Skriven av Horst Kuehne 25 januari 2018
Vi kan börja med att berĂ€tta att Bert Eriksson hĂ€rstammar frĂ„n LillhĂ€rdal, en vacker liten by i södra delen av HĂ€rjedalen. Han var fram till hennes tyvĂ€rr alltför tidiga bortgĂ„ng gift med Liane, som hade precis samma positiva utstrĂ„lning och instĂ€llning och var lika serviceinriktad som Bert. Hon var alltid pigg och glad och redo att nĂ€r som helst ha en liten pratstund med kunderna i affĂ€ren, sĂ„nt som tyvĂ€rr inte finns i butikerna i storstan. Ăktenskapet resulterade i tvĂ„ barn, Peter och Jessica.
Bert kan det dÀr med service pÄ ett enastÄende sÀtt. Han Àr van och har lÀrt sig yrket frÄn grunden. Han kan se tillbaka pÄ mÄnga Är inom livsmedelsbranschen. Efter tidigare Àgarskap av tvÄ ICA-affÀrer i Sveg, som han sÄlde, köpte han som tur var för ortens befolkning, ICA Hallen i Hede 1974.
Hede ICA Hallen hade vid den tiden ca 10 anstĂ€llda, en försĂ€ljningsyta pĂ„ nĂ€stan 500 mÂČ och en omsĂ€ttning i runda tal pĂ„ ca 15 miljoner kronor Ă„rligen. Det var starkt för en livsmedelsaffĂ€r i glesbygden, i en liten ort som Hede, som dĂ„ hade omkring 850 hushĂ„ll. Man kan ana sig fram till att det lĂ„g mĂ„nga sĂ„ kallade âturistbesökâ bakom framgĂ„ngarna.
Men, onekligen fanns det mĂ„nga andra faktorer som hjĂ€lpte Bert till succĂ©. Bl.a. en vĂ€lsorterad affĂ€r. Rent och snyggt, gott om plats och en utomordentligt bra serviceanda, som jag kallar för âHedeserviceâ. Och dĂ„ tillkommer vad som Bert sjĂ€lv alltid pĂ„pekar: mycket duktig och serviceinriktad personal!
Bert Ă€r en utĂ„triktad och vĂ€nlig person med rĂ€tt âutstrĂ„lning, men samtidigt en stentuff, vĂ€ldigt kunnig och framĂ„tseende affĂ€rsman. Bert satt inte stilla bara för att han nĂ„tt framgĂ„ng hĂ€r i livet. Vad mĂ„nga inte vet, som dock Bert inte skryter om, Ă€r att han envist fortsatte med att investera i affĂ€ren, framtiden och inte minst kunderna, som endast smarta och framgĂ„ngsrika affĂ€rsmĂ€n gör.
Bert investerade inte bara i maskiner, som t.ex. nya kassaapparater, utan ocksĂ„ i personalen. De nya kassorna gav snabbare service till kunderna, samtidigt som de underlĂ€ttade arbetet för kassörskorna. Bert investerade ocksĂ„ mĂ„nga kronor i bl.a. samhĂ€llet genom stöd till olika objekt och föreningar och inte minst i turismen. Han skĂ€nkte under min tid som turistchef bl.a. en fin hammock till turistbyrĂ„n, till stor glĂ€dje för mĂ„nga turister. NĂ€r det gĂ€llde att hjĂ€lpa till med finansieringen av âSonfjĂ€llsbygdensâ kostnadsfria aktiviteter för turister, ja dĂ„ var Bert den FĂRSTA att komma fram med plĂ„nboken i handen. Han var och Ă€r vĂ€ldigt medveten om vad turism betyder för affĂ€ren och hela bygden!
Det hĂ€nder inte ofta att undertecknad blir överrumplad och svarslös, men en sommar hĂ€nde det. Jag kom till Bert och förklarade för honom att jag som marknadsföringsĂ„tgĂ€rd behövde kaffe, tĂ© och choklad samt smĂ„kakor och godis som vi kunde bjuda turisterna pĂ„, under huvudsĂ€songen frĂ„n kl. 7 till kl.19, 7 dagar i veckan. Ni gissar aldrig vilken replik jag fick! Han sa bara âdu Kuehne, ta en vagn, du vet var allt finns, ta det du behöverâ! Nog var jag förbluffad och om jag dĂ„ hade suttit pĂ„ en stol sĂ„ hade jag garanterat ramlat av! Ă r 1987, under enbart juli mĂ„nad, drack 6 498 turister gratis kaffe pĂ„ turistbyrĂ„n och det var ingen liten investering Bert gjorde. Han fick dock valuta för sin insats, nĂ€r radio och tidningar frĂ„n hela landet rapporterade om det i Sverige hittills okĂ€nda greppet att locka turister till Hede. Bert visste att de investerade pengarna skulle komma tillbaka, förr eller senare!
Samma sak hĂ€nde nĂ€r jag började med Ă€lgsafarin, som dĂ„ sponsrades av Stora Skog, och ville bjuda turisterna vid pausen under safarin pĂ„ varm korv och bröd ute vid Rödkojan. NĂ€r jag förklarade min avsikt för honom och bad om korv, korvbröd och tillbehör tittade han pĂ„ mig och upprepade âta det du behöver, tala bara om för flickorna vad du har tagitâ. Bert visste vĂ€l vad han gjorde och fick bekrĂ€ftelse pĂ„ det genom turister som dagen efter Ă€lgsafarin kom till affĂ€ren för att tacka honom. De visste vem som bjöd pĂ„ allt genom den tavla som jag vid varje Ă€lgsafari satte upp vid Rödkojan.
NĂ€r âĂ€lgskitsaganâ började och hela vĂ€rldens media kom i gungning och TV-bolag frĂ„n Sverige och utlandet stod i kö för att filma âskiten och producenternaâ tog HĂ„kan Persson som dĂ„ hade fotobutiken i gamla Posten fram T-shirts, collegetröjor, slipsar och annat med Ă€lgskiten som motiv Ă„t mig. NĂ€r jag gick till ICA för att visa Bert de fina tröjorna, utbrast han blixtsnabbt och skrattande för fullt: âHĂRJEDALENS KAVIARâ! Och sĂ„ blev det! Efter det tryckte vi upp tröjor med bild och Berts nya namn för skiten, Ă€ven pĂ„ engelska, se bilden pĂ„ det franska TV teamet för kanal TF1 med den i Frankrike populĂ€ra showen âLe monde est fouâ. Jag undrar bara om Bert har missat att ta patent pĂ„ denna hans snilleblixt?