Skriven av Sara Karlin 25 april 2018
Det är ju faktiskt så det är. Livet pågår ständigt oavsett vad vi väljer att fylla det av. (Aningens stressande kan jag tycka). Oavsett om vi är arga, glada eller ledsna. Det här med känslor är viktigt tycker jag, och något som verkar strida emot vad vårt samhälle bygger på idag. Sverige, landet som ger uttrycket "att tala är silver, att tiga är guld" ett ansikte. Jag menar inte att allt måste ut, men saker som känns, oavsett känslan, måste få vara värda ett andetag!
Jag upplever att jobbiga saker är för jobbiga att ens uttala idag. Så jobbiga att vi direkt tar långa avstånd när "radarn fått in signal" att det ens är i närheten. Vi har så fullt upp med att må bra, att se bra ut, att hemmet är dammfritt och att alla människor håller sig inom sina ramar att de jobbiga känslorna inte hinns med. De lämnas bakom stängda dörrar tillsammans med en förhoppning om att de ska förgöra sig själva. Problemet kvarstår dock, ingenting försvinner och tillslut ligger vi där, under en hög av oönskad bråte den dagen dörren inte orkar hålla emot längre och rämnar. Sen kan det ta en evighet innan vi letat oss upp ur högen och funnit fäste under fötterna igen och under hela tiden "så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"...
Att lägga känslor på hög är som att göra detsamma med räkningar, det håller inte i längden. Känn efter. Vad vill du fylla ditt liv utav? Vilket arbete vill du utföra? Vilka vill du ge utav din kärlek till, din dyrbara tid? Bor du på rätta stället? Vilka drömmar har du ännu inte uppfyllt? Är du lycklig?... Är känslan att du inte törs göra en förändring du egentligen vill och behöver?
Att kasta sig ut i det okända hör livet till och är det inte värt det om ditt liv kan komma närmare målen du själv satt upp? Jag brukar tänka att "ingen minns en fegis" innan jag kastar mig utför branterna. Ibland lyckas jag, ibland inte. Men varje gång har jag förundrats över vart livet har fört mig och att mina intressen,mina mål, mitt liv har tagit en helt ny vändning. Livet är på tok för fascinerande för att vara åskådare! Länge leve känslorna! Idag tillägnar jag er sången "Good day" av Jewel. Må gott! Kram Sara