Skriven av Helena Börjesdotter 17 december 2017
Advent - en tid av väntan. Många tycker att det är en härlig tid, en del tycker att det är pest och pina, jag hamnar någonstans mitt emellan. Advent börjar ju, som de flesta vet, fyra söndagar före julafton, den brukar infalla runt den första december, så man har fyra veckor av väntan framför sig. En del tycker att det är på tok för kort tid att vänta, så de lägger till en vecka eller två. Ljusstakar och stjärnor, julgardiner i köket och utegran är på plats i mitten av november. Det är säkert jättemysigt att vänta i 6 veckor istället för bara fyra.
Själv skulle jag kunna krympa väntetiden till cirka ett par dagar, på sin höjd. Jag skulle kunna tända alla fyra ljusen på en gång, skita i julgardinerna och sätta upp en fågelskrämma med en ljusslinga i håret på gården. DET är mys det medan man väntar. Men vad sjutton VÄNTAR vi på då? Är det någon som har någon riktig aning?
· Jesus födelsedag? Upplysningsvis skedde den för cirka 2000 år sedan, lite väl sent att vänta på den nu - den stackars Maria skulle nog vara dödligt less på att vara gravid annars.
· Tomten? Upplysningsvis kryllar det av tomtar, så man kanske skulle säga att man väntar på hela släkten Tomte, om det nu kommer någon alls.
· Julklappar? Självklart, om man nu kommer få några, vill säga.
· Julmat? Köttbullar, prinskorv, grisfötter, lutfisk och sill? En del äter kinamat, så vi säger: mja, på den frågan, som en del dessutom får klara sig på mjölk, lite tomtegröt på tub och halvgammal limpa.
· Att väntan ska vara över och vardagen åter tar vid? Jadå, det förekommer rätt ymnigt.
· Resan till Gran Canaria och grisfest? Japp, om man inte gillar snö och har en massa pengar så.
· Att umgås med släkt och vänner och ha en attans mysig helg? Jodå, om man har några.
Min väntan går under den sista kategorin. Att få se glittret i ögonen på barnen när klapparna kommer fram, att se julgranen glimma, att känna doften av nejlikor och dopp i grytan, att se alla kära och nära ta på sig de finaste kläder de har, helst så mycket rött som möjligt då förstås och alla ljusen som brinner så vackert.Alla ljus ja, som riskerar att bränna ner hela huset om man inte passar på barnen - som springer runt i ren tristess och av sockerkickar av stora mått i den lååånga väntan på Tomten. Överförfriskade vuxna som viftar extremt onödigt mycket med armarna när de ska försöka VISA vad dom säger när folk inte längre HÖR vad de sluddrar fram. Men det kan ju vara riktigt vackert med en STOR brasa till jul också.
Vad vi nu än väntar på i advent och när vi nu än startar advent så hoppas jag att - när väntan är över - det blev så som vi önskade och att det var värt att vänta på. Ha en lycklig advent!