Dag 5. 04.00 studsade man upp...nja inte riktigt. Jag taktik vilade till 05:03. Ny dag nya möjligheter. Nu är vi på gång. Jag känner att vi är på gång. Glada och stärkta efter gårdagens jaktlycka begav vi oss ut i skogen. Min glädje reducerades rejält på väg till mitt pass. Jag har suttit på detta pass två gånger tidigare. Första gången utan problem, andra gången gick jag fel...så in i h**vete fel. Normala människor lär av sina misstag....jag är inte normal.
När jag stod i ungskogen och myren som jag skulle sitta vid lyste med sin frånvaro tänkte jag, "helt otroligt, inte igen". Jag hade gått fel...igen. Jag försökte korrigera mitt misstag och hamnade vid en bäck...en bred bäck. Jag hittade ett ställe med stenar där jag kunde ta mig över....men hala stenar. Jag lyckades ta mig över bäcken, men bara för att upptäcka att nu hade jag kommit in i ett område med omänskligt stora grästuvor.
Efter en kortare tuvrodeo kom jag åter fram till bäcken....som hade gjort en diskret tvär sväng. Å de jäkla glasögonen immade igen hela tiden. Jag lyckades åter ta mig över bäcken, men på andra sidan vilka väntade där.....monster grästuvorna. Men allvarligt, vad är det för j**la jaktmarker vi har. Åter en rejäl tuvrodeo. Plötsligt ljusnade det hela....en ungskog och äntligen fast mark under fötterna, men fortfarande hade jag inte den blekaste aning om vart jag var. Jag ringde hundföraren, som satt på passet nån dag innan och bad om råd. Rådet var: sätt dig ner så hittar jag dig.
Hur f**n ska det gå till....jag hittar ju inte mig själv. Jag tog ett eget beslut och forcerade mig genom ungskogen...och där framme skymtades en myr med en saltsten i myrkanten. Jag var framme vid myren. Men vart vid myren var jag (otäckt vad vimsig man blir). Efter ytterligare ett samtal med hundföraren kom jag fram till passet...endast 7 min försenad. Glad, blöt och slut så satte jag mig ner och njöt av morgonsolen. Tog inte länge innan morgonlugnet bröts av en smäll....och en till. Årets andra älg låg i backen.
När jag lämnade passet tog jag en annan väg, en finare och lättare väg. DEN....ska jag ta nästa gång. Inför morgondagen har vi en lysande plan. Inget kan gå fel. God natt!
Älgarna - Jägarna 3-2
Dag 6. Som vanligt blev det uppstigning 04:00. Och återigen en mycket underbar morgon, med en strålande soluppgång. Idag skulle jag, i den första såten, sitta på ett pass där det brukar stå älg och beta på morgontimmarna. Jag smög likt en indian fram mot hygget. Jag stannade en stund vid skogskanten och spejade över hygget...men ingen älg.
Nä, det hade ju nästan varit en liten för bra start på min dag. Det skulle nog få universum ur balans, så vilken tur att det inte var nån älg där. Sedan flöt dagen på. Inget hände hos mig. Jag bara satt och njöt av solen. Den ena hundföraren fick tidigt upp en älg men det bar iväg över två grannlag, så den älgen såg vi inte igen. Även den andra hundföraren fick upp älg men dom hoppade i Ljusnan och simmade iväg, så dom såg vi inte heller nå mer. Den tredje hundföraren hade det lite lugnare, för i det området fanns ingen älg.
Jakten bröts och vi tog en ny såt och passade om. Nu fick den tredje hundföraren upp älg men det gick direkt i Ljusnan. Så det var ingen bra dag. Jakten bröts och vi for hem.
Jag och en kusin tog en träskällare till skogen för att pröva lyckan på lite fågel. Snabbt blev det ståndskall och jag smög fram till trädet. Fågeln var lite orolig men den hade inte sett mig, så jag klämde av ett skott...och bommade. Då gick vi hem. Imorgon är den sista jaktdagen. Hoppas att vi får avsluta på ett bra sätt. God natt!
Älgarna - Jägarna 4-2 Fåglarna - Thomas 1-0
Sista jaktdagen. Nä, älgarna lyckades lura oss idag med. Men vi är så vana vid det här laget så vi bryter inte ihop.....Vi kollapsar!! Imorgon är det slakt på de två djuren som vi har hängande...och vi har även planera in ett krismöte. Vi kommer nog även som första jaktlag att teckna avtal med Företagshälsovård, bara för att få tillgång till avlastningssamtal.
Även om septemberveckan inte gav det resultat som vi hoppats på så blickar vi framemot nästa helg. Vi ger aldrig upp.
Foto och text: Thomas "Mini" Mattsson