Skriven av Hedeinfo 4 mars 2019
Texten är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5ng%C3%A5 och http://www.bygdeband.se/wp-content/uploads/uploaded/367/356716_langa_skans.pdf
Efter freden i Brömsebro 1645 byggdes Långå skans omkring 1658. Det var en av de starkaste fästningarna i dåtidens gränsförsvar västerut och en del av det fortifikationssystem som infördes under sextonhundratalets senare hälft. Skansen fick därefter förfalla för att åter renoveras för att tas i bruk vid krigsutbrottet 1700. Man högg timmer, vallpålar, stormpålar, takved, trobräder, golvtiljor, granris och risknippen. Man bar mursten, lera och mossa, det kolades, smiddes, bryggdes, maldes och bakades.
De 500 timmerstockar som långåborna huggit tidigare räckte inte utan soldaterna högg 1000 stockar till. Dem slängde de i Ljusnan, som fick ta hand om transporten till byggplatsen. Ändå återstod ett hårt jobb att få upp virket på land. För att få stopp på det, lånades en båt från Hedeviken. Hade alla båtar i Långå tagits i bruk tro? En torrgrav grävdes och skoddes med kluvna trädstammar. Vallgraven fylldes med risknippen och jord. Storm- och vallpålar som spetsats i ändarna kördes ned så att de bildade en svårforcerad ”igelkott” och stampades fast väl i jorden.
Fortfarande finns de imponerande jordvallarna väl bevarade i den stjärnformiga skansen som iståndsattes 1809 för tredje och sista gången. Till skansen hörde egen begravningsplats. Två av skansens officerare, Björk och Asp, är begravda vid Kappöle, strax öster om Långå by. Helt klart ett sevärd kulturminne.