Äntligen är hjortronen mogna!
Hjortron växer främst på de stora myrarna i Norrland och Dalarna, men även i skärgården och på de mossar som fortfarande finns kvar i sydliga delar av landet, särskilt på småländska höglandet och i Värmland. Framförallt i Norrland har hjortron varit ett viktigt inslag i kosten, hos såväl samer som allmoge. De har ett högt C-vitamininnehåll, vilket säkert varit betydelsefullt trots att man inte kände till det. Vissa huskurer mot skörbjugg innehåller faktiskt hjortron.
Sedan långt tillbaka har hjortron varit en handelsvara. Genom att de kan bevaras under längre tid, kunde de också skickas från Norrland till Stockholm. Hjortron spelar fortfarande en viktig roll i den norrländska ekonomin och kallas också Norrlands guld. Hjortronplantan är känslig för frost och det gör att skörden är svår att förutse. Vissa år har blommorna frusit och då blir tillgången på bär dålig. Andra år kan vara riktiga ”hjortronår”, med myrar röda av hjortron.
Berättat av Kerstin Andersdotter (född 1865) och Sigrid Löf (född 1869) i Hälsingland:
Man däremot gick för att plocka hjortron, smög man sig helst iväg ensam eller i sällskap med någon från samma gård för att om möjligt hinna först till de bästa ställena. Hjortron äro nämligen sällsynta jämfört med övriga bär. På grund av detta brukar dessa bär sällan få mogna i fred utan plockas medan de äro halvmogna. Då det är tungsamt att gå på myrar, har det varit brukligt att karlarna skulle plocka hjortronen.
Berättat av:Hanna Sandberg (född 1908) Näs, Jämtland: Jag minns från barna- och ungdomsåren var att bära, både på ryggen och på armarna. Ibland kunde vi komma på ett så bra bärställe att kärlen ej räckte till. Då gjorde vi knyten av förkläden och halsdukar. Och slet ganska hårt. Alla bär är tunga, men mylta tyngst. I Oviksfjällen var det vanligt att med häst klövja kaggar som var lastade i särskilt gjorda klövjesadel och hästen traskade över myrar. Vadade över åar och klev över fjäll. Myltan stampas ihop råa i kaggar. Och den skall gå spara så länge. De mindre mogna kokas till mos, gröt, utan socker. Detta är en delikatess!