I stugan hängde en gjutjärnsgryta med vatten över elden, som skulle värmas till diskningen. Den hängde på en kraftig trästång, som kunde vridas ut från elden så att man kunde lyfta ner grytan. När mamma kom hem från skogen så satte hon igång med disken, och det fick hon hålla på med en lång stund innan allt var rent. På framsidan av fäbodstugan var det en väggfast bänk som var drygt två meter lång och en halv meter bred ,och där diskade mamma separatorn, mjölkhinkar och allt annat som använts. Ovanför var det en smal hylla där det var plats för lite mindre saker, och på väggen var det spikar inslagna där alla smådelar till separatorn hängdes. Det var inget tak över där hon var, så ibland fick hon stå i regnet och diska.
Sedan förflöt dagarna med olika sysslor, det var att göra smör, ost och messmör. När det var dags för smörtillverknings hämtades grädden i källaren, och tömdes i smörkärnan. Den bestod av en rund behållare som rymde tio liter och på sidan nertill fanns en vev. Kärnan satt fast på en låg bänk som vi satt på när vi skulle dra veven runt. I början gick det ganska lätt att veva, men sen gick det tyngre och tyngre och så började det skvalpa, som av vatten. Då var det klart. Mamma tog av locket på kärnan och lade upp smöret på en skiva med låga kanter. Sedan bearbetade hon smöret med en smörkavel så att kärnmjölken pressades ur. När detta var gjort saltade hon smöret och lade ner det i en liten träbytta, och lade ett trälock över innan hon bar ner den i källaren. Kärnmjölken såg ut som vattenblandad mjölk, och den kunde vi ge till kalvarna. När karlarna arbetade med slåtter hade de med sig kärnmjölk i en flaska för att släcka törsten. Jag tyckte inte att den var god för den var så syrlig.
När mamma skulle göra ost, hällde hon skummjölk och lite vanlig mjölk i en stor kopparkittel som fanns i kokhuset. Den rymde ca: 70 liter. Sedan tände hon eld under grytan för att värma mjölken. När den var 30 grader varm hällde hon i en matsked ostlöpe och rörde om, sen måste hon ta bort elden under grytan för att mjölken skulle löpa. Efter en stund kunde hon ta upp ostmassan och lägga den i en rund träbytta som hade små hål runtom kanterna. I ostkaret hade hon först lagt i en silduk som gick upp över kanterna, och som sedan veks över ostmassan. Sen pressade hon med händerna på duken, och då rann vasslen ut i hålen på sidan. Ibland när jag var med henne därinne, fick jag en näve av den ljumma ostmassan som jag tyckte var så god. Den såg ut som keso och vi kallade den för “kjesmus. Nu var det bara vasslen kvar i grytan och den var lite ljusgrön i färgen, vatten. Av den skulle det bli messmör.
Karin Bäck, Tyra Halvarsson, min mamma Jenny
Den kokades på svag värme hela dagen och rördes då och då, för det fick inte bli vidbränt. På kvällen var det klart, och då fick man inte röra om i grytan, för då blev det som kristaller i messmöret. Nästa morron östes det upp i små träbyttor. När det var gjort skulle grytan rengöras så att den var klar till nästa omgång, och till det användes mjäla(lera med mycket små sandkorn).Vi sa alltid mälja. Då blev den så ren att kopparn blänkte.
På eftermiddan kom korna hem från skogen och då skulle dom släppas in i fjöset och bindas på sina platser. Sen var det mjölkdags, separering och disk. På kvällen skulle korna ses till, och så skulle kobajset mockas ut. Så arbetsdagarna ut för mamma och det var mycket slitsamt med alla sysslorna. Nån kväll i veckan samlades vi i en av fäbodstugorna, och då blev det gräddvåfflor och kaffe. Vi barn fick dricka saft, och det var riktiga högtidsstunder. Mamma och de andra tanterna broderade och stickade, under tiden när de satt och samtalade. Efter en stund gick var och en hem till sitt, för att få några timmars sömn efter en lång dags arbete.
På lördagseftermiddag kom pappa upp från byn. Då hade han cyklat den dåliga vägen upp till Kölvallen och gått den 8 km långa stigen upp till Nysätern. Han bar också en ryggsäck med varor från byn, och där fanns det alltid lite godis till mig. Jag minns speciellt en chokladkaka som han hade med. Den var tjock och fylld med mintcreme som jag först åt upp, sen åt jag upp chokladen. Jag såg alltid fram emot att pappa skulle komma upp, och det var inte bara för godsakernas skull. En gång när han kom upp till oss så hade han plockat en stor fanerkont full med hjortron, på vägen upp. Den rymde ungefär femton liter, och eftersom det var mylta så han hade en tung börda att bära. Då blev det fest med våfflor, hjortronsylt och vispgrädde dagen efter.
Jag har tänkt på honom senare i livet. Under de år som vi var i Nysätern så kom han till oss varje helg, och det blev över 36 km. för honom fram och tillbaka. Jag förstår inte att han orkade, han hade tunga arbetsveckor nere på byn, för skulle ju också försörja vår familj.
Foto: Ivar Amundsson, Lasse Jonsson
Text Ivar Amundsson