1974 gick Konrad Ljungberg d.ä och målade upp tre stigar i Unsådalen, en från nödutskovet på Grundsjön till nedre Unsjön, en från NåLsätern till Nedre Unsjön (den stigen kallades tydligen för höjj väjen tidigare, vilket förmodat kommer från den myrslåtter som skedde i området. Den stigen passar för övrigt bra för den som vintertid med skoter tänkt besöka nedre Unsjön. Den tredje stigen som går från där Unsån rinner under Grundsjövägen via den lilla stugan som finns där och som är öppen för allmänheten (som ett störös ungefär), upp till Unsåns utlopp ur nedre sjön.
Dessutom sattes det upp namnskyltar vid håar och andra ställen längs ån. Många av dessa mycket vackra, handskurna träskyltarna har med årens rätt ramlat ner och ruttnat bort. Långåfisket (www.langafisket.se) har ett kulturprojekt där ambitionen är att bla namn på gamla fiskeplatser, vadställen och liknande ska bevaras för framtiden, (namnen längs alla kända såna platser längs Ljusnan har sats ut på fiskekartan) och som en del i det projektet har Margareta Selin, Eva Åslund, Gunnel Kristoffersson, Torsten Kristoffersson och jag byggt ny spång över ån.
Stigarna har delvis märkts och röjts upp lite men lite märkning återstår samt lite röjning av nått vindfälle som ligger över gamla stigen och nya skyltar sätts upp med de gamla namnen så som Älghån, Gräshån, Krokhån, Storhällan mfl ställen. Även stugan har fått en ordentlig uppstädning och fina trasmattor har lagts ut på britsarna. Fler skyltar ska göras så alla tidigare namnsatta ställen inte glöms bort. Det är Beppe Backman från Funäsdalen som tillverkat dom nya skyltarna.
Straxt innan man når upp till stugan går stigen över en myr, där har någon en gång i tiden lagt ner ett skapligt arbete genom att bära dit flatsten som man kunde gå på, dessa har dock sjunkit ner en till två decimeter i myren men med hjälp av en skidstav har vi lokaliserat dom och ska vid tillfälle plocka fram och återställa dom 20 till 30 metrarna det rör sig om.
Anledningen till att jag blev involverad är att mitt fiskeintresse startade tidigt och det här stället "är hemma" för mig. Jag tillbringade mycket tid där längs ån och i stugan under ungdomsåren vilket gjorde att man lärde sig namnen. Blev ofta uppskjutsad på fredag och hämtad på söndag av mamma och pappa. Minns som igår första gången jag var där själv, (då var jag 11 år, "förstår idag inte att vi tordes släppa iväg dig ensam" säger mor o far idag). Jäklar vad man kände sig både morsk och stor när den helgen var gjord. Därefter blev det många många helger utefter denna härliga lilla å, både tillsammans med kompisar och själv.
Har ett litet "skräckminne" därifrån och det var nog i augusti för natten var ganska mörk. Kastade på en vakande öring med ett flugkast och åt det håll jag kastade är det öppen och relativt vidsträckt myr så man ser ganska bra åt det hållet. I alla fall hamnade mitt kast helt fel. Vevade snabbt in och höll ögonen på flötet under invevningen. Jag fäller bygeln och gör ett nytt kast någon meter uppströms mot där flugkastet landade sist och då hoppade lilla Kent till.
Helt plötsligt stod där en figur på land just intill där "kulan" (flötet) landade och på första kastet såg jag inte personen. Mulet och regnigt väder gjorde natten än mörkare vilket fick effekten att regnrocken i gult material som figuren hade syntes bra. Huvan på rocken var uppfälld vilket skapade som ett mörkt hål där ansiktet var. Kutade ner till kåken och hasplade dörren på insidan samt tände en sjuhelsikes eld så inte det skulle gå att ta sig ner igenom rökhålet i taket.
Efter ett tag hördes att någon drog i dörren och jag hade väl lugnat ner mig lite så jag ropade HALLÅ och VÔ VILL DU? men fick inget svar. Såg en skymt av honom genom fönstret där han försökte kika in men såg liksom inte utseendet på något konstigt sätt. Alltså jag minns i alla fall inget ansikte. Det blev tyst och lugnt utanför kåken och sent om sider somnade jag och på morgonen syntes inget till av den "mystiske mannen". Förmodligen eller som jag tror i alla fall så var det en utlänsk fiskare som inte förstod en skräckslagen Kent's målbrottsspruckna "VÔ VILL DU". Det finns en del tyskar, holländare, polacker mfl som skrivit i gästboken i stugan så det är därifrån jag fått den teorin. Det dröjde nån vecka innan jag åter tiggde till mig skjuts dit för en helg i det som var "mitt" ställe.
Text: Kent Kristoffersson
Foto:Margareta Selin och Kent Kristoffersson