckbrallor. Jag frågar när de badade sist i den här vaken, och svaret förvånar mig:
-Ja, det var i går! Själv hade jag nog gissat på minst en vecka sen, med tanke på isens tjocklek och formation. Maria berättar att de har kommit på att isen sällan är den samma. Vissa dagar håller sig vaken näst intill öppen, sånär på en tunn skorpa. Och andra dagar är det som idag: 5-7 cm tjock och dessutom dubbelis!
- I strömmande vattnet behöver man ju inte hacka upp vaken varje gång, men det känns också skillnad på att bada i strömmande eller lugnt vatten. Nog är det en aning kallare i strömmande. Gänget badar även på andra ställen och inte alltid i Hedeviken.
När isen är borta, brer kvinnorna ut liggunderlag på isen och klär av sig till badkläder. På fötterna har några av dem badskor . De gör så att fötterna inte blir kalla omedelbart men även så att de får bättre grepp om det är en stenig botten. Temperaturen i vattnet är runt noll grader, ibland nån minus till och med. En efter en kliver de sedan sakta och försiktigt ner för stegen i det kalla vattnet. Ett lugn infinner sig och de fyra , i mina ögon modiga kvinnorna skrattar och berättar vidare. De har varit nere på luciadagen, julafton och även nyårsafton. Jag undrar hur de kan vara så lugna. Allt beror på en kontrollerad andning, snarlikt som när man föder barn, berättar Maria. Den här erfarenheten och kunskapen med en kontrollerad andning kan man använda i det dagliga livet: när man har det stressigt så tar man nytta av den och tänker på kallbadet och andningen. Då brukar det ordna till sig. Två av kvinnorna åker ibland ner och tar ett dopp när de har huvudvärk eller ont i en krånglande axel och vips så känns det bättre.
Idag var det fyra tjejer som var nere i vaken, men vissa gånger har det varit så många så de måste turas om. Som mest har det varit 13 personer, och några män är också med ibland. De har skapat en facebookgrupp. I gruppen lägger de ut när de ska iväg och bada, ifall några fler vill hänga på. Maria berättar vidare att det här har blivit en mötespunkt, en viktig social bit som gör att man träffar människor som man kanske inte annars hade stött på och alla i olika åldrar. Efter en bra stund i vattnet, kliver en av kvinnorna upp, torkar sig och börjar byta till torra kläder. Några stannar kvar ett par minuter till i det friska Härjedalsvattnet. medans små små snöflingor börjar singla ner.
Jag undrar ju såklart om det här är nått någon av dem har med sig sen barnsben, vinterbada är ju ändå en gammal tradition. Men det har ingen av dem. Vissa har börjat förra vintern, andra denna vinter. Men de är eniga: de blir som en drog! Man bara måste ner och ta ett dopp. Känslan efteråt är att man blir full av energi men med ett otrolig lugn. Dessutom har de en känsla av att de har hållit sig friskare från förkylningar än andra år. Gunilla häller upp the ifrån en termos som hon hade med sig och bjuder till den som vill ha. Vi surrar på en stund till där vi står intill vaken, sedan beger vi oss mot bilarna.
Vilken start på en lördag, tänker jag, imponerad av deras mod och inser att det syntes på dem alla att ett sånt här dopp fyller på med energi! Tack gänget för att jag fick följa med er!
Text & bild: Hedeinfo