Att klä ut sig till påskkärring är en tradition som funnits med sen jag var liten. Själv var jag väldigt blyg, men hade man tur kunde jag få följa med äldre syskon och kusiner runt i gårdarna i Messlingen. Det var där vi alltid firade påsken tillsammans med mormor Brita, mostrar, morbröder och en hel drös kusiner. Vi gick då upp på mormors övervåning och smet in i en liten kallskrubb där hon förvarade kläder och vi fick välja mellan alla storblommiga, brokigt mönstrade klänningar och blusar, ett varsitt förkläde och en klut på huvudet. Sedan stod mamma redo med sitt knallröda läppskift och kajalpennan och målade stora runda röda kinder och svarta fräknar på oss alla. En kaffepanna fick vi med oss också på vår färd till Blåkulla.
I år ska vi i Sverige inte låta våra barn gå som ¨påskkärring" utan jag tipsar om att låta barnen ändå klä ut sig hemma, men fota eller filma dem och skicka till nära och kära som sms, mms eller mail. Tänk så roligt att få, när man inte ska umgås i påsk!
I vissa delar av Sverige har man genom tiderna alltid tänt en påskbrasa som man trodde skulle skrämma bort ondskan och häxorna som återvände från Blåkulla. Man trodde i det gamla bondesamhället att de hade varit iväg till Blåkulla för att träffat djävulen.
I år har jag bestämt att det här med påskbrasa, det är nått vi kommer att börja med hemma hos oss! En värmande sprakande brasa ute på gården, som kanske kan skrämma bort andra hemska saker, kanske rent av virus? Ja, hoppas får man väl!
Comments