Skriven av Horst Kühne 24 mars 2019
Fiske är utan tvekan en av de största fritidsaktiviteter som bl.a. Hede, Sonfjällsbygden och härliga Härjedalen kan erbjuda. Jag vet inte så hemskt mycket om fisket ”då”, men i mina samtal med seniorer i bygden kom det fram att fisket ”då” måste ha varit rena drömmen. Upprepade gånger fick jag t.ex. höra att folk stod på Ljusnebron och håvade upp massor med öringar, den ena efter den andra. Det vore mycket intressant att höra andra gamla bygdebor berätta om sina erfarenheter och minnen från den tiden. Den yngre tiden mellan ”då och nu”, på 70-talet, minns jag folk stående vid dammluckorna strax nedanför Halvfaridammen, som med låååånga hovar och på kort tid drog upp så många sik att man kunde bli rädd! Detta har dock tack och lov några visa och framåtseende personer i byn stoppat för gott.
SNART är det dags igen för ”nutidens” fiske, fiske efter bamseöringar, bamseharrar och annat spännande som surrar omkring i vattendragen, alltid på jakt efter något att käka! Med alla dessa giganter som de senaste åren lurats att nappa på t.ex. Alma och Oskar Ficks Hedeflugor och Sonnys ”Svärmor” och ett otal fina exklusiva och förföriska wobblers, spinners, skedar och vad allt dessa luringar betecknas med, är det också dags att titta lite närmare på fisket NU. Är det verkligen sämre idag än DÅ?
Nog minns vi t.ex. den öring på 7,560 kilo som tyskan Renate Hanke fångade vid kanotleden nedanför Halvfaridammen och som jättefint monterat idag finns på turistbyrån i Hede att beskåda, tack vare ”ICA- Peter”. Detta åstadkom hon, otroligt och ”orättvist” som det låter, med leksaksutrustning och obefintlig erfarenhet! Att hon sedan i skymningen kom upp till huset med fisken i en gammal shoppingpåse för att fråga vad egentligen det var hon hade fångat är fortfarande rena förskräckelse för mig!
Och vem minns inte den fina öringen på 7,660 kilo som Håkan Hammar fick och som med endast 100 gram återställde Hedes fiskeära? Trots Håkans glädje och det breda leende på läpparna darrade både hans händer och knän som om han hade Parkinsons i slutstadiet och byxorna blev blöta, och detta absolut inte från vattnet han fångade den granna öringen i! Tänk bar vilken katastrof det hade varit om han p.g.a darrningarna hade tappat den granna öringen, och den hade hånfullt skrattande återvänt till sin ståndplats i älven?
Erik Färnlunds granna öring på 6,8 kilo var heller inte ”fy skam”, långt ifrån! Dessutom kan hänvisas till alla de fina öringar i bl.a. 3-6 kiloklassen som togs i Hedeområdet (förhoppningsvis med ett giltigt fiskekort), t.ex. tyskarna Frank Rupps och Peter Gieses, och inte minst numera vuxna Torben Grindahls och Kevin Dahlbergs ”fina bitar”. Det är dock många fler, allt för många för att kunna nämna var och en och av vem dessa fångats! Alla dessa blev dock med framgång marknadsförda i Tyskland och andra europeiska länder. ”Keep on fishing, guys, we need your advertising and marketing”!
Här kan också nämnas den fina harren på 1,7 kilo som min kära fru Saga lyckades överlista, för vilken hon fick Sportfiskarnas guldmärke, en aktad vikt vilken räckte även till en plats på Sportfiskarnas topp 20-lista över fångade harrar. Tänk vad glad HON blev när rackaren äntligen låg sprattlande framför hennes fötter! När jag talade om för sonen att Saga hade fått en ”guldharr” och att den smakade riktig bra, blev han alldeles förskräckt och brast ut ”va, har ni ÄTIT UPP DEN”? Den skulle naturligtvis ha monterats och därefter hänga på väggen i restaurangen, som ligger direkt bredvid det kända harrvattnet Veman. Tyvärr tänkte jag inte på det , och jag tror sonen fortfarande är arg på mig för det. Undrar om han någonsin kommer att förlåta mig? GOD BLESS HIM!
Tänk också på de hundratals ”svenska sötvattenkrokodiler” jag själv drog iland eller in i båten vid Vikarsjön och vid Halvfaridammen, efter vilket vattennivån i dammen sjönk med 2½ meter, utan att dammluckorna öppnats!
Glöm heller inte vad dykarna som arbetat vid Halvfaridammen såg under sitt arbete som pågick för något år sedan. När de kom upp igen ur vattnet brast de ut ”f-a-a-a-n, vi har aldrig sett så många gigantiska öringar i vårt liv”! De var helt förskräckta! Fiskare är ju kända för att ljuga, men åtminstone DET är sant.
En höjdpunkt under min tid på turistbyrån var när jag utvecklade det fina tygmärket ”Sonfjällsbygdens Fiskechampion” som var mycket uppskattat. Därigenom fick vi kontroll över hur många 1 kilo plus öringar, rödingar o.s.v. som egentligen fångats i Sonfjällsbygden, då fiskare med sina fångster bokstavligen stormade turistbyrån för att väga och verifiera sina fångster, för att stolta och överlyckliga ta emot fiskemärket. Det blev så ”illa” att vi faktiskt fick köpa en våg! Bara det är ju ett bevis på att fisket NU mot DÅ inte alls är fy skam! Programmet utvidgades efter min pensionering till att gälla hela Härjedalen och märket är, då som nu, fortfarande mycket eftertraktat.
Och är du, utöver öring, även ute efter röding, regnbåge, fina abborrar eller sik, ”don´t worry, buddy”, för i Sonfjällsbygden finns det ALLT. Det är bara att damma av dina fiskegrejer efter vintersäsongen, sätta ny lina på rullen och ge dig ut till alla dessa fantastiska fiskevatten som finns i området för att uppleva nya fiskeäventyr!
Nog finns det utomordentligt bra fiske i Hede med omnejd, tack vare det enastående arbete som några eldsjälar har lagt ner på fiskevård under åren som gått. Som ”Yankees” så passande säger: AWESOME! Vi kan bara lyfta på hatten, buga och tacka för insatserna och hoppas att detta fina arbete fortsätter i oförminskad takt.
Jag släpper nu också ”hemligheten” och bifogar ett kort på världens finaste fiskefluga som någonsin knutits, som jag tillverkade som present till min son Michaels 40-årsdag. Den går alldeles utmärkt att fiska med, speciellt på Ljusnans flugfiskesträcka mellan Hede och Hedeviken, där Micke med flugan ”Zapala” fick en Harr på 99,012 kilo som torde vara en ny ”Hede i Härjedalen rekord”!
Nu är det dags, inte minst p.g.a. alla storfångster i Sonfjällsbygden, att tillverka din alldeles egen ”Zapala”, världens finaste och mest effektiva fiskefluga. Obs. namnet är en sammandragning av de berömda wobblermärken ”ZA-lt” och ”Ra-PALA”.
Man tager vad man haver: 1 genuin hajkrok på ca 40 cm, komplett med kedja som ”tafs”. 1 rulle röd isolerband som lockbete. 1 liten bräda för montering. 4 skruvar att fästa kroken på brädan. 1 renkokt tjäderskalle. 2 älgskitpruttar som ögon. 1 mössa av renfäll. 1 råbockshorn som GPS antenn. 1 hel orrtuppstjärt som kropp. 2 ripfötter att ”paddla” med. 2 nötskrikevingar att ”flyga fram” som Svenska flottans kustjägare. 2 stjärtfjädrar från en skata, med guldflingor. 2 stjärtfjädrar från en tjädertupp. 1 rävsvans att styra med.
”Zapalan” finns att beskåda i baren på Restaurang Vålkojan mellan Vemdalen och Vemhån! SKÅL och SKITFISKE på er alla kommande högsäsong för ett kanonfiske i Sonfjällsbygden. Men kom ihåg att lösa och föra med dig giltigt fiskekort, följa reglerna, rapportera din storfångst till Härjedalens ”one and only” fiskeguru Sune Halvarsson i Hedeviken och för all del, tänk på att ”torr lina fångar inga fisk”! Snart är det dags igen! HUUUUUVA!
Comments