Skriven av Gerd Olsson 28 november 2017
Jag hade länge tänkt på att flytta men visste inte vart någonstans. Eftersom jag var zonterapeut fick jag ofta förfrågan om jag ville massera också och det ville jag lära mig. Jag var 53 år första gången jag besökte arbetsförmedlingen. Ville höra var det fanns utbildning. I Stockholm och Linköping. Det blev Linköping 1993, eftersom det inte var så stort som Stockhom. Kände 2 personer här som jag träffat på en semester på Playa Ingles. Fick lägenhet hos en tant (Astrid Göransson) och där var jag kvar i 6 mån. Då hade jag fått nog. Det var värre än att bo inneboende.
Nåväl, jag var en hel dag för tidigt på kursen. Fanns en kvinna i receptionen och var är alla elever tänkte jag? Frågade och hon svarade att kursen är inte förrän i morgon. Sensmoral: jag kom i alla fall i tid den gången. Var lite småkrasslig så jag lade mig i solariet. Kursade ett halvår ungefär sen var det dags att söka jobb. Måste ju ha nåt att leva av. Städade på skola först tillsammans med en jättegullig tjej som hette Jenny, som jag tappat kontakten med tyvärr. Blev förflyttat till Saab, inte lika kul jobbarkompis. Var nog inte min grej att städa. Den första juni -94 cyklade jag till jobbet och cyklade omkull. Slog upp ögonbrynet och tack vare det hade jag tid att ringa om ny lägenhet. Jag hade ju sagt upp den andra innan jag hade en ny. Det ordnar sig alltid och jag fick en 3:a mitt i stan.
Hade blivit bekant med dottern till kvinnan som jag kände och hon tipsade mig om hemtjänsten. Där får du jobb!!! Slog upp telefonkatalogen och tog det som låg närmast. Fick komma på intervju och träffade en tant som hette Lucia som sa: hoppas du får jobbet. Med de orden ringande i öronen stegade jag in och fick jobbet och blev kvar i 10 år med lite utvikningar som bla personlig assistens (6 mån). Trivdes i hemtjänsten för det mesta med "gamlingarna" och jobbarkompisarna. Allt var ju nytt.
Jag fick låna ett rum på jobbet där jag började massera och så småningom fick jag en egen lokal också mitt i stan. Bytte sedan till en ännu bättre som jag har kvar. Jobbar inte så mycket just nu för det är ju lågkonjunktur! Skönt att få vara "panchis". Har ju inte testat det så mycket. Mats (sladdisen) bor här och har 2 pojkar som jag träffar ibland. Döttrarna bor i Göteborg. Marianne har egen skola där hon utbildar zonterapeuter. Annika stannar nog också kvar där. Fritiden har jag inga problem med.
Så är jag med i hellas vanner. Vi har gjort 3 resor till Gerkland. Jätte härliga resor. Ordförande är Grekinna annars är det svenskar som gillar Grekland. Ja, det skulle kunna bli en hel bok det här. Jag har verkligen varit med om mycket och än så länge sätter inte åldern några gränser. Jag har varit frisk som en nötkärna men nu har jag en lindrigare form av Parkinson. Musik det är mitt liv det se. Det blev ett lång text hoppas Ni förstår mina hopp. Det var riktigt kul att skriva ...