Skriven av Horst Kuehne 24 maj 2018
Jag tycker det är på tiden att jag, med tanke på allt elände som händer omkring oss, för en gångs skull skriver ett positivt och glädjande inlägg. Det finns det all anledning för. Detta inlägg handlar om en av de finaste händelser och saker som kan hända i en människas liv, nämligen vänner!
Skillnaden mellan vänner och bekanta är jättestor! Alltför ofta hör man människor säga ”mina vänner”, utan att fundera på hur löst och på vilket olämpligt sätt detta härliga ord används. Vänner har man få i livet, bekanta många. Har man en sann vän då är man lyckligt lottad, har man två då skiner solen, har man tre då har man en oförskämd tur och ska tacka Herren på knäna för det. Jag är en av de som har tre, kanske en eller två till, som jag evinnerligt är tacksam för.
Du får reda på hur många sanna vänner du har när du blir sjuk och hjälplös eller ber någon om hjälp när du verkligen behöver hjälp, inte ”bara en liten tjänst”. Bli då inte alltför överraskad eller ledsen när du får höra billiga ursäkter som ”jag skulle gärna vilja hjälpa dig men jag har så mycket annat att göra”, eller du hör ingenting alls och den förmodliga vännen har plötsligt försvunnit i intet, i ett moln av damm som virvlade upp från hastigheten han försvann med.
En av mina vänner är och har alltid varit Svenne Näs och hans familj. Vi har båda två haft svåra tider, men vi har aldrig förlorat kontakten under åren. Nyss hade jag ett stort problem. Min son ombesörjer ved för oss varje år, men han bor ju i Vemhån, så vi måste på något sätt frakta veden hem till oss i Hede. Förr körde jag veden med släpvagn, men p.g.a. av svår sjukdom, ständiga smärtor dag och natt samt mycket begränsad rörelsefrihet kan jag inte längre göra det. Så ”VAD GÖRA”? Vi funderade och funderade hit och dit men plötsligt kom jag på att kanske vi kan fråga Svenne?
Den mannen har dock så mycket att göra att dagen, natten och tiden helt enkelt inte räcker till. För honom skulle dagen egentligen vara minst 36 timmar lång. Tror det eller ej, trots detta ställde han upp på stående fot och utan att tveka ens en sekund, trots allt arbete. Utan billiga ursäkter eller undanflykter satte han omedelbart igång och fraktade 12 kubikmeter ved hem till oss, fördelat på två turer och två helgar. Han kom med Balders stora fina ”Arctic Cat” van och ett extremt stort släp. Sådan osjälvisk hjälp går inte att värdera högt nog och sådant glömmer man aldrig. Som jag sa till Svenne ”jag har inte så mycket tid kvar i livet, men detta glömmer jag inte så länge jag lever”. Vi skrattade gott båda två må ni tro!
Roligt var dessutom att se att även ”Arctic Cat”, om än indirekt, intresserar sig för ”hemvård” och kör ”hemtjänst” åt gamla och ofärdiga människor. När det då var dags att betala vägrade Svenne envist att fordra eller ta emot betalning. Han uppfattade det nästan som en förolämpning och ville inte ens ta emot en slant för bensin- och dieselkostnader! Man blir så rörd att man får tårar i ögonen! Utöver en bra fru så är en god vän det absolut bästa som finns och kan hända en i livet.
Tack bästa Svenne från hela mitt gamla hjärta! Du får härmed det av mig just instiftade ”Nobelpriset” för sann vänskap! Må du leva längre än jag! Summa summarum: välj era ord varsamt när ni nästa gång talar om ”vänner”!