Skriven av Horst Kuehne 25 januari 2018
Vi kan börja med att berätta att Bert Eriksson härstammar från Lillhärdal, en vacker liten by i södra delen av Härjedalen. Han var fram till hennes tyvärr alltför tidiga bortgång gift med Liane, som hade precis samma positiva utstrålning och inställning och var lika serviceinriktad som Bert. Hon var alltid pigg och glad och redo att när som helst ha en liten pratstund med kunderna i affären, sånt som tyvärr inte finns i butikerna i storstan. Äktenskapet resulterade i två barn, Peter och Jessica.
Bert kan det där med service på ett enastående sätt. Han är van och har lärt sig yrket från grunden. Han kan se tillbaka på många år inom livsmedelsbranschen. Efter tidigare ägarskap av två ICA-affärer i Sveg, som han sålde, köpte han som tur var för ortens befolkning, ICA Hallen i Hede 1974.
Hede ICA Hallen hade vid den tiden ca 10 anställda, en försäljningsyta på nästan 500 m² och en omsättning i runda tal på ca 15 miljoner kronor årligen. Det var starkt för en livsmedelsaffär i glesbygden, i en liten ort som Hede, som då hade omkring 850 hushåll. Man kan ana sig fram till att det låg många så kallade ”turistbesök” bakom framgångarna.
Men, onekligen fanns det många andra faktorer som hjälpte Bert till succé. Bl.a. en välsorterad affär. Rent och snyggt, gott om plats och en utomordentligt bra serviceanda, som jag kallar för ”Hedeservice”. Och då tillkommer vad som Bert själv alltid påpekar: mycket duktig och serviceinriktad personal!
Bert är en utåtriktad och vänlig person med rätt ”utstrålning, men samtidigt en stentuff, väldigt kunnig och framåtseende affärsman. Bert satt inte stilla bara för att han nått framgång här i livet. Vad många inte vet, som dock Bert inte skryter om, är att han envist fortsatte med att investera i affären, framtiden och inte minst kunderna, som endast smarta och framgångsrika affärsmän gör.
Bert investerade inte bara i maskiner, som t.ex. nya kassaapparater, utan också i personalen. De nya kassorna gav snabbare service till kunderna, samtidigt som de underlättade arbetet för kassörskorna. Bert investerade också många kronor i bl.a. samhället genom stöd till olika objekt och föreningar och inte minst i turismen. Han skänkte under min tid som turistchef bl.a. en fin hammock till turistbyrån, till stor glädje för många turister. När det gällde att hjälpa till med finansieringen av ”Sonfjällsbygdens” kostnadsfria aktiviteter för turister, ja då var Bert den FÖRSTA att komma fram med plånboken i handen. Han var och är väldigt medveten om vad turism betyder för affären och hela bygden!
Det händer inte ofta att undertecknad blir överrumplad och svarslös, men en sommar hände det. Jag kom till Bert och förklarade för honom att jag som marknadsföringsåtgärd behövde kaffe, té och choklad samt småkakor och godis som vi kunde bjuda turisterna på, under huvudsäsongen från kl. 7 till kl.19, 7 dagar i veckan. Ni gissar aldrig vilken replik jag fick! Han sa bara ”du Kuehne, ta en vagn, du vet var allt finns, ta det du behöver”! Nog var jag förbluffad och om jag då hade suttit på en stol så hade jag garanterat ramlat av! År 1987, under enbart juli månad, drack 6 498 turister gratis kaffe på turistbyrån och det var ingen liten investering Bert gjorde. Han fick dock valuta för sin insats, när radio och tidningar från hela landet rapporterade om det i Sverige hittills okända greppet att locka turister till Hede. Bert visste att de investerade pengarna skulle komma tillbaka, förr eller senare!
Samma sak hände när jag började med älgsafarin, som då sponsrades av Stora Skog, och ville bjuda turisterna vid pausen under safarin på varm korv och bröd ute vid Rödkojan. När jag förklarade min avsikt för honom och bad om korv, korvbröd och tillbehör tittade han på mig och upprepade ”ta det du behöver, tala bara om för flickorna vad du har tagit”. Bert visste väl vad han gjorde och fick bekräftelse på det genom turister som dagen efter älgsafarin kom till affären för att tacka honom. De visste vem som bjöd på allt genom den tavla som jag vid varje älgsafari satte upp vid Rödkojan.
När ”älgskitsagan” började och hela världens media kom i gungning och TV-bolag från Sverige och utlandet stod i kö för att filma ”skiten och producenterna” tog Håkan Persson som då hade fotobutiken i gamla Posten fram T-shirts, collegetröjor, slipsar och annat med älgskiten som motiv åt mig. När jag gick till ICA för att visa Bert de fina tröjorna, utbrast han blixtsnabbt och skrattande för fullt: ”HÄRJEDALENS KAVIAR”! Och så blev det! Efter det tryckte vi upp tröjor med bild och Berts nya namn för skiten, även på engelska, se bilden på det franska TV teamet för kanal TF1 med den i Frankrike populära showen ”Le monde est fou”. Jag undrar bara om Bert har missat att ta patent på denna hans snilleblixt?