Skriven av Sara Karlin 28 mars 2019
Gamla hus är ofta lite vinda och skeva och bjuder på utmaningar, men är det inte just det som gör dom så charmiga? Standard funkar liksom inte och det är som att hela huset tagit ståndpunkt emot jantelagen. Det är ingen idè att göra en grundlig skiss på hur huset ska se ut som klart. Man kan bara skissa lite på måfå och så får man se under resans gång vad huset godtar och inte. Under vår renovering försöker vi gå varsamt fram och ha husets historia som riktlinje och vi försöker därför att ta reda på så mycket fakta om husets historia som möjligt. All information om Gärde är väldigt intressant för oss, så om du vet något skulle vi bli överlyckliga om du ville berätta.
”Tanterna” kallade huset för Gärde och Gärde har det åter blivit tack vara mina snälla föräldrar som gjort en fin skylt som vi satt på husväggen. De gamla fönstren som bytts ut ska få nytt liv i form av ett vitrinskåp i matsalen. De gamla trägolven vill vi gärna spara och istället ta fram, slipa upp och ge nytt liv. Nedervåningens köksgolv var dessvärre i för dåligt skick när vi fann det under klickgolvet som lagts på. Visst gjorde det ont att inse, men samtidigt öppnade det en ny dörr. När vi ändå skulle lägga nytt golv kunde vi lägga in golvvärme och när rivningsarbetet hade börjat fann vi en bräda med namnet på nedervåningens första inneboende, Ida Bäck.
Vi hade turen att få kontakt med Annikki. Hon kom till Hede 1942 som krigsbarn från Finland och hamnade hos familjen Bäck, nere på Änge. Om detta finns mer att läsa i hembygdshäftet nr 27 sidan 63 som getts ut av Hede Hembygdsförening. I samma häfte på sidan 55 går det även att läsa om Maria Bäck, Ida & Selmas mamma. Annikki var mycket hos systrarna Bäck på Gärde och har hjälp oss oerhört mycket med bilder och information om huset och systrarna Bäck. För det är vi henne evigt tacksamma! Annikki har även skickat oss några av Ida, Selma och Gustavs tillhörigheter för att de, så som hon beskrev det, skulle få komma hem igen. Jag vet inte hur många lyckotårar jag har gråtit över gesten och jag lovar att sakerna ska få hedersplatser runtom i huset.
Vi hann inte göra så mycket med tomten i höstas. Gamla buskar klipptes ner men vi la fokus på att få fram hundgården som var så igenväxt att den knappt syntes. Våra två hundar skulle ju ha någonstans att ta vägen och trivas de också. Till vår stora lycka fann vi ett fungerande element i hundkojan så de fick det varmt och skönt.
17 björkar fanns runt tomten. Tyvärr var alla i för dåligt skick att ha kvar. Vi hann få ner en björk innan snön kom. Varje gång det blåste upp till storm under vintern innebar rädsla över att något träd skulle ge vika. När så äntligen våren kom skyndade vi oss att ta ner 6 träd till och så revs det gamla staketet som med nöd och näppe höll ihop. Alla träd måste bort men vi måste ju ta reda på dem också och ha plats för all ved. Fredrik, som arbetar i Norge under hela sommaren och hösten, och jag har möjlighet att få låna en liten vedklyv av min mamma och pappa så dessa sju björkar ger mig och vår son Alfred tillräckligt med jobb för en lång tid framöver så vi får hoppas på att resten av björkarna står kvar ett tag till. Att köpa ett gammalt hus med en stor tomt som inte sett röken av varken kratta eller omsorg på många år ger en rikligt med muskler, goda grannar och många lyckorus.
Vi känner oss så välkomna här och våra grannar är fantastiska. Det betyder så himla mycket att ha bra folk omkring sig och det är något vi uppskattar väldigt mycket. En god pratstund, ett leende, en vinkning från en god granne gör allt så otroligt mycket trevligare och allt jobb på den stora tomten så mycket lättare. En man med utländsk härkomst som flyttat hit till Hede brukar cykla förbi vårt hus flera gånger per dag. Han ler alltid, vinkar och brukar ge oss ”tummen upp”. En dag stannade han sin cykel och sa – Good work! Det tycker jag var oerhört fint gjort av honom och när han åkte iväg på sin cykel igen så var det som att krattan jag hållit i hela dagen nästan krattade av sig själv och blåsorna på händerna gjorde inte längre ont.
Jag vill inte ens fundera på hur många släpvagnslass vi kört iväg med löv och grenar men jag kan ge mig den på att grenarna bidrog till en härlig majbrasa som sin sista uppgift. Vi har som första åtgärd inne i huset byggt om sovdelen i sonens rum till en borg och så har det blivit ett helt nytt kök. Väggar och golv har rivits, (under gamla husväggar och golv finns mycket spån…fruktansvärt mycket spån) avlopp och vatten har dragits om. Nytt tak och belysning i köket har satts upp. Två nya fönster har satts in, golvvärme lagts. En vedspis har murats där kaffeveden ska spraka. Några golv har slipats och trappan upp till övervåningen har målats. Fortsättning följer ...