I bondesamhällets föreställningsvärld var skärtorsdagsnatten häxornas natt. I sägnerna flyger häxorna på smorda kvastar till Blåkulla för att träffa Djävulen själv. Ordledet "skär" kommer av ordet "skära", som betyder rening.
Häxeriföreställningarna är kopplade till den bibliska berättelsen om Jesus sista dagar och hans lidande på korset. Skärtorsdagsnatten vara häxornas natt eftersom enligt de folkliga föreställningarna släpptes alla onda makter fria i samma stund som Jesus blev dömd att korsfästas.
Under 1600-talet utmynnade skräcken för häxorna i häxprocesser då mer än tvåhundra kvinnor avrättades efter plågsam tortyr, även här i Härjedalen. I Lillhärdal finns Häxeriet - en utställning som hembygdsföreningen i Lillhärdal sköter om och som är väl värd ett besök! Det var bland annat här häxprocessen tog sin början då under 1600-talet. Först 1779 försvann bestämmelserna om dödsstraff för trolldom i den svenska lagen.
Från början imiterade påskkäringarna riktiga häxor. De hade täckande masker, kvast, ibland smörjhorn och kaffepanna och försökte skrämmas. Man kunde skydda sig mot påskkärringarna genom att skrämma dem med skott och påsksmällare eller att tända påskeldar. Man ställde undan de redskap som häxorna kunde tänkas använda för sin Blåkullafärd på skärtorsdagen.
Dagens mer beskedliga påskkärringar, oftast utklädda barn som önskar glad påsk och kanske överlämnar påskbrev, är inspirerade av bondesamhällets häxeriföreställningar. Påskkäringarna i västra Sverige i farten på påskaftonen, medan skärtorsdagen är den vanligaste dagen i östra Sverige.
Text: info hämtad ur Nordiska museet