Jag har mina rötter på min mors sida i Härjedalen och en del släktingar bor fortfarande kvar där, i Sveriges finaste landskap. Under mina skollov i mitten på 80-talet spenderade jag mycket tid i Hede vilket gett så många fina och roliga minnen som jag än i dag bär med mig. Framför allt midsommarfirande på parken. Som glad och dansant tonåring såg jag fram emot dessa magiska helger. Det samlades massor av folk i alla olika åldrar på parken. Om man var för ung att gå in hade man med sig någon vuxen, inget konstigt med det. Spännande med alla fina pojkar att kika på, både bypojkarna och även turister som var i Hede på firande. Härliga kvällar med många bra artister. Korv och lotter fanns att köpa i någon av de små kioskerna där. Lite olika typer av dryck fanns också att tillgå. Dagarna spenderade vi ofta på campingen som då hade en ganska nyinvgd vattenrutschbana. Man köpte kuponger till sina åk och om jag minns rätt kostade de några kronor styck. Ibland åkte vi till Hedeviken, och badade i Ljusnan. Där kunde man hoppa i det friska kalla vattnet från nån trampolin, så skoj och så kallt. Vi kämpade med solbrännan, hade med en freestyle med kasettband och lyssnade på allt från Herreys till BonJovi ända tills batterierna började ge upp. Många härliga sommarkvällar satt vi på bänkarna mitt emot OK-macken och det var massor med ungdomar där precis som vid grillen en bit bredvid Ica. Vissa dagar badade vid Halvfari och där var det rejält kallt men vi hade väldigt skoj. Ibland drog vi även upp till västra Härjedalen, både för nyår och sommarfirande. Vi var bla på Walles med dansgolvet av glas men även på sommarfesten Flatruspelet. Då bodde vi i tält. Det var hela gäng med ungdomar som tältade på någon knölig äng. Uppträdanden, umgänge, upptåg och bus (säkert en del alkohol för vissa) Grabbarna hade bergsprängarna på axeln och vi tjejer hade håret toupérat. Till det en härligt rosa eller lila ögonskugga och gärna lite för mycket rosa rouge. Vi hade kortkorta kjolar och bara armar, allt för att myggen skulle få sig finfina måltider. Ja det var tider det. När livet var enkelt och inte så stressat som det är nu. Vi klarade oss fint utan både internet, massa tv-kanaler och smarta telefoner. Sökte man någon så ringde man på hemtelefon eller knackade på och frågade efter kompisen. Var han eller hon inte hemma så åkte man ut på byn och letade. Då var det inga ”snap-konton”, sms och instagram. Det är många år sedan nu, men än i dag finns de många minnena varmt bevarade i hjärtat. Tack Hede för alla härliga ungdomsminnen! Nu som vuxen och med egna barn skapar jag nya minnen. Nu är det underbara fjällvandringar, mysiga fisketurer och härligt umgänge med släkt och vänner som gäller.
Text: Läsartext från Sommarflickan
Bild: Hedeinfo