Ett år som detta, har vi nog alla ett större behov av ljus och av värme. Något som december ofta har med sig, då det ska tändas ljusstakar, julstjärnor i husen, och ljusslingor i granar och trädgårdar. Men den dagen som sprider mest ljus och värme, för min egen del är Lucia.
Jag kan ännu känna känslan från Lucia dagen från hela skoltiden. En nervös och förväntansfull stämning, när man stod i entrén utanför aulan och innanför dörrarna satt närmare hundratals föräldrar, syskon, mor-&-farföräldrar, fastrar och morbröder och väntade med spänning.
I sakta mak öppnades dörrarna och vi tar ton. Alltid samma nervösa fnitter: börjar vi i rätt tonläge? Börjar vi i rätt tid? Vi skrider in i aulan: Lucia, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtenissar.
Blicken av alla runt de överfulla borden, när vi framför våra sånger minns man starkt: ögon som glittrar i mörkret fyllda av tacksamhet, tårar som torkas, några leenden, andra funderande, vissa drömmande och många förhoppningsfulla. Jag vet att mina alltid varit de förstnämnda när man fått äran att vara publik på liknande tillställningar för mina egna barn. I år får man tänka tillbaka på alla tidigare år och minnas, vara tacksam och hoppas att framtida lucior som bli lite mer "som vanligt".
Hedes Lucia 2020:
Sonfjällsskolans Lucia 2020:
Jag häller nu upp en kopp nykokt kaffe, tar en lussebulle och pepparkaka. Tänder det tredje ljuset och sätter mig invid den sprakande kaminen.
Önskar er alla en trevlig Lucia!
Text och bild: Olivia / Hedeinfo