Fiske är en av de största fritidsaktiviteter

Skriven av Horst Kühne 24 mars 2019

Fiske är utan tvekan en av de största fritidsaktiviteter som bl.a. Hede, Sonfjällsbygden och härliga Härjedalen kan erbjuda. Jag vet inte så hemskt mycket om fisket ”då”, men i mina samtal med seniorer i bygden kom det fram att fisket ”då” måste ha varit rena drömmen. Upprepade gånger fick jag t.ex. höra att folk stod på Ljusnebron och håvade upp massor med öringar, den ena efter den andra. Det vore mycket intressant att höra andra gamla bygdebor berätta om sina erfarenheter och minnen från den tiden. Den yngre tiden mellan ”då och nu”, på 70-talet, minns jag folk stående vid dammluckorna strax nedanför Halvfaridammen, som med låååånga hovar och på kort tid drog upp så många sik att man kunde bli rädd! Detta har dock tack och lov några visa och framåtseende personer i byn stoppat för gott.


SNART är det dags igen för ”nutidens” fiske, fiske efter bamseöringar, bamseharrar och annat spännande som surrar omkring i vattendragen, alltid på jakt efter något att käka! Med alla dessa giganter som de senaste åren lurats att nappa på t.ex. Alma och Oskar Ficks Hedeflugor och Sonnys ”Svärmor” och ett otal fina exklusiva och förföriska wobblers, spinners, skedar och vad allt dessa luringar betecknas med, är det också dags att titta lite närmare på fisket NU. Är det verkligen sämre idag än DÅ?


Nog minns vi t.ex. den öring på 7,560 kilo som tyskan Renate Hanke fångade vid kanotleden nedanför Halvfaridammen och som jättefint monterat idag finns på turistbyrån i Hede att beskåda, tack vare ”ICA- Peter”. Detta åstadkom hon, otroligt och ”orättvist” som det låter, med leksaksutrustning och obefintlig erfarenhet! Att hon sedan i skymningen kom upp till huset med fisken i en gammal shoppingpåse för att fråga vad egentligen det var hon hade fångat är fortfarande rena förskräckelse för mig!


Och vem minns inte den fina öringen på 7,660 kilo som Håkan Hammar fick och som med endast 100 gram återställde Hedes fiskeära? Trots Håkans glädje och det breda leende på läpparna darrade både hans händer och knän som om han hade Parkinsons i slutstadiet och byxorna blev blöta, och detta absolut inte från vattnet han fångade den granna öringen i! Tänk bar vilken katastrof det hade varit om han p.g.a darrningarna hade tappat den granna öringen, och den hade hånfullt skrattande återvänt till sin ståndplats i älven?


Erik Färnlunds granna öring på 6,8 kilo var heller inte ”fy skam”, långt ifrån! Dessutom kan hänvisas till alla de fina öringar i bl.a. 3-6 kiloklassen som togs i Hedeområdet (förhoppningsvis med ett giltigt fiskekort), t.ex. tyskarna Frank Rupps och Peter Gieses, och inte minst numera vuxna Torben Grindahls och Kevin Dahlbergs ”fina bitar”. Det är dock många fler, allt för många för att kunna nämna var och en och av vem dessa fångats! Alla dessa blev dock med framgång marknadsförda i Tyskland och andra europeiska länder. ”Keep on fishing, guys, we need your advertising and marketing”!


Här kan också nämnas den fina harren på 1,7 kilo som min kära fru Saga lyckades överlista, för vilken hon fick Sportfiskarnas guldmärke, en aktad vikt vilken räckte även till en plats på Sportfiskarnas topp 20-lista över fångade harrar. Tänk vad glad HON blev när rackaren äntligen låg sprattlande framför hennes fötter! När jag talade om för sonen att Saga hade fått en ”guldharr” och att den smakade riktig bra, blev han alldeles förskräckt och brast ut ”va, har ni ÄTIT UPP DEN”? Den skulle naturligtvis ha monterats och därefter hänga på väggen i restaurangen, som ligger direkt bredvid det kända harrvattnet Veman. Tyvärr tänkte jag inte på det , och jag tror sonen fortfarande är arg på mig för det. Undrar om han någonsin kommer att förlåta mig? GOD BLESS HIM!


Tänk också på de hundratals ”svenska sötvattenkrokodiler” jag själv drog iland eller in i båten vid Vikarsjön och vid Halvfaridammen, efter vilket vattennivån i dammen sjönk med 2½ meter, utan att dammluckorna öppnats!


Glöm heller inte vad dykarna som arbetat vid Halvfaridammen såg under sitt arbete som pågick för något år sedan. När de kom upp igen ur vattnet brast de ut ”f-a-a-a-n, vi har aldrig sett så många gigantiska öringar i vårt liv”! De var helt förskräckta! Fiskare är ju kända för att ljuga, men åtminstone DET är sant.