Old Rasmus

Jag är med 100 och några till procent och med hela mitt pacemakerstyrda hjärta FÖR turismen, som alla som känner mig säkert vet. Men - - - , tro det eller ej, med vissa begränsningar. Turismen är för vissa länder och dess invånare absolut livsnödvändigt. Även Sverige är ett land för vilket turism har stor betydelse. 2018 fanns det 172 000 människor i Sverige som hade anställning inom turismen. Det året uppmättes 65 miljoner gästnätter på kommersiella boendeanläggningar, därtill kommer alla som övernattade privat. Omsättningen det året var 337 miljarder, och turism ”växer så det knakar”! När jag 1983 i offentliga sammanhang och i media talade om att ”Sverige är exotisk” pekade man med fingret mot pannan och skrattade. Men – jag hade rätt” och idag skrattar LILLA JAG!


Vad har nu allt detta att göra med de ”begränsningar” som inledningsvis nämnts? Jo, turism har olika facetter, precis som en slipad diamant. En av dessa är souvenirer, där den årliga omsättningen på miljarder ger ett ljuvligt klirr i kassan, så till vida att t.o.m. skattemasen numera fått upp ögonen och intresserar sig för den kosingen. Souvenirer kan ta sig olika och t.o.m. helt galna former. Som t.ex. älgskit som jag lyckades sälja tusentals burkar av och som fått världens media i gungning. En annan facett är jakten på ovanliga souvenirer, som kan urarta och gå lite för långt, som t.ex. renhorn och noshörningars horn för högst tvivelaktigt bruk, som afrodisiakum. Därtill kommer samlare som in sin samlingsiver kan gå hur långt som helst. Det kan t.o.m. vara ägg från vilda fåglar som är ”big business” för miljarder. Det finns inga som helst begränsningar och vi måste ständigt vara på vakt!


Det som jag vill åstadkomma med detta inlägg är dock följande: Turister i all ära, men en stor del av turismen är souvenirer och det bör man aldrig glömma.


Old Rasmus har tyvärr ett enormt souvenirvärde och jag misstänker att alltför många vill ha en souvenir från trädet. Det är för det första en mycket unik souvenir som inte alla har, som gör att ”värdet” och därmed intresset stiger. Många skulle ge vad som helst för att få en träbit eller en liten gren av trädet och jag kan gott tänka mig att old Rasmus efter alla dessa skulle gå ett snörpligt och snabbt slut till mötes. Med vandringar till old Rasmus ger man den en dödsdom! Det är inte om, utan när han dör. Det dröjer då inte alltför länge om vi fortsätter så här.


OK, man kan ju säga att guiden talar om att trädet är skyddat, men hur många tror ni bryr sig om det? Det är den ”mörka sidan” av turism, och ingen kan förhindra det om vi är vårdslösa. Är det något som är enastående eller annorlunda då vill många ha en bit eller del av det. Efter en guidning vet ju turisten var trädet finns och kan ohindrat och när som helst på egen hand återkomma för att hämta sin eftertraktade souvenir. Som träffsäker kompass har man ju alla dessa bilder på old Rasmus som florerar, med landskapet runt omkring trädet på bilderna så är det väl inte alltför svårt för att orientera sig efter dessa. Med tålamod hittar nog de flesta till ”gamla gubben”. Och när den är borta så är den borta för alltid, och det tycker jag är så jävla synd så det gör ont. Personligen tycker jag man bör avstå att ”marknadsföra” old Rasmus, trots att det kan vara väldigt lockande. Jag trodde platsen skulle hållas hemlig?


Det finns så många andra jättefina saker att se i vår härliga natur. Vackra stenar, mossor och lavar, växter, bär och svamp, väldiga skogar, myrar, bäckar och sjöar, allt som finns i naturen, blästerugnar, älgfångstgropar, hällristningar, flottningsrännor, fina hembygdsgårdar med en hissnande kulturskatt som heter duga, fascinerande fäbodar med smörkärning, messmörkokning, osttillverkning och inte att förglömma tunnbrödsbakning o.s.v. Därtill kommer alla de vackra djur och fåglar, t.o.m. småkryp och-och-och att visa turisterna! Det kliar som f*n i skinnet bara att räkna upp några av de otroliga skatter som finns i Härjedalen.

Man behöver inte och ska inte marknadsföra old Rasmus! De bilder som behövs för forskning o.s.v. ska ”friseras” så man inte kan använda kringliggande landskap som vägvisare.


Så snälla, låt old Rasmus vara en ”hemlis”! Jag själv vet inte var platsen ligger, och jag vill inte veta det. SNÄLLA - låt gamlingen ohotat leva sitt liv där uppe på fjället bland molnen. Låt honom växa till sig bäst han förmår under dessa karga förutsättningar, utan ingrepp från souvenirtokiga turister som kanske tror att de lever längre med en bit från old Rasmus i fickan eller t.o.m. får bättre sexuell prestande när man tuggar på en bit.

Nästa steg i ”marknadsföringen” är kanske ett ”äkthetsintyg” med bild på sig bredvid trädet, med kommunalrådets underskrift, som man kan ta extra betalt för? Människor och därmed även turister kan vara rätt så konstiga! Jag är dock helt övertygad om att det är mycket mer spännande och intressant att TALA om old Rasmus och hålla växtplatsen hemlig, än att släpa dit folk för att visa upp 9000-åringen.


Låt oss alla TIGA och visa old Rasmus den vördnad och respekt den förtjänar och ge honom en rättvis chans att leva 9000 år till. Det är allas vår plikt och ansvar att förvalta naturen! En bra och kunnig guide som vet vad den gör kommer i vilket fall som helst att överleva och tjäna bra, ÄVEN UTAN OLD RASMUS! Det är allas vår skyldighet att hålla växtplatsen hemlig!


Text: Horst Kuehne f.d. ”turistguru” i Hede

Fotot har inget med texten att göra.

TIDIGARE

INLÄGG 

Adress:

Hedeinfo

Olivia Söderlund

Långå Bränna 451

840 93 Hede​

bankgiro: 5414-1650

Swish: 070-7379740 - märk Hedeinfo

Innehar F-skatt

  • Instagram
  • Facebook Social Ikon

HEDEINFO

BRÄNNA DESIGN, EVENT & KONSULT

redaktion.hedeinfo@gmail.com

070-73 79 740