Ivar Amundsson föddes 1938 i Hede, Kvarnåa med 3 äldre systrar. Som barn var det inte svårt att sysselsätta sig när man bodde så nära ån och det blev mycket färsk fisk till middag. Flötningen var extra intressant med sprängningar av timmerbrötar i ån. Gick i skolan till klass 6 och sen blev det realskolan i 3 år. Jobbade på sågen hos morfar och sen som 17-åring fick han följa syster Sylvia och hennes man Bertil till Särna för skogsavverkning en vinter.
I augusti 1957 var det dags för värnplikten i ett år som Ivar gjorde på F16 i Uppsala, 3 månader och sen blev han förflyttad till Karlskrona och bodde på KA2, men tillhörde fortfarande F4 i Östersund. Jag trivdes bra på radarstation i Karlskrona där det var bevakning dygnen runt och vi fick besök av Ryssarna ibland skrattar Ivar. Jobbade lite på sågen och i skogen innan han fick jobb 1959 vid Lossen då den 2 km långa och 70 kvm stora tunneln byggdes.
1960 träffade han Siv som han fick 3 döttrar med: Anna 1964, Birgitta 1966 och Kristina 1970. Det blev dåligt med arbete här hemma så 1965 bar det iväg till Eskilstuna där Ivar, Olle Amundsson, Lennart och Gunnar Grinde fått beredskapsjobb i 3 månader. Bara Ivar blev kvar och fick sen anställning på Vägverkets byggavdelning. Paret flyttade till en lägenhet i Katrineholm där Ivar fått jobb. För Ivar innebar det att spränga sig fram och ibland var det bergväggar som var 25 meter djupa. Det byggdes vägar i hela Mälardalen, inom 4 län + Gotland. Det var handborrning fram till 1970, sen kom större borrvagnar. Efter det blev det bara sprängningsarbete för Ivar och största salvan var 13 ton. Det sprängdes inte bara i skogen utan även i små samhällen och i Stockholmsområdet. Då var man tvungen att ta hänsyn till markskakningar så man inte skadade skorstenar och husgrunder. Lite mer nervöst när man sprängde inne i Stockholm skrattar Ivar. Han utbildade även bergsprängare från hela landet både i praktik och teoretiskt.
Ivar satte även viltstängsel och det var ett tungt jobb som fodrade 8 man. Det bars nät, stolpar, grus och verktyg, bara stängselrullen vägde 80 kg. 1991 konstruerade Ivar och hans kompis Bosse en vagn som slog ner stolpar var tredje meter och satte upp nätet samtidigt. Detta underlättade enormt och nu räckte det med 2 man för jobbet. Vagnen byggdes på en verkstad i Bålsta och den tekniken används än i dag. I 25 år bodde jag i husvagn pga jobbet berättar Ivar. Siv och Ivar gick skilda vägar 1987.
1988 träffade han Margareta som har 4 egna barn och 4 barnbarn. 1990 började kroppen ta stryk av det tunga arbetet och han fick sjukpension 3 år senare. 1994 bar flyttlasset av till härliga Härjedalen. Där var han med i föreningslivet och han älskar lokal historia. Paret har unnar sig resor och har varit på 4 kryssningar. 13 björnar har de sett och även om det varit HELT GUDOMLIGT att få bo i detta fina landskap så flyttade paret ner till Katrineholm 2017 där Margareta kommer ifrån.
Nu var det hennes tur att ha de sina omkring sig. Där finns det ett skogsområde i närheten som de går en runta i varje dag. Ivar skriver lite på en "bok" om sitt liv. Tänk vad mycket jag har fått varit med om avslutar han vårt telefonsamtal ....